Små citroner gula

Kajsa Ingemarssons roman Små citroner gula (2004) har nyligen filmatiserats och därför passade jag på att läsa denna vardagsnära roman. Huvudperson  är servitrisen Agnes 29 år. Små citroner gula utspelar sig en kort men händelserik tid av hennes liv. Det är både glädje och sorg och berättelsen känns skapligt trovärdig. Som film klassas den som komedi/drama. Och ja visst skrattar man ibland när man läser boken men jag undrar om de allvarligare och sorgliga händelserna är med i filmen eftersom det är en komedi. Då handlingen till största delen utspelar sig i restaurangvärlden är det mycket uppräkning av maträtter och det mesta låter riktigt gott.
Även om filmen inte fått så bra recensioner så har jag tänkt att se den när den släppts som dvd. Som läsning tyckte jag i alla fall om historien. Boken är lättläst och för mig var det det den första bekantskapen med författaren Kajsa Ingemarsson.

Mördaren i folkhemmet

Advokaterna Lena Eberwall & Per E Samuelson har skrivit om fallet Olle Möller som en roman : Mördaren i folkhemmet (2012).

Utdrag ur baksidetexten:

"En sen decembereftermiddag 1939 rövas tioåriga Gerd bort i centrala Stockholm. Alla svenskar sitter vid sina radioapparater och hör efterlysningen och läser senare om det fasansfulla fyndet av hennes skändade kropp."
" Mordet på Gerd blir Olle Möllers öde och förföljer honom hela livet. På femtiotalet sker ytterligare två otäcka mord: femåriga Kerstin från Stockholm och tvåbarnsmamman Rut Lind från Fjugesta mördas med några års mellanrum. Polisen ivrigt påhejad av en enig press och folkopinion är övertygad: Möller är skyldig igen! Olle Möller nekade i sten fram till sin dödsdag."


Det är mycket intressant att läsa om Olle Möllers öde och att det är skrivet som en roman är ett bra grepp. Själv är jag för ung för att komma ihåg hysterin som var kring Möller och dessa mordfall. Jag föddes samma år som Fjugesgtamordet.

Författarna har gjort en noggrann research  och kallar sin roman för en sannsaga. De har i boken lagt in tidsdokument om hur folkhemmet utvecklades under dessa år från 1939 och framöver. Boken är  mycket lättläst.
Kan inte låta bli att dra  vissa paralleller till Fallet Thomas Quick
Det känns angeläget att sådana här fall uppmärksammas, även om detta fall är långt tillbaka i tiden. 

Flakmopedisten

Flakmopedisten (2012) av Lasse Berghagen var en måsteläsning för mig som har haft honom som idol sen jag var i tioårsåldern. I min musiksamling finns i stort sett  all hans utgivning.  Jag var och hörde honom sjunga o berätta när han besökte Lerum under sin turné med riksteatern för ett par år sedan. Han var fantastisk när han underhöll med att sjunga ett blandat urval från sin karriär.  Lasse berättade även roliga och intressanta  anekdoter och  historier från sitt liv. I samband med denna turné blev han tillfrågad av Piratförlagets  Ann-Marie Skarp, om inte han skulle skriva en självbiografi. Lasse funderade på saken. Resultatet som blev Flakmopedisten är inte riktigt en självbiografi, den är indelad i två delar.  I den första delen berättar Lasse om minnen från sina sommarlov som han tillbringade med sin familj på Fjärsmansgården i Svärdsjö. I andra delen kommer Flakmopedisten in, en rolig figur vid namn Hubbe Åkesson som besöker Lasse när han badar bastu på samma gård, men nu är det 2011. Hubbe berättar en mycket osannolik historia - En skröna är väl det rätta namnet. 
Lasse är duktig på att berätta och historierna blandas med hans sångtexter.  Han berättar ofta  även bakgrunden till hur dessa texter kom till. 
Jag lyssnade på CD där Lasse är uppläsaren men jag följde även med i texten i boken. Lite annorlunda sätt att läsa på, det passade  mig väldigt bra.Det kändes helt perfekt att höra Lasse själv, och jag undrar om jag  skulle haft samma behållning om jag bara läst boken rätt upp o ner. Lasse kan konsten att blanda allvar och skratt, så är det med hela hans artisteri.
I en intervju på bokmässan sa han att han hade planer på en bok till. Han har säkert mycket mer att skriva om och mina förväntningar är stora.

Andarnas hus

Det tog mig relativt lång tid att läsa ut Andarnas hus (1982), av Isabel Allende. Det är en ovanligt tätskriven  bok. Språket är rikt och det händer mycket i varje mening, på varje sida och i varje kapitel. Man bjuds in till en annorlunda värld, och en annorlunda kultur med en andevärld. Ibland är det glädje ibland är det sorg. Totalt sätt tyckte jag bra om denna berättelse, där man får följa en märklig släkts öden o  äventyr under lång tid, samtidigt som man följer Chiles historia. Det nämns inga årtal när olika händelser sker, detta får man gissa sig till,  eller göra som jag  gjorde, skriva "Chiles historia" i Googles sökruta, för att få en uppfattning om ex. när en stor jordbävning inträffade.

