Vem har sagt något om kärlek?

Vem har sagt något om kärlek -Att bryta sig fri från hedersförtryck (2021) av Elaf Ali blev mycket uppmärksammad då den kom. Elaf Ali var med i flertalet radio- och tv-program och poddar. Elaf  skriver sin berättelse om hur hon som äldsta dottern i sin familj blev utsatt för hederskulturens hårda regler av sina föräldrar och samtidigt väldigt utsatt för mobbing i skolan.

Elaf är stark och relativt tuff och biter ihop en hel del för att klara sig. Det var hemskt att läsa om hur allt förändrade sig för henne den dagen hennes föräldrar fick reda på att hon fått sin mens, hon hade inte ens fyllt 11 år, men blir då förbjuden att leka med pojkar eller gå hem till klasskamrater där det fanns män och pojkar i huset. Allt blev helt annorlunda för henne från den dagen. 

När Elaf haft sexulundervisning i skolan och berättar för sin mamma vad läraren sagt blir mamman oerhört upprörd och säger att läraren ljuger.

Det är en hel del tankar när jag läser och tänker mig in i Elafs situation, så förfärligt jobbigt och hur annorlunda hon måste känt sig i jämförelse med sina svenska skolkamrater.

Som läsare får man följa Elaf en bit upp i vuxen ålder och det dröjer innan hon är helt "fri", särskilt från moderns försök att hitta någon som Elaf ska gifta sig med.

i boken blandas Elafs berättelse med fakta om Hedersnormen, och intervjuer med hennes pappa och mamma. Även exempel ur barnkonventionen och en del av de mänskliga rättigheterna finns att läsa. Allt tillsammans gör detta till en mycket bra bok som borde läsas av många, vilket jag hoppas på att den kommer att göra. Jag har läst mycket om hederskultur innan, både som fakta och i biografisk romanform men Elafs berättelse gav mig ändå ahaupplevelser. Just att man också får dessa faktasidor gör mycket till helhetsbilden.

 

Elafs ord i baksidetexten:

"Det starkaste man kan trotsa är sitt eget blod, och genom att jag offentliggör den här historien drar jag stor skam över min familj. Men det är hög tid att kapa banden med det uråldriga tankesätt som jag växt upp med. Hedersnormer är inget annat än ett gift som långsamt suger livslusten ur en."

Sällan att någons berättelse får mig så berörd så läs den och rekommendera den till andra. Boken vänder sig mycket till ungdomar som själva växer upp med hedersnormer och på detta sätt inte behöver känna sig lika ensam och samtidigt få en förståelse vad de utsätts för och kanske lättare våga söka hjälp. 

Ett exempel är Organisationen GAPF Glöm Aldrig Pela och Fadime, som har en stödjour som är öppen varje dag i veckan dygnet runt, där kan de som ringer få stöttning och hjälp. 

Ödesmark

 Ödesmark (2020) av Stina Jackson  kändes ju som en "måsteläsning" eftersom jag läst hennes debutroman Silvervägen. Jag blev inte besviken,  Stina Jackson fångar verkligen ödemarken längst in i Norrlands djupa skogsområden och människorna som lever där. Om verkligheten är så som hon beskriver, ska jag låta vara osagt, men jag tror att hon som kommer från dessa trakter vet vad hon skildrar. Fast karaktärerna i berättelsen är ju skapade i författarens fantasi. Silvervägen blev utsedd till Årets bok och fick Den gyllene kofoten - årets bästa kriminalroman och Glasnyckeln (Källa Wikipedia) 

Men nu alltså till Ödesmark som jag först tyckte var lite lik Silvervägen, ja det finns ju vissa likheter mellan dessa historier, men det är ju ändå en rätt stor skillnad på handlingen. Jag tyckte absolut att Ödesmark var minst lika bra som Silvervägen och jag sträckläste den, precis som med Silvervägen.

Förlagets text om handlingen: 

"Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är …"

Jag kommer absolut följa Stina Jacksons utgivning för att få nya läsupplevelser om hennes öde och övergivna Norrland.

Jag vill sätta världen i rörelse: En biografi över Selma Lagerlöf

 

Jag vill sätta värden i rörelse: En biografi över Selma Lagerlöf (2019) av Anna-Karin Palm

har jag läst lite i omgångar under ett års tid. Tycker Anna-Karin Palm verkligen har skrivit en heltäckande biografi om Selma. Jag har läst med pennan i hand och strukit under och noterat i kanten. Trots att jag läst mycket om och av Selma innan så gav denna biografi mig mycket nytt som jag inte visste om henne. Jag har helt enkelt lärt känna Selma mycket mer på djupet än innan. Selma levde 1858-1940 och som läsare får man följa Selma från barndomen fram till dödsbädden. Anna-Karin Palm har läst brev till och från vänner bokförläggare med flera, många av dessa brev finns det utdrag ur i boken. Boken innehåller också ett flertal svartvita foton vilket jag tycker är ett stort plus.

