Bloggat i åtta år

Idag är det åtta år sedan jag startade den här bloggen och hittills har det varit roligt att hålla den igång. Jag tror att jag har bloggat en blandning som namnet på bloggen säger, även om jag läser mest svenskt och av kvinnliga författare. Tillhör inte dem som mest läser nyutgivet men som jag märkte när jag gjorde 2019 års statistik så har jag varit dålig med att läsa äldre romaner under året. Skall bli lite ändring framöver på detta det har jag satt upp som ett viktigt mål för 2020. När det gäller övrig läsplanering för i år så har jag skrivit upp tio titlar som jag måste läsa, det är fem  romaner/deckare och fem biografier. Utöver detta mål så har jag tänkt läsa fler än de biografierna men vi får se hur det blir, liksom jag ogillar nyårslöften så ogillar jag att bestämma allt för mycket i förväg men mål kan man ju alltid ha.

Nedan är en lista över de tio böcker som jag tänkt få markerat som lästa 2020. Det är ju mycket annat jag vill läsa också men hoppas på att lyckas med min personliga utmaning. Alla är s.k hyllvärmare utom Hovjuvelerarens barn som är rätt nyutkommen och som jag tänkt låna på bibliotek. 

Andra sidan bron, Mary Lawson

Erik Johans minnen, Michael Economu

Istvillingar,  S.K.Tremayne (pseudonym)

Miniatyrmakaren, Jessica Burton

Älskaren från huvudkontoret, Camilla Grebe

Biografier:

Hovjuvelerarens barn, Gunnar Bolin

Ett jävla solsken, Fatima Bremmer

Flickan med sju namn, Hyeoenseo Lee

Schlagerkungens krig, Klas Gustafson

Dårens dotter, Mian Lodalen

Sammanställning Läs- och Blogg-året 2019

Det blev 37 blogginlägg, vilket är långt ifrån min ambition, men kan trösta mig med att 2018 blev det endast 32 inlägg. Jag har läst 33 böcker det är 4 mer än 2018. Har även 3 påbörjade böcker som inte blev utlästa före tolvslaget i natt. Är ganska nöjd med det jag läst i år och dessa siffror är bättre än 2018 om än inte mycket. 
Har inte bloggat om alla böcker jag läst, brukar alltid bli några böcker som inte hamnar på bloggen, under 2019 blev det 3 fackböcker och 1 skönlitterär bok som jag ej skrev om.
Jag har läst alla böckerna i år, alltså ingen har varit ljudbok. Jag har läst både fysiska böcker och E-böcker på min läsplatta.

Hur blandad är då min läsning ?

Antal böcker där författaren är kvinna är övervägande, detta har jag svårt att förbättra går inte alls på det när jag väljer böcker
Siffrorna talar för sig själv. En bok har två kvinnor som medförfattare jag har bara räknat en där, en bok har både en man och kvinna som författare, där har jag räknat båda, en bok framgår inte författaren så tydligt.

Kvinnor 24
Män        9

Antal  böcker där författaren inte kommer ifrån Sverige är 7 och de är från 5 länder som fördelas så här:  
Danmark 2 
England 2
Frankrike 1 
Finland/Åland 1
USA 1 

Antal vuxenromaner 7 (förutom spänningsromaner)

Antal barn- och ungdomsböcker inkl. böcker för unga vuxna  9

Antal biografier 5  
En av dem kallades för Biografisk roman
och en har jag också räknat  i kategorin för barn- och ungdomsböcker.

Antal Spänningsromaner   7

Antal fackböcker 5

Antal böcker skrivna före år 2000  endast 1

Jag hade en plan att läsa fler biografier än det blev, vilket innebär att jag kommer satsa på det även fortsättningsvis.
Att bara en bok jag läste 2019 var skriven före år 2000 känns kasst, detta måste jag skärpa mig med. Jag har så mycket äldre böcker än så i mina bokhyllor och uppskrivna i min "Att läsa lista" även en hel del "klassiker".

