tisdag 29 maj 2012

Våga drömma




Lena Maria Klingvall blev kidnappad till Tv-programmet  här är ditt liv när hon var på bokmässan 2010. Hennes självbiografiska bok - Våga drömma - hade då inte kommit ut än, troligen hade den blivit försenad ,för hon satt och tecknade i mun och fotkonstnärers monter när en sångkör började sjunga för henne och hon blev inbjuden som huvudperson hos Ingvar Oldsberg. 
Lena Maria föddes utan armar och med ett normalt ben och ett ben som är kortare.
Eftersom jag och Lena Maria är uppväxta i samma kommun,  Habo i Västergötland, så kände jag till henne före programmet, men för många svenska tv-tittare var hon helt okänd. I Japan däremot har hon varit en hyllad sångstjärna sen länge. Hon har också  simmat till sig guldmedaljer i Paralympic.
Det är fantastiskt att läsa om Lena Marias karriär i Japan, om hennes uppväxt med föräldrar som inte daltade med sitt handikappade barn, och om hur hon klarar att försörja sig själv och leva ett normalt liv - Om det nu är ett normalt liv att flyga fram och tillbaka till  japan och andra länder i Asien för att uppträda på fullsatta arenor, samt inneha en butik i Jönköping, där hon säljer sin konst och skivor. 
I boken berättar Lena Maria om både glädje och sorg som förekommit i hennes liv. Lena Maria har en kristen tro och hennes sångkarriär är präglad av detta. Hon är en person som fått gåvan att glädja andra och alltid verkar glad och ser saker från den positiva sidan.

Ur Lena Marias förord:
"Min önskan med den här boken är att den får väcka livslust. jag hoppas den ska påminna om att varje människa är en unik varelse och en fantastisk person. Alla har enorma möjligheter trots de begränsningar  de lever med. Jag hoppas den uppmuntrar och inspirerar dig att vara på ditt liv och dina talanger. Att pröva dina egna vingar, tänka stora tankar - och våga drömma!"


Betyg 4




söndag 20 maj 2012

Högre än alla himlar


Högre än alla himlar är första delen i en trilogi som utspelar sig under millenniets första decennium. Det är en överblick över vår nära nutidshistoria och samtidigt en roman om såväl stark vänskap som hur det är att vara människa i en ytterst föränderlig tid.

Vet inte om jag hade så stora förväntningar på denna roman, då jag inte läst något av Louise Boije af Gennäs tidigare, nyfiken på den var jag naturligtvis eftersom jag köpte den och började läsa. Inledningen kändes mycket speciell då man får följa en vind som blåser över det kylslagna Stockholm på 1900-talets sista dag och hur stadens invånare på olika håll förbereder sig inför det historiska tolvslaget. Jag var faktiskt själv och firade in det nya millenniet i huvudstaden.

Det är ett vackert språk i boken men det blandas också med många dialoger o debatter mellan huvudpersonerna om både världspolitik, miljö, och även mycket existentiella frågor, oftast med en väldig slagfärdighet och humor. Eftersom huvudpersonerna sjunger med i sångtexter, deklamerar dikter osv. så är det även väldigt poetiskt emellanåt - alltifrån Fröding till Lennon. 
I berättelsen  ingår även väldigt fina miljö och  naturskildringar.

Jag tyckte verkligen om den här boken för den innehåller så mycket från smått till stort som händer i människors liv.  Det är som att skiljas från nära vänner när den nu är utläst och jag känner att jag måste läsa den nyss utkomna andra delen –  Blå koral - snarast för att få träffa dem igen.  



söndag 29 april 2012

Flickan med Majblommorna


”Ett brutalt överfall i en tvättstuga inträffar samtidigt som en flicka som säljer majblommor försvinner. Hänger detta ihop? Kriminalinspektör Louise Jasinski utreder med den pappaledige kommissarien Claes Claesson som support i bakgrunden.”

Detta är den första bok jag läser i serien om Claes Claesson Av Karin Wahlberg. Det är den fjärde i serien utkommen 2004, och den är placerad i mitten eftersom det finns nio utkomna böcker i denna serie. Den första i serien är Sista Jouren som kom 2001 och den allra senaste är Glasklart som kom 2011.
Jag brukar helst vilja läsa sådana här serier i rätt ordning, men denna gång blev det alltså inte så.
Som underhållande deckare/spänningsroman är boken helt ok, och jag kan tänka mig att läsa fler i serien. Det är dock en hel del sidospår och i mitten av boken känns det mer som en vanlig vardagsskildring, av bland annat den pappalediga Claes Claessons liv. Men mot slutet är det rätt så spännande.
Eftersom jag tycker om att läsa den här lite lugnare typen av deckare, där handlingen förs framåt lite långsammare så får den Betyg 4  Även om jag också gillar spänningsromaner som är riktiga bladvändare.


