Katarina Mazetti har gått bort

Igår fick jag upp i mitt nyhetsflöde på mobilen att Katarina Mazetti har lämnat jordelivet. Började med en gång att fundera på vad har jag läst av henne och kom fram till att det endast var fyra böcker:

Grabben i graven bredvid. Utgiven 1998 

Familjegraven. Utgiven 2004 

Blandat blod, den första boken i den historiska romanserien släkten. 

Utgiven 2008. 

Snö kan brinna, en humoristisk roman om ett kollektiv på 70-talet i Umeå. 

Utgiven 2015

De två första har jag inte bloggat om då jag läste dem ett tag innan jag startade denna blogg. Grabben i graven bredvid filmatiserades 2002 med Mikael Nykvist och Elisabet Karlsson i huvudrollerna.

Katarina hade en stor utgivning bland annat har hon skrivit en hel del barn- och ungdomsböcker. Finns nog lite mer för mig att utforska i hennes författarskap.

Mordet på Olof Palme

 Mordet på Olof Palme. (2024) En dokumentär serieroman som visar vad som hände dagen då Olof Palme blev mördad enligt Joaquim Weibull. Bild Parco Garcia.

Jag minns som alla svenskar som var något så när gamla den 28:e februari 1986, vad jag gjorde den dagen. Det har skrivits ett otal böcker om Palmemordet och det blev den största och längsta mordutredningen i Sverige. När man sent omsider för tre år sedan (10/6 2022) la ner mordutredningen så säger man att den troliga mördaren var den nu avlidne så kallade Skandiamannen Stig Engström. Det är också han som ses som mördaren i denna bok. Jag träffade Joaquim på bokmässa i Jönköping och köpte den av honom. Han sa att han var helt övertygad att det i stort sett gått till som det skrivs och visas i boken. Boken är utgiven efter den 

animerade filmen som visats och prisats på filmfestivaler runt om i världen.

Innan jag läste boken och såg på filmen så var jag tveksam men bevisningen känns rätt stark. Engström kunde manipulera Palmeutredarna så att han inte skulle bli misstänkt. 

Mordet var ett uppvaknande för svenska folket, hur kunde något sådant hända i vårt trygga Sverige?!!  Men många hade Palme som hatobjekt. Det fanns hataffischer och klistermärken att köpa, många hade det på bakrutan på sin bil. En granne till mig på landsbygden hissade flaggan i topp på morddagen, en del andra tog illa vid sig av det. Även om man ogillade Palme så var han dock vår statsminister som blev skjuten på öppen gata i vår huvudstad. I efterhand undrar man varför han inte hade livvakter,i alla fall hade han inte det den ödesdigra dagen, han visste ju att hatet mot honom fanns. 

Jag heter inte Miriam

 

Jag heter inte Miriam (2014) av Majgull Axelsson är den första bok jag läst av henne. Denna roman om Miriam (som inte heter det) handlar om  en kvinnas liv, en kvinna som kom till Sverige med de vita bussarna efter andra världskrigets slut. Jag läser ogärna böcker om andra världskrigets och förintelsen. Denna bok blev läst eftersom den valdes ut  för läsning i min bokklubb. 

 Ur förlagets text:

När familjen samlas runt Miriams säng för att fira hennes 85-årsdag tror de att hon blivit dement. Varför påstår hon annars att hon inte heter det alla vet att hon faktiskt heter? Sanningen bakom tatueringen på Miriams arm, om hur hon blev Miriam, börjar så sakta komma fram och det är en helt annan berättelse än familjen väntar sig. Det är en berättelse om självbedrägeri, skam och utanförskap, om Europas smärtsamma historia, om romers situation och Sverige under efterkrigstiden.

Ja det är verkligen en smärtsam historia där upplevelserna i koncentrationslägren är svåra att ta in, men som tur är växlar det med hur Miriams liv varit sen hon kom till Sverige. Mycket utspelar sig i Småland, först Jönköping och sedan Nässjö. Miriam bor först hos en ensamstående kvinna i Jönköping och där får hon vara med om det s.k tattarkravallerna i staden 1948.  Hon gifter sig senare med kvinnans bror och hamnar i Nässjö, Majgull Axelssons hemtrakter.

Det är 11 år sedan boken kom ut och allla vet vi att det inte finns många överlevare av förintelsen kvar i livet längre, men det finns många berättelser att läsa av just överlevare men också fiktiva som denna. Även om jag känner att det är svårt att läsa om det. 

Moratorium

 

Moratorium (2019) av Monica Rehn blev min Påskekrimläsning i år. Den var nominerad till årets Deckatrdebut 2019 och på bokomslaget finns SVT journailisten Agneta Norrgårds citat: "En makalös debut som tar andan ur en gång på gång." Det var just dessa bokomslagstexter som fick mig att köpa boken på bokrean. Tyckte väl inte riktigt att den tog andan ur mig men intrigen är bra och spänningen byggs upp ju längre man som läsare kommer in i handlingen. Jag tyckte i början att Monica beskrev saker lite för detaljerat, sedan vande jag mig vid det. 

Handling:

En flicka brinner inne på ett scoutläger, medan ungdomsledarna Jonathan och David simmar över sjön berusade då de druckit vodka. Jonathan lyckas aldrig bearbeta sina skuldkänslor och tio år senare är han spårlöst försvunnen. David som nu är jurist får i uppdrag av Jonatans far att ta reda på vad som hänt hans son. David behöver pengarna för att betala en skuld och tar på sig uppdraget. Jonathans familj har en mörk och sårig historia och läsaren får följa den familjen där mycket händer på kort tid.

