Drottningen af Åre

 

Drottningen af Åre  (2020) av Karin Härjegård var en roman jag tyckte mycket om. Jag har inte läst något av denna författare innan, men hon har skrivit lite olika genrer bland annat en hel del feelgood. Drottningen av Åre tillhör inte Feelgood utan det är en historisk  roman om en kvinna som funnits i verkligheten. En kvinna som ville vara självständig, en affärskvinna född i Skåne men som hamnar i Jämtlands fjällvärld. Det är en roman men Karin har pratat med Årebor som har hört berättelser från tidigare generationer om Kristinas liv i Åre. 

Förlagets text:

"När fröken Kristina Hansson kommer till Åre i slutet av 1800-talet möts hon av en liten, karg bondby. Men fascinationen för Åreskutan finns där och luftgästerna har börjat leta sig till trakterna. Kristina ser behovet av boende för alla som kommer och bestämmer sig för att öppna Åres allra första hotell. Nu följer en mödosam tid med ifrågasättanden, hån och kritik. Ska hon, en ung kvinna från Skåne, öppna ett hotell? Och tror hon verkligen att det kan vara lönsamt med ett hotell i Åre? "

Eftersom jag tillbringat ett läsår på 80-talet som elev på folkhögskola i Åretrakten så blev jag intresserad av boken. Jag vet inte riktigt vad jag förväntat mig, men jag tyckte det var en bra historia. Som läsare kände jag verkligen för Kristina när hon blev hånad och motarbetad men ändå kämpade på för att visa att hon kunde, trots att hon var kvinna och trots att hon kom från Skåne.

Jag: En roman om Karin Larsson

 

Jag: En roman om Karin Larsson (2024) av Ulrika Everman var en måsteläsning för mig då Karin är en av dåtidens kvinnor jag beundrar. Förra sommaren var jag på en utställning om Karin och hennes textilskapande, i Hallsberg. Jag har också varit på Carl Larsson-gården, men tyvärr är det rätt längesen. Svt sände en dokumentärserie om Karin och Carl på tv julen 2023 som jag naturligtvis såg. Detta är inte mitt första inlägg om paret Larsson ja jag är fascinerade av dem och deras konstnärsskap och har läst mycket om dem. Har ändå några olästa i bokhyllan.

Jag, är en fiktiv skildring av en av Sveriges största kreativa ikoner. Det är en berättelse om konstnärsskap, kärlek och att förlora sig själv. Till stor del utspelas handlingen i Gretz-sur Loing i Frankrike och i Paris med början 1882 då Karin efter flera års studier på konstakademin där hon är en "stigande konstnärsstjärna", reser till Frankrike tilsammans med sin konstnärsväninna Julia. Hon ser fram emot en tid  med oljefläckiga fingrar tidiga mornar och stilla samtal med konstnärskollegor. Men när hon möter Carl faller hon pladask och hon ställs inför ett val.

Ewerman bygger upp sin roman på just detta att Karin offrade sin egen karriär för Carls. Det var nog så, men jag tycker hon trycker lite mycket på det, och det är med romanens frihet hon skriver om detta.

Ett utdrag ur boken:

"Karin målade för egen del allt mer sällan. Visst kunde det hända att hon tog sig an en duk bredvid Carl i ateljén om tid gavs men det resulterade ofta i en enkel studie hon drog trasan över. Det hade kommit gradvis. Dovt blandat sig in i små och sväljbara doser. Carls behov av Karin som en del i det  som blev hans konst, hans verk, hans framtida framgång slog rot, tog plats och förgrenade sig. Tog näring från det som tett sig så självklart."

Säkert hade Karin kunnat gjort sig ett stort namn som konstnär om tidsandan varit annorlunda. Nu skapade Karin i stället en helt ny syn på ett ljusare hem mot den mörka inredning som då var gällande. Hon skapade det vi idag kallar för den svenska stilen. Hennes stora betydelse för det uppmärksammades långt efter hennes död 1928. Det projektet hade hon gemensamt med Carl genom hans måleri, och deras kärlek höll tills döden skiljde dem åt. Det var både sorg och glädje. Karin födde åtta barn Suzanne 1884, Ulf 1887, Pontus 1888, Lisbeth 1891, Brita 1893, Kersti 1896 och Esbjörn 1900. Sonen Mats dog två månader gammal 1895. Carl var mycket i Stockholm för den stora målningen på Nationalmuseum. Karin kunde trots den stora barnaskaran och en del tid utan Carl närvarande skapa fina och praktiska kläder, mönster och möbler.

