Den andra dödssynden

Den andra dödssynden (2019) av Jan Guillou är den nionde delen i serien Det stora århundradet, och det lär vara den näst sista. Händelserna i denna del utspelar sig mellan 1982-1990, alltså i stort sett hela 80- och 90-talet. Tiden sammanfaller med början på mitt eget vuxna liv. Efter att ha läst alla delar hittills känner jag Guillous sätt att skriva, han vill ge kunskap till läsaren, ibland blir det nästan som en faktabok i stället för roman. Jag tycker ändå att det fungerar bra och att stämningarna i böckerna skildrar den tidsanda som råder den tid han skriver om, även om det naturligtvis tydligt märks vilken sida av den politiska höger-vänsterskalan som han utgår ifrån och vill beskriva alla fall i denna del och i de två föregående. 80-talet var ju Yuppie-tid, alla skulle tjäna pengar på aktier eller fastighetsaffärer, hjulen snurrade på tills det senare kraschade. Sveriges statsminister mördas på öppen gata under denna period och Guillou skriver om Hans Holmér och Ebbe Carlsson som trodde sig kunna lösa mordet med det s.k Kurdspåret.
Huvudkaraktär är fortfarande Eric Letang som är en duktig advokat, han kallas av pressen som terroradvokaten eller vänsteradvokaten. Nu är det Incestmål och terrormål som han sysslar med. Familjen Lauritzen satsar stort på fastighetsmarknaden så förutom mycket juridik så är det mycket ekonomi med alla dess termer. Guillou skriver själv i sitt tack till de som hjälpt honom med fakta att för honom själv framstår ekonomi som ett ämne som är en blandning mellan astrologi, vidskepelse och matematik. Ja jag är nog böjd att i viss mån hålla med honom.

Alingsås 400 år

Igår var jag i Alingsås och firade stadens Födelsedag- hela 400 år sen ska det vara sen staden föddes. Solen sken och det var Kungligt besök,Västergötlands hertigpar Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel  var inbjudna till den fina trästaden, och folk hade gått man ur huse som man brukar säga för att fira och se på de Kungliga. Jag fick en liten skymt av dem. Det var gratis tårta, stan var pyntad med ballonger och flaggor delades ut. Det var riktig feststämning. I bokhandelns fönster hade man skyltat med barnböcker passande för Jubileet och prinsessbesöket, och där fann jag två böcker jag nyligen läst och bloggat om. Barn i en stad och Stella och hemligheten. 
Jag såg också när Biskop Åke Bonnier invigde Britt G. Hallqvists plats. Britt G Hallqvist var prästfru i Alingsås 1946-1958 (Det sammanföll med den korta tid min pappa var kyrkoadjunkt där). Vid invigningen av platsen utanför kyrkan medverkade även Stockholms förra biskop Caroline Krook.
Britt G Hallqvist var författare och skrev sång och psalmtexter. Finns representerad med flera psalmer i Svenska Kyrkans nuvarande psalmbok. Även en grupp barn medverkade vid invigningen.

Osynlig närvaro

Osynlig närvaro (2018) av Susanne Schemper är en psykologisk spänningsroman. Den handlar om Martina som är snygg, säker och framgångsrik. Hon vill ha kontroll på sitt liv och ordning och reda, jag skulle vilja kalla henne kontrollfreak. Petrus som jobbar på samma arbetsplats är en mycket  udda person, en enstöring  som plötsligt börjar intressera sig för Martina. Det hela blir en spännande historia, där även deras chef Fredrik på sitt sätt också blandas in. Susanne Schemper skriver på ett lättläst sätt och det är korta kapitel med mycket vardagsliv, men ändå spänning. En bok man läser snabbt. 
Kommer säkert att läsa mer av denna författare.

