Ljuskällan

Ljuskällan (2020) av Hanna Landahl är en fristående fortsättning på Under två timmar som jag tidigare läst just för att sen läsa denna då ämnet och platsen den utspelar sig på, (utanför Floby i Västergötland där jag gick i högstadiet.) gjorde mig väldigt nyfiken. Jag blev verkligen inte besviken och för mig var denna bok en bladvändare för det finns en slags spänning i den även om det inte alls är en spänningsroman.

Ur förlagets text:
"Staffan och Anna gör så gott de kan. I sin relation, på jobbet och som människor som just nu råkar leva på den allt varmare planeten Jorden. I alla fall så tycker Staffan det, men hans fru börjar tvivla. Skulle inte en annan livsstil kunna vara bra inte bara för klimatet, utan också för dem själva? När Anna av en slump besöker ekobyn Ljuskällan känner hon sig efter månader av nedstämdhet mer tillfreds än på länge. Och Staffan vill såklart också leva mer hållbart. Fast kanske mest av allt se Anna le lite oftare.Så ekobyn kanske ändå kan vara precis vad deras familj behöver? Väl installerade i det röda torpet känner sig Anna som hemma direkt medan Staffan gör sitt bästa för att hantera biodlaruppdraget och invånarnas självgodhet."


Allt blir inte som Anna tänkt sig, övriga familjen är inte  lika glada över det nya boendet. Staffan och barnen kan inte tänka sig att leva utan Wifi, som enligt stadgarna inte är tillåtet för de boende i Ekobyn. Staffan är från början mest inställd på att bo där en kortare tid och att de ska flytta tillbaka till villan i Göteborg som just nu bara är uthyrd på ett halvår. Anna ser det mer som en livstilsförändring helt och hållet. Barnen saknar sina kamrater och är oroliga för att börja i en ny skola.

Hanna Landahl har åter igen i Ljuskällan så som i Under två timmar  skrivit en bra samtidsroman. Just beroende på det aktuella ämnet om att försöka leva miljö och klimatvänligt så tilltalade den mig något mer.  Jag har själv ofta funderat hur det skulle vara att bo i något slags kollektiv på landsbygden med eko inriktning. Jag har visserligen bott på landet i stora delar av mitt liv och även haft ett boende under flera år som något kan påminna om det, med grisuppfödning lite odling och några höns.  
Hanna har före de här två romanerna skrivit några barnböcker samt en bok om en by som tar emot ensamkommande, titeln är Välkommen till Himmelsta. Får nog bli att jag tar och läser den också framöver. 
Omslaget på Ljuskällan är ju väldigt passande så här i Påsktider men det är  mest en slump att jag lagt ut blogginlägget just nu

Gustaf Tenggren utställning på Millesgården digitalt

Idag har jag sett på en digital visning av en fin utställning om Gustaf Tenggren på Millesgården. Den hade varit intressant att se live men tyvärr är ju samhället nedstängt med anledning av Coronapandemin och därför gör många museum digitala visningar. 
Alingsås bibliotek hade en utställning på stora skärmar som jag med nöd och näppe hann att se timmarna innan de skulle ta bort dem. 

Gustaf Tenggren (1896-1970)var en tecknare och illustratör som föddes i Magra i Alingsås kommun och som sedan bosatte sig i USA och bland annat arbetade för Disney. Han är främst känd för filmerna Snövit och Pinocchio. 

Innan han emigrerade illustrerade han Bland tomtar och troll där han efterträdde John Bauer.

Gustaf  Tenggren - en biografi av Lars Emanuelsson och  Oscar Ekman är en bok som jag tänkt läsa men än har det tyvärr inte blivit av.

Gustaf Tenggrens liv är intressant och utöver det jag skrivit om ovan så illustrerade han många barnböcker i serien Little Golden books där bland annat The Poky Little Puppy ingår och som blev en stor succé i Usa. 