Vännen Julia finns representerad på Nationalmuseet, Karin endast på målningar av Carl. 

Carl Larssongårdens  hemsida

Böcker jag läst om Carl och Karin:

Häxan av Jan Mårtensson

Karin Lasson och blommorna i Sundborn av Christina Högard- Ihr

Karin Larssons värld av Lena Rydin

Sundborn eller dagar av ljus av Philippe Derm

Gästkatten

 Gästkatten (2015 på svenska) av Japanska författaren Takashi Hiraide,  är en kortroman för alla som gillar katter. Jo jag kanske generaliserar, men gillar du inte katter så kanske du inte faller för denna berättelse. Jag fick min första egna katt som 12-åring och det var verkligen min katt. Vi hade faktiskt tidigare haft en "gästkatt" som var en grannkatt. Jag är tyvärr lite allergisk mot dem, men jag har ändå fortsatt att ha katter, mestadels utekatter, genom åren. Nu är det rätt längesen. 

Gästkatten är en söt liten berättelse som man snabbt läser.

Förlagets text:

"Ett par i trettioårsåldern hyr ett litet hus i utkanten av Tokyo. De är författare som arbetar hemifrån och de har inte längre så mycket att säga varandra. En dag dyker en katt upp i deras kök, en bedårande liten varelse som får dem att lyfta huvudena från sina skrivbord.
Med katten kommer små stunder av vardagsglädje, det unga paret börjar prata med varandra igen och livet tycks ljusare. En rörande och poetisk bok om hur kärleken till en liten katt kan förändra allt."

Ja det är verkligen kärleken till en katt ! Man får följa kattens rörelser och dess beteende nära, och hur mannen och kvinnan följer hur katten beter sig.

Det känns lite ovanlig läsning för mig med en japansk bok eftersom jag mest läser Nordiskt. Det förekommer lite japanska ord,  men det finns noter längst ned på sidorna. 

Bomullsängeln

Bomullsängeln (2019) av Susanna Alakoski är en bok jag tänkt läsa länge. Handlingen utspelar sig i Finland under första halvan av 1900-talet, till stor del under de två världskrigen och mellankrigstiden. Huvudpersonen i handlingen är Hilda och som jag uppfattat det så är det Susannas mormor det handlar om.

Ur förlagets text:

Hilda är alls inte ensam. Hon har katten Kisuli. Sanna-täti, som tar hand om allt och som föddes för en halv evighet sedan, samma dag som elden brände gamla Vasa till aska. Och hon har mor, som fått stirrsjukan och är bortom allt. Far är någonstans i Amerika. Men när Hilda har vuxit till sig hamnar hon i olycka, får lämna mostrarna, mostermännen och tryggheten på gården Sorola för att tjäna piga, koka lut, byka, sätta potatis, räfsa hö.  Hennes mer oförvägna vän Helli förstår inte varför man ska slita så ont för någon annan och får med sig Hilda till Vasa, till den orangefärgade bomullsfabriken med pipa högre än Trefaldighetskyrkan. Här ska de arbeta. Här ska de bo och leva. Här ska de bli bomullsänglar."

Det här är en roman som rosats på många sätt och det är en tid som behöver skildras och belysas just som Susanna gjort. Tyvärr tyckte jag att den var lite svårläst. Det fanns en hel del finsk text som inte var översatt såsom sånger och dikter. Det var också något för mycket "faktatexter" troligen direkt ur tidningar från tiden. Även om det var fakta så  är det ju en roman jag läser. Efter Bomullsängeln har Susanna skrivit två romaner till med temat kvinnor i hennes släkt, Londonflickan och Dotterdottern Vid googlande uppfattar jag det som det ska bli ytterligare en roman i denna serie som kallas Bomullssviten.

Jag har tidigare läst och bloggat om två böcker av Ulla-Lena Lundberg om samma period i Finland, IS som utspelas på Åland efter andra världskriget och Marsipansoldaten som utspelar sig under det så kallade vinterkriget. IS tyckte jag mycket om, medans Marsipansoldaten verkligen var en krigsroman och inte så lättläst.

