Vykort från en bortglömd prins

 

Vykort från en bortglömd prins (2024) av Kristina Appelqvist är tredje delen i serien med Nina Storm och hennes prästgård i Mjöbäck. Det räknas som en deckare men jag vet inte om jag håller med om det begreppet, det är däremot en spännande historia med mycket humor. Jag skrattade många gånger och kunde även räkna ut en hel del i det fortsatta skeendet. Kristina har verkligen fantasi när hon skriver denna serie. Jag har tidigare läst de deckare som hon skrivit om det fiktiva universitetet i Skövde. Då bodde jag inte i närheten av Skövde som jag gör nu, men hade ju varit där en hel del (åtminstone i själva stadskärnan) Alltid roligt när man känner till orter där handlingen utspelas. I Mjöbäck har jag däremot  aldrig varit men det finns ändå en viss igenkänning då jag precis som Kristina är uppvuxen i en prästfamilj och således i en Prästgård. Att skriva böcker som där handlingen till stor del utspelas i ens barndomshem och bygden runt omkring tycker jag är  modigt och bra gjort. Nina Storm bor inte i prästgården, men hon har ärvt den och börjat använda den som konferensgård. I denna bok har Nina Storm tillfälligt blivit Generaldirektör för "Kulturmyndigheten" Kanske mer rätt att kalla det för Kulturrådet som jag tror är det verkliga namnet för denna myndighet.  I tidigare böcker har hon varit myndighetens talesperson utåt. Diana Wijk som nu blivit utmanövrerad skyr inga medel för att få Nina på fall. 

Ur förlagets text:

" Efter en konferens fastnar Nina Storm i ett samtal med en okänd kvinna vid hotellfrukosten. Den pratglada bordsgrannen ber Nina vakta hennes otympliga handväska medan hon uppsöker damrummet, men när kvinnan inte kommer tillbaka måste Nina skynda till tåget. Väskan tar hon med sig. På jobbet har hon flera akuta kriser att hantera. Inte nog med att Diana Wikman gör vad hon kan för att krossa Nina, som övertagit rollen som generaldirektör på myndigheten. Det stormar dessutom på intranätet och en förslagen rånarliga stjäl konst på landets myndigheter. Nina inser att säkerheten genast måste förbättras."

Det händer som sagt mycket i denna berättelse och under läsningens gång blir det bara mer och mer invecklat. Jag har läst de andra två böckerna serien och på något sätt vill jag nog kora Vykort från en bortglömd Prins som den bästa av dem. Svaret på den märkliga titeln får man i slutet av berättelsen.

Det har kommit ut en fjärde bok i serien med titeln Död man på rymmen som jag inte läst än. Den titeln känns verkligen märklig om man läser början på baksidetexten så jag går nog till biblioteket och lånar den snart. 

Så här står det: 

"När kollegan Bengt ska begravas åker Nina Storm till Dalarna för att delta i ceremonin. Det är trettio grader kallt och begravningsgästerna håller på att förfrysa då kistan sänks i jorden. Under natten sker ett kraftigt väderomslag och när de återvänder till kyrkogården nästa dag väntar en makaber syn. Graven har fyllts med smältvatten och förvandlats till en sjö och längst upp guppar Bengts kista med de frusna blommorna fortfarande kvar på locket."

Den som följer en stjärna vänder inte om V/S Malin Blomsterberg - Livet på Strand

Jag har läst två böcker om Malin Blomsterberg som var hushållerska på Ellen Keys Strand. I Januari läste jag Den som följer en stjärna vänder inte om skriven av Malin Malin Haawind. 

Det blev inget inlägg här om den då, för när jag var på bokmässan Smålitt på Elmia i Jönköping och hörde en utfrågning om en annan bok om Malin skriven av Gun Berger med titeln Malin Blomsterberg - Livet på Strand blev jag intresserad och köpte boken men avvaktade lite med att läsa den men jag ville jämföra dessa två romaner. Nu har jag gjort det. Det är två böcker om samma person och tid , skriven av två olika författare. Gun Berger berättade att de två böckerna hade utgivits samma dag (2024) och författarna visste inte om detta! Det blev en överraskning för henne.               