Varje kapitel har ett datum då händelsen sker. Detta var bra och förtydligade historien.

Monica Rehn har skrivit två deckare efter denna debutbok. Möjligen att jag kommer att läsa dem framöver, men jag har min "att läsa lista" är lång och kanske inte just dessa blir prioterade.

Midsommarbrud

 

Midsommarbrud (2018) av Elisabeth Östnäs är 10.e delen i serien släkten. Jag läser någon då och då och det finns två böcker till, Skärvornas drottning av Johanna Nilsson och den tolfte delen Pärlstickarens hustru av Maria Gustavsdotter  som kom ut i slutet av förra året efter ett långt uppehåll i serien. Jag hoppas att det framöver ska ges ut fler. 

Midsommarbrud börjar misdommarnatten 1411 då Karin från gården Ransta förälskar sig i en man, men när faderns pengakista är tom gifter sig Karin motvilligt med bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson för att rädda Ransta. Ransta är en gård som lever på hästavel. Karin upplever det väldigt svårt i början att leva ihop med Engelbrekt och hans "hushållerska". Hon kan inte glömma midsommarnatten. Hon flyttar tillbaka till Ransta. Senare när hushållerskan är död tar hon upp förhållandet med sin make och flyttar tillbaka. Hon känner respekt för honom och ger honom örter eftersom han har mycket värk efter arbete i gruvan. Engelbrekt Engelbrektsson känner vi igen från historielektionerna, ja jag hade svårt för det ämnet, men han förekom nog i undervisningen, då han blev ledare för bergsmännen i Dalarna (numera Västmanland) som gjorde uppror 1434 mot de som var rika och mäktiga. I  Slutet av boken förklarar Elisabeth Östnäs  att vi egentligen inte vet var detta uppror handlade om, men hon har ändå skrivit om det utan att bry sig om den syn vi har på det idag. 

Läs om det på Wikipedia.  I denna bokserie är det alltid kvinnor som romanen följer och det finns en ring som ger styrka som följer med/ärvs från kvinna till kvinna. Just i Midsommarbrud står det inte så mycket om denna ring men den finns med i alla fall.

Bortgift mot min vilja

 

Bortgift mot min vilja (2025)  av Frida Funemyr är en  biografi om Hanna Sadis liv. Det är alltså en bok de skrivit tillsammans. 

29:e oktober 1998 precis innan Halloween och Allhelgonahelgen, brinner det i en lokal  på Hisingen i Göteborg. Lokalen användes som ett tillfälligt  disco. Hanna var där tillsammans med sin bästa vän Sophia men lämnar tidigt eftersom hon inte vågar stanna längre då de inte berättat för sina föräldrar vart de skulle gå. 

Sophia vill stanna längre och ja hon kommer inte hem. Sophias pappa skyller på Hanna, som sörjer länge och inte orkar gå till skolan.

Några år senare när Hanna är 18 år reser hon med till föräldrarnas hemland. Så fort planet landat förstår hon, hon ska gifta sig med sin kusin. Hur ska hon kunna ta sig ur något som hennes familj och hela släkten förväntar sig av henne.

Förlagets text:

" Bortgift mot min vilja är en hoppingivande och inspirerande berättelse om Hanna Saadis långa väg tillbaka till frihet och lycka efter att ha blivit sviken av vuxenvärlden flera gånger. En bok om att ta sig ur hedersförtryck, göra sig fri från skuldkänslor och nå försoning – med sig själv och med andra."

Bitvis är det spännande läsning, och bitvis något långsam handling speciellt i slutet. Till slut kan Hanna göra sig fri och nå försoning men det är en lång väg dit.

Hederskulturen att föräldrarna bestämmer vem deras döttrar ska gifta sig med är vanligt förekommande och oftasts med en kusin. 

Detta är något som måste bekämpas och själv stöttar jag GAPF som står för Glöm Aldrig Pela och Fadime. Det är en organisation som gör stor nytta genom att hjälpa hederstutsatta på olika sätt samt informerar om vad hedersförtryck innebär.

Hanna har nu försonats med sina föräldrar och har ett eget bolag där hon föreläser om att främja en välmående kultur hos organisationer och privatpersoner. 

Kvinnorna byggde välfärden

 

 Kvinnorna byggde välfärden (2021) av Britt-Marie Mattsson är en bok om svensk kvinnohistoria. I baksidetexten  står det att det är en populärhistorisk bok.  Britt-Marie har arbetat för Göteborgs Posten i över 50 år, och här berättar hon personligt om både sin egen uppväxt och sin långa erfarenhet av yrkeslivet. Boken består också av många intervjuer av kvinnor och deras minnen av sitt liv, som hemmafruar men även om  yrkeslivet. Det finns också intervjuer med forskare experter och politiker.

Det är en intressant läsning och för mig som växte upp på 60-70-talet är det en aha-upplevelse för jag minns ju hur mycket förändrades för kvinnorna och hur debatten gick åtminstone på 70-talet som var min tonårstid. Läsningen blir också en aha upplevelse om min mammas och även min mormors liv. 

Britt-Marie tar avstamp i Per-Albin Hanssons tankar om 1920-tal, den generation av pionjärer som hon själv tillhör. 

Kvinnorna byggde välfärden är verkligen en historiebeskrivning som många, kanske särskilt yngre kvinnor, borde läsa för att förstå hur mycket som förändrats på dessa 100 år.