Ett jävla solsken

Ett jävla solsken - En biografi om Ester Blenda Nordström (2017) av Fatima Bremmer, en biografi  som prisades med Augustpriset. Jag kände inte till något om denna kvinna innan jag påbörjade min läsning om henne. Att hon var en mycket speciell och känd kvinna under sin levnad förstod man med en gång men lite förvånad blir jag då att hon inte på något sätt känns särskilt ihågkommen efter sin bortgång. 
Ester Blenda Nordström levde 1891-1948 hon hade många då kända personer i sin bekantskapskrets, Elin Wägner, Prins Eugén, Anders Zorn för att nämna några och ja även Evert Taube en kort tid i ungdomen innan han blev känd för hela Svenska folket. Ester Blenda Nordström började sin journalistiska bana på Svenska dagbladet och tillhörde den grupp kvinnor som kallades pennskaften. Kvinnor som skrev helt enkelt och som kämpade för kvinnors rätt till det fria ordet kan man väl säga. 
Ester Blenda Nordströms liv var växlande, glädje och uppsluppenhet ibland och mycket tungsint emellanåt. Vi får följa hennes resor ut i världen som hon sen skildrade i tidningar och böcker. Mellan dessa resor var hon ofta i Stockholm men även i Småland där hon tillbringat det mesta av sin barndom.
Hon blev den första wallraffande kvinnan eller den första undersökande jornalisten. Hon blev mycket populär när hon skrev reportage och en bok om hur det var att vara Piga på en stor gård. Hon hade helt enkelt själv tagit anställning på en gård och den upplevelsen skildrade hon till läsarnas förtjusning då var hon endast 23 år gammal. Genom detta slog hon igenom i hela vårt land, och debatten gick hög om pigornas arbetsvillkor. Det blev sen reportage och en bok om sin tid som lärarinna för samiska barn i Lappland. Här känns det lite förvirrat i brev och utdrag ur hennes bok och i tidningsurklipp står det om Lapparna, men i den nutida texten Fatima Bremmer skriver står det samerna och det är ju för att det är skrivet i olika tidsåldrar.
Fatima Bremmer har lagt ner mycket jobb och arbetat i fyra år med denna biografi skriver hon i efterordet, och alla hennes källor upptar många sidor i slutet av boken. Många är de små snuttar av eller hela brev som läsaren får ta del av. Det är en annan tid än vår det märks på så många sätt som exempelvis uttryck och stavning. 
Ester Blenda Nordström skrev också några flickböcker med mycket självbiografiskt i handlingen.
Sammantaget får man en fin bild av Ester Blenda och jag tycker det är en mycket välskriven biografi som jag rekommenderar varmt. Vill man ha en snabbgenomgång av Ester Blenda Nordströms liv så läs på Wikipedia, där står det mesta, men som sagt läs hellre boken.

Under två timmar

Under två timmar (2018) av Hanna Landahl  handlar om en familj i Göteborg och det är  Staffan, pappan i familjen som läsaren får följa. Staffan jobbar på migrationsverket och känner tristess. Han ser sig som en pappersvändare även om han vet att han har ansvar över människors liv och framtid. Chefstjänsten på verket blir ledig och han söker den och vill så gärna bli den som får det. Han vill visa omgivningen att han är något. 
En dag ser han en anmälningslista för att springa Göteborgsvarvet och han kollar noga efter vilka som skrivit sina namn där. Själv har han ingen erfarenhet av att springa men lockas av att visa att han kan, hans motkandidat till chefsposten står på listan.Efter några dagar tar Staffan en penna och skriver sitt namn på listan.Nu går det inte att ångra - nu står namnet där. 
Från baksidetexten:
"Under två timmar är ett humoristiskt samtidsdrama där läsaren får följa Staffan på den slingrande vägen mot att åter bli någon av betydelse- Hans strävan blir förödande, både för honom själv och för hans omgivning, och istället för att flytta fram sina positioner riskerar Staffan att förlora allt."

Titeln syftar på att Staffan får veta att Göteborgsvarvet ska springas under två timmar om det ska anses som en bra tid.
Relationen mellan Staffan och hans fru Anna, de två sönerna, svärföräldrarna och arbetskamraterna blir jobbiga för honom och även den till hans bästa kompis Henke, fast det är han som hjälper honom att skaffa de rätta träningsprylarna.
Utöver Henke så ser Staffan upp till Håkan Hellström som han mer eller mindre avgudar. Staffan är väl en karaktär som jag kanske inte gillar men på samma gång tror att det finns en hel del av i vårt samhälle. Det är inte alltid så lätt med relationer och att ha ett gott självförtroende är kanske för många svårare och viktigare än man kan tro. Sen kan jag väl tillägga att jag delar inte Staffans musiksmak och förstår inte storheten med HH  (vill inte såra någon som kanske gillar honom, man kan ju ha olika tycke o smak.)
Under två timmar är en bra samtidsskildring och för den som känner till Göteborg (vilket jag gör "så där" trots många år i Göteborgstrakten) så är det extra kul att läsa. Hanna Landahl skriver på ett bra och lättläst sätt, ja jag gillar språket det känns mycket naturligt och läsandet flyter verkligen lätt. 
Hanna Landahl har kommit ut med en bok till om Staffan och hans familj, Ljuskällan. Det var när jag läste om den som jag tänkte att jag måste läsa den första boken först så nu har jag börjat på Ljuskällan som utspelar sig i de trakter som jag bodde i som tonåring. Ja tänk Hanna Landahl bor nu i de huset som jag bodde i då ! Ett stort fint hus på landet. Ljuskällan handlar om en ekoby, ämnet är intressant och hur går det med Staffan och hans familj och hans relation till sin fru Anna?  Blogginlägg om den kommer framöver.