Båda böckerna har alltså samma historia om hur Malin kommer till Strand,1914 vandrandes från Skåne. Hon får förfrågan av Ellen att bli hennes hushållerskaoch hon svarar naturligtvis ja och blir glad och förväntansfull. Livet på strand blir tufft och arbetsamt. Ellen har svårt att förstå att matlagning tar tid, och begär ibland att Malin ska "trolla fram något speciellt till gästerna" Malin har många uppgifter inte bara i köket utan hon ska elda i spisarna, städa, tvätta och även handla i affären/handelsboden i Hästholmen. Det första världskriget kommer med ransonering och svårt att få tag på en del livsmedel bland annat kaffe.  Malin får också sköta en hel del av Ellen korrespondens. Hon förväntas även vara med i samtal och läsning med gästerna. Av Ellen får Malin även i uppgift att lära sig engelska och tyska. allt detta skildras i de båda böckerna. Malin Haawind skildrar detta mycket mörkare, medans Gun Berger skriver det rätt så mycket ljusare. Båda böckerna börjar med slutet av Malins liv (1925 ) då hon väljer att avsluta sitt liv i Vätterns kalla vatten. Ellen ville att Malin skulle ta över Strand och ta emot fattiga kvinnor genom Tolfterna den förening som Ellen skapat där kvinnor kan få bildning och tid till att läsa och diskutera. Malin kände detta övermäktigt. Malin kallades för Ljuset på Strand, men det är inget jag läste i böckerna utan på Svenska Kyrkans sida om Malin.

Malin Haawinds bok är utgiven på Piratförlaget och Gun Bergers bok av Bild, text och form

Vad tyckte jag då om de två olika böckerna ??

Den som följer en stjärna vänder inte om, är ju storsäljaren av de två och blev prisad som Årets bok på Bokmässan. Medans Malin Blomsterberg - Livet på Strand inte är lika känd. Svaret är att samtidigt som jag vid läsningen av den senare redan kände till historian så kändes den inte så tungsint. Malin Haawind har skrivit en mer sorglig berättelse. Det kan ju vara olika vad man tycker om det, men jag måste för min del säga att jag tycker något bättre om Gun Bergers sätt att berätta om Livet på Strand. En vän till mig som också läst båda böckerna har helt klart samma åsikt. Nu är jag sugen på att nästa sommar ta mig till Strand för att se huset och trädgården. Jag bor i stort sett på andra sidan sjön.(Vättern) men det får väl bli med bil och inte med båt, även om SS Trafik gör några turer till Hästholmen sommartid härifrån Hjo. 

Flykten

 

Flykten Om prinsessan Märtha av Sverige & kronprins Olav av Norge (2025) av Frida Andersson Johansson är andra boken i serien Kunglig kärlek. Det har kommit ut en till som handlar om  Kronprinsessan Victoria och Kronprins Gustav. Den första delen handlar om Prinsessan Lilian och Prins Bertil, den har jag bloggat om

Förlagets text:

"På Skaugum lever prinsessan Märtha och kronprins Olav ett liv fyllt av kärlek och framtidstro tillsammans med sina tre små barn. Men när Tyskland invaderar Norge rämnar deras värld. Med nazisterna hack i häl tvingas kungafamiljen på flykt, och Märtha och Olav behöver fatta ett livsavgörande beslut - att skiljas åt för att överleva. Allt Märtha vill är att få vara tillsammans med Olav, men kriget vill annorlunda. Olav och Haakon går i exil i London medan Märtha tvingas korsa Atlanten för en helt ny tillvaro i Amerika."

Tyckte den här var lite jobbig att läsa då det hela tiden blev nya förflyttningar och ställen de bodde eller vistades på och hur de längtade efter varandra. Det är naturligtvis så som det var men som sagt något lång berättelse är det. Jag vet ju att de kunde återförenas efter krigsslutet. Märtha blev aldrig Drottning hon dör 1954. Olav kröns till Kung 1957 och när han dör 1991,vilket jag minns, kröntes då Norges nuvarande Kung Harald. Olav var alltså Haralds pappa och nuvarande  Kronprins Haakons farfar. Kung Harald är alltså barn i den period som boken handlar om, så han har naturligtvis minnen om hur han och hans syskon flyttade  runt med sin mamma under kriget.