Marsipansoldaten

Marsipansoldaten av Ulla-Lena Lundberg (2001) blev jag sugen på att läsa då jag tyckte mycket om hennes roman Is (2012). Jag läste också hennes romaner Ingens Anna och Kungens Anna i mitten på 80-talet, och minns det som bra läsupplevelse så jag funderar på att läsa om dem.
Marsipansoldaten skildrar Finlands moderna krigshistoria Vilket är vinterkriget, Fortsättningskriget och Lapplandskriget. (min källa wikipedia) Jag har ingen personlig anknytning till Finland så denna historia var inget jag hade mycket kunskap om. Det är mycket krig i den här romanen och ja la ifrån mig boken och läste annat emellan för det kändes lite tungt och jobbigt att läsa bitvis. Samtidigt är den intressant då min okunskap om ämnet var stort. Ulla-Lena Lundberg måste läst mycket och kanske hört många berätta en hel del krigsminnen för att kunna skildra allt så detaljerat helt klart beundransvärt. Huvudpersonen i Is, Petter Kummel, är även med i denna roman eftersom det handlar om samma familj, familjen Kummel. I Marsipansoldaten får man följa hans föräldrar och syskon, särskilt hans två bröder som är aktiva i kriget. Genom dessa bröders historia får läsaren följa krigets framfart ifrån två olika håll. På hemmaplan är Fru Kummel  mycket aktiv med att göra sina sysslor och ordna hjälp till de som är ute i kriget, hennes dotter Charlotte hjälper också till genom att vara aktiv Lotta, som många unga kvinnor var under kriget. 
Ulla-Lena Lundberg är duktig på att gestalta sina romanfigurer/karaktärer man lär känna dem väl. Även miljöskildringarna gör att jag tycker om hennes romaner. Språket är finlandssvenska och ibland även finska (och tyska förekom här emellanåt) så det finns en del ord som går mig förbi, anser inte detta gör så mycket till helheten och min behållning av läsningen.  
På sitt sätt läste jag dessa två böcker i fel ordning tidsmässigt men det är ändå två historier även om det är samma familj och släkt det handlar om. 

Mitt 70-tal

Mitt 70-tal ett årtionde i bilder  utgiven av Historiska Media 2018, Kreativ redaktör Katarina Danielsson. Ibland ansätts jag av nostalgi, lyssnar exempelvis en hel del på P4 Plus. Min tonårstid var helt och hållet på 70-talet, så den här boken var verkligen kul att bläddra och läsa i. Bokens indelning är ett antal sidor för varje år 1970-1979 först en liten inledning om årtalet och sen korta notiser vad som hände "Hemma och Borta" alltså på hemmaplan här i Sverige och i övriga världen. Det är många bilder stora som små. för varje årtal har man en liten bild på en bok eller ett skivomslag eller någon annat populärt  eller kanske man ska kalla det sånt som var en fluga som man sa. Det mesta nyhetshändelsenra kan jag relatera till,inte riktigt allt men tv:n stod alltid på när det var nyhetssändningar i mitt hem, så stora händelser och skeenden som visades kommer jag ihåg. 1978-1979 Är väl de år jag hängde med mest, då var jag vuxen och hade flyttat till eget, med en liten tv framför sängen. Vissa händelser minns jag exakt vad jag var när jag fick höra dem, exempelvis så satt jag i bilen med min bilskollärare när de sa att Ronny Pettersson hade dött. Jag minns också när jag hörde att Elvis hade dött. Norrmalmstorgsdramat och gamle Kungens bortgång var ju också stora händelser man tv-sände både från Norrmalmstorg och från Helsingborg där Konungen låg sjuk i september 1973, efter hans bortgång fick en mycket ung Kronprins ärva kronan och beträda tronen. 
Året därpå 1974 skulle det bli bensinransonering på grund av den så kallade oljekrisen men ransoneringen stoppades innan den hann o börja, men jag kommer ihåg att kupongerna redan hade skickats ut.
1976 skrev Astrid Lindgren sagan om Pomperipossa i Mominsmanien, (jag har sparat originalet som var tryckt i expressen.) Finansminister Sträng svarar att man inte kan begära att Astrid Lindgren ska begripa sig på skattesystemet, men  Astrid svarar  att hon tycker att hon och Sträng borde byta jobb. Samma år lämnar Ingmar Bergman Sverige i protest efter att blivit gripen av polis mitt under repetitionerna av Dödsdansen på Dramaten, för misstänkt skattefusk.
TV-serier som jag tittade på var Hem till byn som kom 1970, den tyckte jag mycket om då jag själv bodde i en liten kyrkby på landet, den serien följde jag sen i alla år tror inte jag missat ett avsnitt. Raskens som sändes 1976 såg jag tillsammans med skolkamraterna på den internatskola jag gick på då. 
De böcker som är omskrivna i boken har jag inte läst mer än Barnens ö av PC Jersild, men det var långt efter att den kom ut. När det gäller biofilmer så såg jag exempelvis Utvandrarna 1971, då var jag 12 år och den var tillåten från 11 år. Sedan blev det ju fler biobesök genom åren med kompisar. Grease är ju ett exempel, det var en film som påverkade ungdomskulturen under 70-talet. 
Det här inlägget kan bli hur långt som helst märker jag och jag har inte ens nämnt fenomenet Stenmark som jag liksom alla andra absolut skulle kolla på när han tog sig nerför pisterna.
Ja 70-talet var så mycket... Gröna vågen och Proggmusiken exempelvis. Nu sätter jag i alla fall stopp här och som ni förstår så tyckte jag om boken, ibland behövs nostalgi och tillbakablickar. 