Selma hade många kontakter och ett flertal väninnor och de som stod henne närmast var Sofie Elkan och Valborg Olander. Dessa två försökte hon på något sätt fördela sin uppmärksamhet på för hon var medveten om att det var stor svartsjuka dem emellan. Detta "drama" kan man följa i brevutdragen, och Anna-Karin Palm analyserar detta förhållande en hel del. Selma gjorde ett flertal utlandsresor alltid med någon av dem som sällskap. Detta under en tid då det inte var vanligt att kvinnor gjorde resor utan manligt sällskap.

I brevutdragen kommer det fram hur Selma tänkte under sin skrivprocess och hur hon rådfrågar olika personer då hon många gånger våndas innan hon kommer igång med ett manus eller under skrivprocessen. 

Selma var också en del av kvinnorörelsen och fredsrörelsen, om dessa rörelser och hur Selma tänkte i de olika frågorna ger Anna-Karin Palm en bra analys av. Det som gav mig en ahaupplevelse var det som man kan läsa om Selmas syn på Gud, kyrkan och religion/andlighet och hennes tvivel och att hon skapade ett eget förhållningssätt till dessa ämnen. Det var en rätt stor samhällsfråga på den tiden och ämnet diskuteras en hel del  i Selmas brevväxling. Det märks ju också i flera av hennes romaner och noveller. 

Jag har en hel del oläst av Selma men det jag har läst av henne är: 

Gösta Berlings saga

Kejsaren av Portugallien

Nils Holgerssons underbara resa 

Jerusalem

Mårbackaserien - Ett barns memoarer, Dagbok och Mårbacka

Anna Svärd

En Herrgårdssägen har jag läst som serie av Marcus Ivarsson och som lättläst bok, men inte originalet. 

Jag har också läst följande böcker om Selma Lagerlöf och Mårbacka:

Alma på Mårbacka av Matts Nilsson (Alma var Selmas Hushållerska)

Selma Lagerlöf av Vivi Edström

Selma Lagerlöf av Johan Werkmäster (Lättläst)

Här kan du läsa de blogginlägg jag gjort med etiketten Selma Lagerlöf

En kvinnas straff

 

En kvinnas straff (2021) av Ana Porss är den första delen i det som ska bli en trilogi med namnet Herravälde. Jag har tidigare läst Anas två böcker som bygger på samma släkthistoria, med titlarna Utan fräls oss från ondo (2005) och Sårade själar(2014). Platserna Ana skriver om i dessa böcker är mina barndomstrakter, därför har jag läst dem på ett helt annat sätt än jag läst andra böcker. När man känner till många platser som namnges i boken mycket väl, går tankarna på ett annat sätt än om platserna är helt okända.

"Det råder stor fattigdom i Sverige och när pigan MajaLisa får arbete på en prästgård tror hon att hennes lycka är gjord. Men i ett samhälle där kyrkan och männen har makten, blir MajaLisa gång på gång utnyttjad. När hon blir med barn tvingas hon lämna sin tjänst på prästgården.
Flera år senare får hon arbete på Gimmene herrgård, där hon möter den stilige major Gyllensvaan. De blir blixtförälskade och inleder i hemlighet ett förhållande som slutar i katastrof. När MajaLisa återigen blir gravid förlorar hon sitt arbete och förskjuts av byborna."

Handlingen är ca 200 år bak i tiden och det var ett Sverige med stora klassklyftor, ett land med många som var mycket fattiga och slet för brödfödan. Barn fick lämna föräldrahemmet tidigt för att tjäna på någon gård, och att vara piga som MajaLisa innebar att man fick slita hårt samt att man var utsatt för männens blickar och lust. I många fall slutade det som just för MajaLisa att man fick lämna arbete och husrum för att man blev med barn. Ana beskriver verkligen hur hemskt det kunde vara för kvinnor vid denna tid. Hur man utsattes av "Herrarna" alltså männen, men även hur kyrkans syn på ogifta kvinnor som fick barn var och hur omgivningen såg på detta. Maja-Lisa hånades och det var som om hon hade en smittsam sjukdom. 

 Det slutar verkligen på ett tufft sätt för Maja-Lisa och man kan läsa Häktningsdomen och straffdomen i boken.

I slutet av boken skriver Ana:

"Herravälde bygger på en sann släkthistoria, men det är ändå jag som författare som har styrt både karaktärer och handling. Karaktärerna skildrar inte bara sina egna liv, i romanerna har de även roller att spela och gestaltar likt skådespelare, sin tid i den svenska historien."

Nästa bok i serien Uppbrottet kommer ut i juni och den tredje delen Vägen dit i oktober. Självklart kommer jag att läsa dem också, ser fram emot det. 