Alla viktiga datum för Märtha och Olav mellan 1901 till 1991 finns i en tidslinje allra sist i boken. Det finns också ett par sidor med författarens tack och efterord.

Sammanfattningsvis tycker jag att  denna bokserie är en fin idé och kommer att läsa de kommande delarna och jag tror att det bara kommer att vara om Kärlek i våra Nordiska kungahus.

Jag ser mig som Rojalist och känslan för Kungligheter började när jag som barn på 60-talet såg bilder från Hagasessornas bröllop i veckotidningarna som mamma och mormor läste. När prinsessan Birgitta gifte sig 1961 var jag bara 2 år så det minns jag knappast, men prinsessan Margareta och prinsessan Desiree gifte sig båda det året jag fyllde 5 år. Prinsessan Christina gifte sig 10 år senare.

Kulturkanonen

För Två veckor sedan presenterades den omtalade och omdiskuterade svenska kulturkanonen. Det blev en het debatt om den och just av den anledningen dröjde jag lite med att göra inlägg om det här. Jag tycker det är intressant att se vad de kommit fram till, ja hur slutresultatet blev efter ett rätt digert arbete med detta. Kanonen har delats in i olika grupper och ja en hel del känns mycket självklart en del annat känner jag inte ens till så då gäller det att läsa på. Som jag ser det är det just denna nyfikenhet som jag själv känner ett av syftena med denna Kanon. Det mesta i klassen litteratur känner jag till och exempel på sådant jag läst är Pippi Långstrump,(vem har inte det?) Katitzi och Gösta Berlings saga. Jag har också länge tänkt läsa Kallocain av Karin Boye, nu kan det nog bli av de närmaste månaderna. När det gäller området Litteratur - Dikter, är det mycket sämre. Området Bild och form är intressant då byggnader ingår där och exempel på där jag har varit är Kungliga slottet, Lilla Hyttnäs i Sundborn och Stockholms stadshus. Elsa Beskows Tomtebobarnen räknas också till denna kategori. Älskar bilderna i den liksom nästan allt tecknat av henne, samlar på vykort med barnboksmotiv och har många från just hennes böcker. Området Musik är ju lite intressant det jag kan relatera med där är Sjung med oss mamma av Alice Tegner och Evert Taubes Calle Schewens vals och Möte i monsunen. Även Jazz på svenska som min bror lyssnade mycket till. Valde några stycken från den skivan på hans begravning. Film och Scenkonst, Lärdom och sakprosa, Lag och rätt samt Religion Känner jag till det mesta av, men har inte själv läst eller sett så mycket av det.  Ekonomi, Uppfinningar och offentlighet likaså men där noterar jag att jag varit i Riksdagshuset och på IKEA Älmhult. 

Sammanfattningsvis har jag fått en hel del tips på Kultur att läsa, läsa om, lyssna se, och besöka. Jag är positiv till denna Kanon men det finns ju mycket mer som skulle kunna vara med. Saknar exempelvis något av Victor Rydberg, eller varför inte Sven-Ingvars? Även om Lilla Hyttnäs är med så kunde kanske Carl Larssons Midvinterblot också varit det. Saknar också Anders Zorn som var mycket känd på sin tid, inte bara i Sverige.

Fru Gregorius

 

Fru Gregorisus (2024)av Åsa Nilsonne är en kortroman och en av många böcker som skrivits med handlingen i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas, (1905) men utifrån andra vinklar och skeende. Om jag tolkar begreppet parafras rätt så är denna roman just en sådan. 

Ur förlagets text:

I Hjalmar Söderbergs Doktor Glas förgiftar doktorn  pastor Gregorius för att rädda pastorns unga fru Helga ur ett motbjudande äktenskap. Men tänk om Helga ljög för doktorn?
I Åsa Nilsonnes radikala omtolkning skildras skeendet ur Helgas perspektiv.