Det är nu över trettio år sedan den skrevs och det känns som denna roman  är en klassiker, och jag rekommenderar dig som inte läst den än att göra det.

Om boken ur Vikipedia:

Andarnas hus (spanska La Casa de los Espíritus) är Isabel Allendes debutroman från 1982. Inledningsvis blev den avvisad av flera spansk-språkiga publicister men boken blev en omedelbar bästsäljare när den publicerades i Barcelona 1982. Romanen blev kritikerrosad över hela världen och gav Allende världsberömmelse i den litterära världen. Samma år blev romanen utnämnd till Årets Roman i Chile. Boken skrevs först när Allende fick nyheten om att hennes farfar var döende. Det började som ett brev som i slutändan blev startpunkten till manuskriptet till Andarnas Hus. Romanen har översatts till över 20 språk världen över.

Berättelsen handlar om familjen Trueba, den berättas ur två protagonister (Esteban och Alba) och innehåller inslag av magisk realism. Vissa läsare påstår att poeten i romanen förmodligen är Pablo Neruda och att kandidaten och presidenten är Salvador Allende.

Promenad i regn

Igår var det stadsvandring i Göteborg med Göteborg läser. Vi läser John Hall av Sophie Elkan och har träffar med boken och författarinnan i centrum. Tyvärr så hade vi inte vädergudarna på vår sida, regnet föll över oss där vi gick fram på trottoarerna från hus till hus.




Bl a såg vi på Sophie Elkans barndomshem, Judiska synagogan och  Hallska huset. Linda (enligt O) och Anna (och dagarna går) hade läst på och de hjälptes åt att guida oss. En stor eloge till dessa tjejer som lägger ner sin själ i detta projekt. 
Efteråt fikade vi och det var gott med varm dryck och trevligt boksnack. 

Själv läser jag pocketutgåvan från 2002 som är en redigerad upplaga från 1993. 



Här är  John Hall i tre delar, från 1913, som min pappas faster läste när den var populär.


Här är vad några andra bloggare skriver om vår blöta promenad.

 Hanneles bokparadis

Boktjuven

Karta över hur vi gick





Nästa gång ses vi på Nääs slott den 20:e maj. 

Världsbokdagen i Sjövik

Igår på världsbokdagen  anordnades ett mycket trevligt arrangemang på biblioteket här i Sjövik. 
Vi var några stycken som hade förberett oss att berätta om någon eller några böcker som vi läst. Vi serverades te och smörgås. Mellan bokrecensionerna var det uppläsning av dikter.  Arrangemanget var mycket uppskattat. Jag tipsade om  Romanen Snöblomma och den hemliga solfjädern  av Lisa See och  Thrillern Kinesen av Henning Mankell. Båda dessa böcker handlar om Kinas kultur och historia, men på olika sätt. Två böcker som jag läst och tyckt väldigt bra om.
Det var kul att även ta del av de andras boktips.

Fyrmästarens dotter

Fyrmästarens dotter (2009) är Ann Rosmans första deckare i serien med kriminalpolisen Karin Adler, och där handlingen utspelar sig i Marstrand. Jag har tidigare inte läst något av henne så detta var min första bekantskap med denna deckarserie. Tyvärr upplevde jag boken rätt rörig. Jag hade under läsningens gång svårt att hålla ordning på de rätt många personerna som är med i handlingen. Det växlar mellan nutid och 1960-tal, men där får man åtminstone rubriker som talar om när det är tillbakablickar. Jag hade ändå svårt att få grepp om historien. En del detaljer i handlingen kändes lite väl overkliga och det var lite väl många gånger som det slumpade sig att Karin Adler befann sig på rätt plats, träffade rätt person vid rätt tillfälle osv.  för att handlingen skulle drivas framåt. 
I handlingen förekommer det en slags gåta som ett par av huvudpersonerna får i sin hand. Denna gåta kände inte poliserna till och det gjorde det hela lite mer spännande.

Jag kommer trots allt att ge mig på någon mer bok av Ann innan jag helt avfärdar henne som en författare för mig.  Exempelvis lockas jag av att läsa Mercurium eftersom den bygger på en verklig händelse.

Utdrag ur  baksidetexten på Fyrmästarens dotter:

På den lilla ön Hamneskär utanför Marstrand pågår ett intensivt arbete med att ställa i ordning den nya turist- och konferensanläggningen. Bostäderna för den tidigare fyrpersonalen på ön ska rustas upp och den renoverade krinolinfyren Pater Noster från 1868 ska återbördas till sin ursprungliga plats. Det är april och invigningen närmar sig.
Två polska murare håller på att reparera den inre väggen i fyrmästarbostadens matkällare när de får en mycket obehaglig överraskning. Väggen ger plötsligt vika och i utrymmet bakom vilar kvarlevorna av en man. Kroppen är välbevarad men har av allt att döma legat där länge.
Karin Adler, vid kriminalpolisen i Göteborg, får hand om utredningen. Till en början har man inte mycket att gå efter bara en förteckning över försvunna personer och en vigselring. Det blir inte heller bättre av att Karins förhållande med sambon Göran är på upphällningen och att relationen till den fyrkantige kollegan Folke närmar sig kokpunkten. Allt medan mystiken kring den döde mannen tätnar. Vem är han? Och varför har han blivit inmurad?