Florence Stephens förlorade värld.

Florence Stephens förlorade värld (2016) av Lena Ebervall och Per E Samuelsson är en roman om verkliga personer och händelser. En sannsaga om Huseby bruk kallar författarna den.  Florence Stephens (1881-1979) även kallad Fröken på Huseby ,och Husebyaffären var allmänna begrepp på 50- och 60-talet ja ända in i början av 70-talet till och med. 
Florence växte upp på Huseby ett stort bruk i Småland. Hon fostrades tillsammans med sina två systrar att bli en fin dam i sällskapslivet, inte till att driva ett stort bruk som hon blev satt att göra efter föräldrarnas död. I hela den här historien om hur Florence blev avlurad sin förmögenhet och även mycket av det gamla bruket förekommer Prins Carl den yngre. Florence var mer eller mindre besatt av Kungahuset och detta var hennes svaghet och det som gjorde att hon litade på fel personer. Huseby hade kunglig glans under dess storhets dagar med nära relation till Kungahuset. I början av boken kan man se ett stamträd på ätten Bernadotte.
Boken inleds också av en epilog. 

Prins Carl i mitten, hans fru
till vänster
och Florence Stephens
till höger (med pälsboa)

Jag hade ingen större kunskap om hela den här historien även om jag var 20 år när Florence Stephens dog. Alla turer om pengaöverföringar, växlar och om de olika advokaterna var lite jobbigt att hänga med i, men boken var ändå helt ok om man som jag gillar svensk nutidshistoria och för all del även det att Kungahuset är inblandat. Jag har två böcker kvar att läsa av detta författarpar och jag lär nog läsa dem framöver.
Vad jag skrev om Mördaren i Folkhemmet kan du läsa här
Några länkar till Wikipedia: 
Husebyaffären   Florence Stephens
och rescensioner om boken:
Gp   Corren

Helen Keller

Helen Keller av Lorena A. Hickok (på svenska 1966) Köpte jag på Bokbörsen efter att läst en annan bloggare skriva om den. Sen dröjde det ett tag innan jag nu läste den. Det är en ungdomsbok som berättar om Helen Kellers liv. 
Helen Keller blev mycket omtalad under sitt liv, hon föddes 1880 i Albama och var helt döv och blind.  Efter att hennes föräldrar sökt hjälp och anställt en kvinna för att få henne mer "civiliserad", då hon mest skrek och var hårdhänt, så gör Helen stora framsteg. Kvinnan kallas läraren i boken och hon lär Helen att få ett språk genom att lära henne bokstäver som hon tecknar i Helens hand,och på det sättet kom hon att förstå sin omvärld med benämningar på saker samt efter det hela meningar. Även blindskrift lärde hon sig snabbt.  Senare även att skriva, lättast var det på skrivmaskin. Hon lärde sig också att prata men det blir ju ofta lite svårt när man inte hör varken andra eller sig själv.
Läraren följde Helen genom livet men var själv synskadad så det var en stor uppoffring för henne. Helen blev första elev att gå på High School (Universitet) med dessa två handikapp, och hon klarade av att läsa på och få godkänt slutbetyg på en särskild linje för kvinnor som hörde till det klassiska och högt rankade Harvardsuniversitetet. Helen Keller levde ett mycket variationsrikt liv med både glädje och sorg, hon gjorde mycket för blinda över hela världen och hon var en av de mest kända personerna då hon levde. Själv vet jag att jag tidigt hörde hennes namn och man sa att det var en person som var både blind döv och stum. Helen Keller avled 1968. 
Jag tyckte detta var en bra och lättläst bok. Det har kommit ut många böcker om denna intressanta och starka kvinnas liv, de är säkert alla läsvärda.