Sveriges Radios Litteraturveckas avslut

Jag har knappt lyssnat på något av Sveriges Radios program under litteraturveckan i år. Skall försöka att göra det lite nu i efterhand, tur att man kan det.  Häromdagen var det ju också Världsbokdagen och då var ju mitt facebookflöde fullt med boktips och annat om läsning. Längtar till att man kan gå på bokevenemang på bibliotek och bokhandel igen, även om det är fint att kunna följa med via datorn på en hel del intressanta livesändningar.  Idag blev det i alla fall att jag hörde på det som kallas för litteraturveckans avslut i radion - Gudstjänsten, den var tillägnad Britt G Hallqvist. Det var mycket sång och musik och för mig blev det minnen från barndomens söndagsskola och jag tog fram mitt gamla slitna exemplar av Kyrkvisor för barn ur bokhyllan, den kom till på initiativ av henne 1963, jag fick min 1966. Britt G Hallqvist bodde en tid i Alingsås och när Alingsås firade 400-års jubileum så invigde man en minnesplats för henne framför kyrkan. Jag var där och såg det,

Här är mitt blogginlägg om mitt besök på 400-års jubileet.

 

En giftig skandal

En giftig skandal(2019) av Kristina Appelqvist läste jag som Påskdeckare. Det är den senaste pusseldeckaren i serien som utspelas i och runtomkring det fiktiva universitetet i Skövde. I just denna är handlingen uppbyggd kring Agatha Christie, och tre av titlarna ur Christies stora deckarproduktion får en betydelse i En giftig skandal. 

Förlagets text:

"Det är många som sätter frukostkaffet i halsen när annonsen dyker upp i lokaltidningen samma morgon som deckarfestivalen om Agatha Christie ska invigas vid Västgöta universitet.

Är det ett skämt eller kanske en annorlunda hyllning till den stora författaren? När en av gästerna faller död ner under kvällens middag blir alla varse att det är blodigt allvar.

Jag tyckte om att läsa En giftig skandal liksom jag har gillat hela serien. Det är den åttonde delen och jag undrar om inte den här är den bästa av alla. Det är också roligt att läsa om orter jag känner till, Skövde med omgivningar är inte helt okänt för mig, om än inte helt välkänt. En del av handlingen utspelas också i England i Agathas "fotspår." Som vanligt har jag svårt för att räkna ut vem som är mördaren, men det har mindre betydelse. 

På förlagets hemsida kan man läsa om Kristina Appelqvist relation till Agatha Cristie. (Som hon ibland jämförs med eftersom hon skriver pusseldeckare i samma anda.) 

Jag hoppas på fler böcker i serien, för det känns på något sätt som personerna som är med i böckerna har blivit mina vänner. Rektor Emma och hennes man Filip som är polis, Litteraturforskare Helena och hennes särbo Mikael, Prästen Sverker med fru Eva med flera.

Handbok för språkpoliser

Handbok  för språkpoliser (2020) av Sara Lövestam, kändes som en bok jag måste läsa eftersom jag emellanåt känner mig som en språkpolis, och då är man antagen till språkpolisskolan. Det är en bok som står placerad på humorhyllan och den är verkligen humoristiskt skriven. Jag har inte läst någon av de andra grammatikböckerna som Sara skrivit men Grejen med verb blir jag nyfiken på då hon emellanåt hänvisar till den i denna bok.

Upplägget i språkpolisskolan är fördelat så att i varje kapitel tas det upp ett vanligt språkfel, sedan ställs frågan: Hur blev det så här? Läsaren (alltså eleven i språkpolisskolan) får svaret på vad det kan bero på att det blivit "fel"  och hur det  egentligen ska sägas och skrivas korrekt och språkreglerna kring det. Sen får man en historisk analys om hur det många gånger har varierat genom åren och vilket som varit det gångbara med hänvisning till gamla tidnings- och bibeltexter. Sara ger också en hel del exempel på språkbruk i skrift från olika bloggar, hemsidor och debattforum på nätet. Till sist ger hon exempel på hur man ska tackla de som missbrukar språket, antingen kan man vara en good cop eller en bad cop , dessa avsnitt är verkligen humoristiska. En hel del av de språkfel/skrivfel som tas upp har jag inte hört eller sett att de förekommer, och andra gör jag själv och inte tänkt på att det inte är korrekt.  Det finns däremot en hel del exempel i boken där jag själv är en språkpolis, exempelvis  när jag ser texter med Dem på helt fel plats. Kan man inte skilja på de och dem skriv då dom istället ! Särskrivning är också hemskt, där har den moderna tekniken gjort så att många texter blir särskrivna tyvärr. Att inte skilja på var och vart tycker jag är konstigt men är kanske från början en dialektal felsägning som spridit sig. På det hela taget tyckte jag det var en intressant bok som gjorde mig fundersam. Tankar som, hur talar jag? och hur skriver jag? Samt hur ser andra på hur jag skriver och talar? Jag tror att jag har en del med mig från min barndom och tonårstid för även om begreppet språkpolis inte var uppfunnet då, så var min pappa en mycket typisk språkpolis. Om han var en "good cop" eller "bad cop" har jag faktiskt svårt att svara på (troligen good cop) men jag minns faktiskt än idag, många tillrättavisningar vid matbordet. Men språket utvecklas, och att det alltid eller åtminstone ofta, är så att den yngre generationen använder ord och begrepp som den äldre generationen ifrågasätter. Så med ålderns rätt kommer jag nog fortsätta att emellanåt vara en språkpolis, men då tillhörande den goda språkpoliskåren. Får hoppas på att de jag tillrättavisar håller med om det.