De försvunna av Caroline Eriksson

De försvunna - En psykologisk spänningsroman (2015) av Caroline Eriksson blev en del av min julläsning. Det är så långt från feelgood (som är populärt att läsa till jul) som man kan komma. Jag får nog erkänna att om den här romanen skulle filmatiseras så hade jag inte tittat, för handlingen är mycket otäck emellanåt. Jag tyckte ändå att den var läsvärd och när jag väl börjat så blev jag ju nyfiken på hur det skulle sluta. Alltså om de försvunna skulle hittats levande eller döda och hur de försvunnit eller bragts om livet. Det blir en del funderingar under läsningens gång för allt är inte så enkelt som man först tror. Caroline Eriksson har helt klart lyckats att hålla på svaret vad som hänt.
Från baksidetexten:
"En solig sensommarkväll tar Greta, Alex och dottern Smilla båten från sommarstugan vid den mytomspunna sjön Maran och åker ut till ön. Greta stannar kvar i båten medan de andra går iland. De kommer inte tillbaka. Förvirrad går även Greta iland, hon ropar och letar, men kan inte hitta Alex och Smilla någonstans. Det mystiska försvinnandet, och det febrila sökande som tar vid, leder Greta steg för steg ner i en avgrund av förvirring och tilltagande mörker. Det står snart klart att Alex och Gretas relation präglats av destruktiva mönster."

De försvunna är skapligt lättläst och boken är inte så tjock (237 sidor) så man läser den på några timmar. 

Klubben

Klubben (2019) av Matilda Gustavsson vilket är journalisten som gjorde reportaget i Dagens Nyheter(21/11-2017) om den s.k Kulturprofilen - ja alltså Jean- Claude Arnault, och om Kulturscenen Forum som han drev tillsammans med sin fru Katarina Frostensson. Den här boken ligger just nu etta på Svd boklista. 
Jag satte mig inte in helt i turerna kring bråket som uppstod efter DN:s publicering, hörde naturligtvis om det i nyhetsinslag i radion och läste väl några tidningsartiklar. Just därför blev detta en intressant läsning och jag känner vämjelse när jag läser kvinnornas berättelser och blir mycket förvånad att detta har kunnat pågå under så lång tid trots att det förekommit vittnesmål om övergreppen tidigare inklusive en granskning i expressen redan 1997. Svenska akademin som samarbetade med Arnault och Forum fick även ett brev av en kvinna som varit utsatt, ett brev man inte låtsades om. I Akademin satt ju även Katarina Frostenson, och när DN artikeln kom blev det ju som bekant stor kris i den anrika institutionen vars högsta beskyddare är Kungen. Det ledde ju bland annat till ett uteblivet nobelpris i litteratur 2018.  Ett förändringsarbete inom Svenska Akademin påbörjades där det blivit ett manfall och "kvinnofall" då Sara Danius avgick som ständig sekreterare. Omgörningen är väl inte helt klar än som jag ser det. 
Boken är välskriven och lättläst. Matilda Gustavsson skriver om sitt sätt att arbeta med sin granskning och hur hon tänkte under hela processen och innan artikeln publicerades. 
Det som gör boken så stark är att man får följa de samtal och vittnesmål från kvinnor som hon får fram. Som läsare får jag också en inblick i hur det var på Forum, ett ställe som jag inte alls känt till. Det är väldigt svårt att förstå hur så många kunnat låta allt detta fortgå, att det finns personer som tar Arnaults beteende i försvar trots att så mycket pågått framför deras ögon. Matilda Gustavsson har även redogjort för intervjuer med medlemmar i Svenska akademin under krisen. 
Slutet på denna historia blev ju rättegång och ett fängelsestraff för Arnault  samt nedstängning av Forum.  
Läs hur några andra bloggat om Klubben:

Bokhållarens läsblogg
Kulturbloggen
Tankar om böcker

Knutby

Knutby (2019) en roman av Jonas Bonnier, blev jag mycket nyfiken på när jag såg författaren i Babel för några veckor sedan. Det finns väl ingen som minns när Knutbymorden hände 2004 som inte blev nyfiken på nyheterna som följde.
Bonnier säger att det handlade om tre saker - makt sex och död. Det är intressanta ingredienser och det som skedde kändes som taget från en roman vilket det nu då har blivit. Verkligheten överträffar ju dikten emellanåt.
Händelserna i romanen utspelar sig från det pastorsfamiljen Forsman (Fossmo i verkligheten) kommer från Kristinehamn för att ansluta sig till församlingen i Knutby fram tills barnflickan har utfört det hon gjorde, alltså skjutit en person till döds och skottskadat en annan allvarligt. Knutbyförsamlingen var säkert en vanlig Pingstförsamling från början, men genom att vissa personer sökte sig dit och att de på något sätt samspelade med varandra så att det utvecklades till en sekt är intressant. En del i detta kan bero på att dessa medlemmar var relativt unga fast det finns säkert fler svar i alla analyser som gjorts. 

Från bokens efterord:
"Det har skrivits minst åtta böcker om Knutby, främst dokumentära reportage i olika former, men även en barnbok (!) och en kriminalroman. Det har gjorts tv-dokumentärer och ett stort antal avslöjande reportage baserade på brotten, det har till och med satts upp en musikal." 