Katarina Mazetti har gått bort

Igår fick jag upp i mitt nyhetsflöde på mobilen att Katarina Mazetti har lämnat jordelivet. Började med en gång att fundera på vad har jag läst av henne och kom fram till att det endast var fyra böcker:

Grabben i graven bredvid. Utgiven 1998 

Familjegraven. Utgiven 2004 

Blandat blod, den första boken i den historiska romanserien släkten. 

Utgiven 2008. 

Snö kan brinna, en humoristisk roman om ett kollektiv på 70-talet i Umeå. 

Utgiven 2015

De två första har jag inte bloggat om då jag läste dem ett tag innan jag startade denna blogg. Grabben i graven bredvid filmatiserades 2002 med Mikael Nykvist och Elisabet Karlsson i huvudrollerna.

Katarina hade en stor utgivning bland annat har hon skrivit en hel del barn- och ungdomsböcker. Finns nog lite mer för mig att utforska i hennes författarskap.

Mordet på Olof Palme

 Mordet på Olof Palme. (2024) En dokumentär serieroman som visar vad som hände dagen då Olof Palme blev mördad enligt Joaquim Weibull. Bild Parco Garcia.

Jag minns som alla svenskar som var något så när gamla den 28:e februari 1986, vad jag gjorde den dagen. Det har skrivits ett otal böcker om Palmemordet och det blev den största och längsta mordutredningen i Sverige. När man sent omsider för tre år sedan (10/6 2022) la ner mordutredningen så säger man att den troliga mördaren var den nu avlidne så kallade Skandiamannen Stig Engström. Det är också han som ses som mördaren i denna bok. Jag träffade Joaquim på bokmässa i Jönköping och köpte den av honom. Han sa att han var helt övertygad att det i stort sett gått till som det skrivs och visas i boken. Boken är utgiven efter den 

animerade filmen som visats och prisats på filmfestivaler runt om i världen.

Innan jag läste boken och såg på filmen så var jag tveksam men bevisningen känns rätt stark. Engström kunde manipulera Palmeutredarna så att han inte skulle bli misstänkt. 

Mordet var ett uppvaknande för svenska folket, hur kunde något sådant hända i vårt trygga Sverige?!!  Men många hade Palme som hatobjekt. Det fanns hataffischer och klistermärken att köpa, många hade det på bakrutan på sin bil. En granne till mig på landsbygden hissade flaggan i topp på morddagen, en del andra tog illa vid sig av det. Även om man ogillade Palme så var han dock vår statsminister som blev skjuten på öppen gata i vår huvudstad. I efterhand undrar man varför han inte hade livvakter,i alla fall hade han inte det den ödesdigra dagen, han visste ju att hatet mot honom fanns. 

Jag heter inte Miriam

 

Jag heter inte Miriam (2014) av Majgull Axelsson är den första bok jag läst av henne. Denna roman om Miriam (som inte heter det) handlar om  en kvinnas liv, en kvinna som kom till Sverige med de vita bussarna efter andra världskrigets slut. Jag läser ogärna böcker om andra världskrigets och förintelsen. Denna bok blev läst eftersom den valdes ut  för läsning i min bokklubb. 

 Ur förlagets text:

När familjen samlas runt Miriams säng för att fira hennes 85-årsdag tror de att hon blivit dement. Varför påstår hon annars att hon inte heter det alla vet att hon faktiskt heter? Sanningen bakom tatueringen på Miriams arm, om hur hon blev Miriam, börjar så sakta komma fram och det är en helt annan berättelse än familjen väntar sig. Det är en berättelse om självbedrägeri, skam och utanförskap, om Europas smärtsamma historia, om romers situation och Sverige under efterkrigstiden.

Ja det är verkligen en smärtsam historia där upplevelserna i koncentrationslägren är svåra att ta in, men som tur är växlar det med hur Miriams liv varit sen hon kom till Sverige. Mycket utspelar sig i Småland, först Jönköping och sedan Nässjö. Miriam bor först hos en ensamstående kvinna i Jönköping och där får hon vara med om det s.k tattarkravallerna i staden 1948.  Hon gifter sig senare med kvinnans bror och hamnar i Nässjö, Majgull Axelssons hemtrakter.

Det är 11 år sedan boken kom ut och allla vet vi att det inte finns många överlevare av förintelsen kvar i livet längre, men det finns många berättelser att läsa av just överlevare men också fiktiva som denna. Även om jag känner att det är svårt att läsa om det.