Silvervägen

Silvervägen (2018) av Stina Jackson är en prisad spänningsroman/thriller.

Från baksidetexten:
"Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma."

Det är Lelles sökande och Mejas tillvaro man får följa. 

Till en början vet jag som läsare inte hur det hela kommer att knytas ihop och egentligen är det inget märkligt med det, de bor i en och samma by. Stina Jackson har verkligen skildrat ett Norrland som är just så som man föreställer sig när man som jag aldrig varit så långt upp i vårt land. Det finns många övergivna platser som Lelle hamnar på under alla de sommarnätter han kör Silvervägen för att söka svaret på gåtan om hans älskade dotters försvinnande. Handlingen utspelar sig också på en gård där en familj lever på ett högst annorlunda sätt. Det är bland annat en familj som har en konspiratorisk syn på dagens samhälle och som löper linan ut genom att stänga in sig i sin egen  sektliknande bubbla. Man kan säga att Silvervägen har ett genomgående tema, det handlar om utsatta människor som inte litar på samhället. 

För mig var det en bladvändare så jag kan inte annat än att stämma in i hyllningskören, och då det är Stina Jacksons första bok blir jag verkligen imponerad. Blir nu riktigt intresserad av att läsa hennes andra bok Ödesmark som snart kommer att släppas. 

Flickan med sju namn - Min flykt från Nordkorea

Flickan med sju namn - Min flykt från Nordkorea av Hyeonseo Lee (2018) är en självbiografisk berättelse som ger insikt om hur det är att vara uppvuxen i totalitär diktatur. Hyenso är 17 år när hon flyr och lämnar sin familj kvar på andra sidan gränsen. Hon söker upp släktingar som bor i Kina, hon hoppar på olika arbeten för att försörja sig, men hennes mål är att skaffa sig en bra utbildning, och ett välordnat arbete. Målet är också att ta sig till Sydkorea och få ett Sykoreanskt medborgarskap. 
Hyeonseos berättelse är som en thriller med många vändningar, att hon klarade sig i många svåra situationer under flera år är både för att hon är smart, och att hon fick oväntad hjälp emellanåt. Men inte alltid gick det som hon planerat. Det är nagelbitande läsning.
När jag läser Hyenseos vittnesmål om hur människorna i Nordkorea indoktrineras och hur detta samhälle fungerar känns det som om jag läste om någon parallell värld i en dystopi eller dylikt. Att fly ifrån en sån värld till andra länder är naturligtvis en stor kulturchock. Hyenso lyckas efter 12 år även med att få ut sin mamma och bror, det är om det som jag ser som den mest spännande delen av boken.
När jag läst klart inser jag hur bra vi som bor i ett demokratiskt land har det.

Den larmande hopens dal

Den larmande hopens dal (2008) av Erik Andersson är en humoristisk historia och på samma gång en historielektion och kanske även en geografilektion, särskilt  för oss som är västgötar, för det är det landskapet som skildras. 
Från baksidetexten:
"Ina Ljung har fått sitt första jobb som journalist på tidningen Varas Värn i Västergötland. Hon vet inte mycket om landskapet hon kommit till: inget om härader och bon och heller inget om böndernas misstro mot makten i Stockholm. Men Ina är inte rädd att ta itu med sitt nya yrke och hennes artiklar väcker snabbt stor uppmärksamhet. "
Ja, vet jag vad som är häraden och Bon frågar jag mig vid läsningens början. Jo häraden känner jag till, jag har haft rätt bra koll på i vilket härad jag bott, men bon? 
Wikipedias förklaring till Härad: 
"Härad är mindre folk- och landområden, vilkas huvudsyfte ursprungligen verkar ha varit av rättslig natur, nämligen upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet."

Jag tror många känner till härad utifrån talesättet inte i det här häradet när man menar att det finns inte på nära håll. Eller i en mening där något finns i samma härad som... 
Läs mer här
Wikipedias förklaring till Bon: 
"Västergötlands bon åsyftar en tidigmedeltida indelning av landskapet Västergötland i olika bygder, grupperade omkring de kungsgårdar som tillhörde Uppsala öd. Indelningens ålder och ursprung är inte känd."

Det är många västgötska platser som nämns någon gång. Erik Andersson har verkligen gått över den västgötska kartan. Själv har jag flyttat runt en del i landskapet genom åren och självklart har jag åkt runt en hel del i mitt landskap så jag vet var de flesta orter ligger. Kanske just därför som jag gillade boken, hade det handlat om ett annat landskap tvivlar jag på att jag gjort det lika mycket. Den larmande hopens dal fick i alla fall lovord i recensioner när den kom ut ,och ja den är bitvis riktigt rolig så jag skrattar högt och för mig är igenkänningsfaktorn rätt stor när författaren går in på lokalnivå och beskriver företeelser som han gör med en stor portion humor, samtidigt som det är en rätt så udda berättelse.