Vad tyckte jag då om Knutby? Just det sätt som den är skriven på, att de personer som var med i det riktiga dramat är med i handlingen ( fast med andra namn) tycker jag var bra. Det blir några att hålla reda på förstås, vilket jag ofta har svårt för, men här har det ju sin förklaring. Jag tycker att Jonas Bonnier har speglat dramat på ett bra sätt och att det blir mycket av demoner, sex och lögner i berättelsen kan jag som läsare inte heller ifrågasätta. Det gör istället att det känns trovärdigt. 

Doktor Bagges anagram

Doktor Bagges anagram (2018 på Svenska) av Danska författaren Ida Jessen är en fristående fortsättning på En ny tid. Under min läsning märker jag att den går som radioföljetong, så jag lyssnar på vissa delar. Jag är sådan som har svårt för att bara lyssna, men Jonas Karlsson läser så bra så jag fortsätter att lyssna samtidigt som jag följer med i boken. Både denna och En ny tid finns för lyssning en månad till. En ny tid är en dagboksroman. Det är vad Lilly Bagge  skriver efter sin man Vigand Bagges död.
Doktor Bagges anagram är Vigands anteckningar och tankar om och ur sitt liv både från sin uppväxt och som läkare. Anteckningar han skriver före sin död. Det är minnen från barndomen, minnen från hans första tid som läkare och om sitt stora misstag en gång som han aldrig kan släppa, utgången blev mycket tragisk. 
Som titeln säger så tycker Doktor Bagge om att skriva anagram.
Exempelvis Storstädning- Ordningssätt - instängd rost.

Slutet på baksidetexten:

"Vigand Bagges berättelse sätter äktenskapet med Lilly i ett nytt ljus, men blir vi klokare på honom nu när han själv har ordet?"
Mitt svar är -kanske något klokare

Jag har tyckt om båda dessa böcker, Ida Jessen skriver bra, men Doktor Bagges Anagram men den var bland annat en beskrivning om smuts, blod och sjukdomar, den kändes därför något jobbigare att läsa. Detta gör den absolut inte sämre. Det är väl så som det var vid den här tiden och jag känner glädje att levnadsstandard,hygien och sjukvård har utvecklats sen den tid som beskrivs i denna roman.

Fagerhult Bilder av Sverige

Fagerhult Bilder av Sverige (2018) av Kristian Bengtsson (Foto) och Johan Wirfält (Text) Är en fotobok från platser i Sverige med namnet Fagerhult.
På baksidan av boken står det:

"Det finns 89 stycken Fagerhult i Sverige från Skåne i söder till Västerbotten i norr. Kasta pil på en Sverigekarta och chansen är stor att du prickar Fagerhult.
Vilka bor där? Vad pratar de om? Vad tänker de om framtiden? Vilka är de och vem vill de vara?
På första sidan står det " Alla vägar bär inte till Fagerhult. Men de flesta går förbi."

Mitt intresse för boken beror på mitt eget förhållande till Fagerhult. Mina första skolår gick jag i Fagerhults skola och mitt första riktiga jobb var att arbeta med lampmontering på Fagerhults lampindustri på samma ort, Fagerhult i Habo kommun. Detta Fagerhult är naturligtvis med i boken (Fotot på framsidan är taget där) och man har bland annat intervjuat min gamla småskollärarinna som är med på foto. Bland mina skolkamrater fanns både direktörens döttrar och många av arbetarnas barn. I boken ställs frågan, Lever bruksorten ? Fråga någon som bor och arbetar i Fagerhult, Habo Kommun, vid Vätterns strand. Fagerhult Group är idag en av Europas största belysningsconserner. Slutsatsen är att bruksorten här lever även i 10-talet.
 - Men det finns alltså 88 andra platser i vårt avlånga land som har detta rätt fina namn. Fager är ju lika med vacker så det bör ju vara vackra platser. I boken presenteras 16 orter och dess invånare av dessa 88.
En del förknippar säkert Fagerhult med "Grabbarna på Fagerhult" men jag tror även många också  tänker på lampor.
Nättidskriften Kvartal intervjuade Johan Wirfeldt på bokmässan om boken, jag såg den intervjun på Youtube, men den verkar vara borttagen nu.
Det här är en fin bok om vanliga människor på olika små orter eller ren landsbygd/glesbygd. Tyvärr så är all text mycket liten, tycker det är rätt ansträngande ,varför man valt att göra så vet jag inte.