Helga försöker lösa barnlösheten i sitt äktenskap med pastor Gregorius och en första lögn leder till flera och till en katastrof.

Det är en lättläst liten bok på 117 sidor. Jag har tidigare läst Gregorius av Bengt Ohlsson som kom ut 2004 och tänker även läsa Helga som kom ut tjugo år senare, 2024, alltså även den om Fru Gregorius. Kanske jag även kommer läsa Doktor Glas igen framöver, men på min läslista står och stått där ett tag, Martin Bircks ungdom en kortroman som kom ut första gången 1901. 

Var vid gott mod en biografi om Märta Måås Fjetterström

 

Var vid gott mod (2021) är en bok skriven av Journalisten  Annika Persson om textilkonstnären fröken Märta Måås Fjettersröm. Kvinnan som skapade Röllakansmattor som hon blev berömd för över hela världen. Jag har haft den här boken i bokhyllan ett tag, men nu har jag läst den. Jag har varit på två utställningar om Märta Måås och de fina Röllakansmattorna hon skapat mönster till. En gång på Liljewalchs för rätt längesen och för sex år sen var det en  stor och fin utställning på Stockholms slott. (såg den på min 60-årsdag). 

Det är många bilder i boken, både på mattor, och personer runt omkring. Mattor som hon ritade mönster till säljs fortfarande 80 år efter hennes död för sexsiffriga belopp på världens auktionshus. 

                          

Ur förlagets text:

Hon var stor redan under sin livstid. Riktigt stor. Ändå brändes alla brev, foton, skisser och anteckningar efter hennes död. Så vem hon egentligen var, har vi inte vetat. Inte förrän en livslång bevarad brevsamling dök upp, med brev till hennes nära väninna Clary Hahr.
Journalisten Annika Persson har med hjälp av breven -- men också artiklar, böcker, mötesprotokoll, foton och en gammal vit resväska -- återskapat hennes historia.
Så följ med till en tid när svensk textil drog kungligheter, adel och kändisar till de stora internationella utställningarna. När kvinnorna slogs för rösträtt och fick den. När fotsida kjolar och hellånga ärmar gav biljett att röra sig i världen. Och när tecknaren Märta Måås Fjetterström tog för sig av all den nya friheten, skapade sig ett eget rum och levde i mötena med sina älskade kollegor och kamrater i ett av de första kvinnliga yrkesnätverken.

Drottningen af Åre

 

Drottningen af Åre  (2020) av Karin Härjegård var en roman jag tyckte mycket om. Jag har inte läst något av denna författare innan, men hon har skrivit lite olika genrer bland annat en hel del feelgood. Drottningen av Åre tillhör inte Feelgood utan det är en historisk  roman om en kvinna som funnits i verkligheten. En kvinna som ville vara självständig, en affärskvinna född i Skåne men som hamnar i Jämtlands fjällvärld. Det är en roman men Karin har pratat med Årebor som har hört berättelser från tidigare generationer om Kristinas liv i Åre. 

Förlagets text:

"När fröken Kristina Hansson kommer till Åre i slutet av 1800-talet möts hon av en liten, karg bondby. Men fascinationen för Åreskutan finns där och luftgästerna har börjat leta sig till trakterna. Kristina ser behovet av boende för alla som kommer och bestämmer sig för att öppna Åres allra första hotell. Nu följer en mödosam tid med ifrågasättanden, hån och kritik. Ska hon, en ung kvinna från Skåne, öppna ett hotell? Och tror hon verkligen att det kan vara lönsamt med ett hotell i Åre? "

Eftersom jag tillbringat ett läsår på 80-talet som elev på folkhögskola i Åretrakten så blev jag intresserad av boken. Jag vet inte riktigt vad jag förväntat mig, men jag tyckte det var en bra historia. Som läsare kände jag verkligen för Kristina när hon blev hånad och motarbetad men ändå kämpade på för att visa att hon kunde, trots att hon var kvinna och trots att hon kom från Skåne.