Betyg 4

söndag 22 april 2012

I trygghetsnarkomanernas land



David Eberhard har skrivit en intressant och tankeväckande bok 
En bok om Sverige och det nationella paniksyndromet. Ett tillstånd som i sin tur har lett till att vi som befolkning hamnat i ett slags kollektiv trygghetsnakomani. Författaren är överläkare och  chef  på Stockholms läns psykiatriska akutmottagning  vid St Görans sjukhus i Stockholm.  I boken driver han en tes att  själva staten drabbats av panikångest. Allt förbjuds som kan tänkas vara farligt. Han prövar sin tes och som exempel skriver han om allt från lagar om bilbältestvång, cykelhjälmar för barn  till curlingföräldrar och förbud mot djungelolja.  

Jag ler igenkännande i mycket av det han skriver och jag ser på många dagsaktuella säkerhetsfrågor och debatter om förbud med andra ögon än innan jag läste denna bok. - Man bör dock läsa boken med en viss skepsis – Jag håller inte med om allt, delar exempelvis  inte författarens syn på kontroll av tillsatser i mat och kemikalieanvändning.  Boken är skriven 2006 och Sverige  har blivit otryggare idag när det gäller den sociala tryggheten. Vilket jag knappast ser som en fördel.
Sammantaget tycker jag dock att  boken var läsvärd och gav många tankar om hur människor och stater fungerar i vårt sökande efter den totala tryggheten,  och hur resultatet av detta påverkat framförallt den yngre generationen. Ett kapitel heter ”Hjälp en punktering var är kristeamet?” Ja det kan man ju undra :-).
Lite kul var det också att läsa att författaren tror att ”Det bara är en tidsfråga innan snuset inte längre är tillåtet i Sverige”,  med tanke på stora rubriker på löpsedlarna denna veckan. 
 

 Betyg 3

torsdag 12 april 2012

Rekviem för John Cummings


Bengt Ohlsson blev nominerad till Augustpriset för sin roman Rekviem för John Cummings. Det  är en fiktiv biografi om  John Cummings som var gitarrist i Punkbandet Ramones och då kallade  sig Johhny Ramone.
Han dog 2004 av Prostatacancer och stora delar av romanen handlar om tiden från diagnos till hans död. Jag kände inte till honom alls, hade väl hört att det fanns ett band som hette Ramones men mer var det inte.
Jag var på en författarträff på Alingsås Bibliotek i slutet av november där Bengt Ohlsson berättade om sitt författarskap och om den här boken. Bengt Ohlsson beskrev författandet/skrivandet som en låtsaslek – Vi låtsas att det är så här, så som man sa när man lekte som barn.Tycker det är ett lite kul sätt att se på sitt skrivande på men så är det ju faktiskt.
Av Bengt Ohlsson har jag tidigare läst,  Se till mig som liten är, Gregorius och Kolka, och jag gillar hans sätt att skriva. Blev inte besviken nu heller.


 Betyg 4

onsdag 28 mars 2012

Där två hav möts




” Res till Skagen och hitta honom. Ge honom mitt brev. Sök ett bättre liv, Marianne! Lova mig det!
För att hålla löftet hon gav sin mamma på dödsbädden, säljer Marianne sina få tillhörigheter och lämnar industristaden i England. Hennes mål? Skagen i Danmark, där hon ska leta efter sin far, Lars Christensen - fiskaren med det gyllene håret som hennes mamma förälskade sig i för så många år sedan.
Resan kommer att bli lång - och farlig för en ung flicka som reser ensam”

Ungdomsromanen Där två hav möts av Marie-Louise Jensen lyckades verkligen fånga mig. Läsarmålgruppen är 12-15 år, men jag tycker det är en bok för alla som tycker om att läsa romantiska berättelser i historisk tid. Platsen är Skagen i mitten på 1880-talet och i handlingen ingår flera av de konstnärer som vistades där vid den tiden.  Jag känner även igen de kända målningarna under berättelsens gång. Det var ett hårt liv att vara bofast i Skagen för mer än hundra år sedan, man var beroende av havet för att överleva, samtidigt som havet var farligt och tog många människors liv.

Marianne är en mycket stark flicka som utsätts för många prövningar. Hon finner både vänskap och kärlek, men även hat och förtal, samtidigt som hon får möjlighet att utveckla sin lust att måla.

Har man läst och tyckt om Kulla-Gulla böckerna, så finns det viss likhet här och jag tycker även att man kan göra en jämförelse med Flicka med pärlörhänge, romanen av Tracy Chevalier som även filmatiserats. Båda har varit stora läsupplevelser för mig. Skulle tro att författaren åtminstone har inspirerats av den senare av dessa böcker.

Marie- Louise Jensen har skrivit fler böcker men som jag förstår det är detta den enda som hittills översatts till svenska, originalspråket är engelska då författaren bor där, men hennes mor är född i Danmark .


Betyg 5


onsdag 21 mars 2012

Gustavs Grabb




Jag har nu läst Leif GW Perssons Sjävbiografiska bok Gustavs grabb. Jag gillar att läsa biografier och denna har ju blivit mycket omtalad, så det är klart jag ville läsa den. Eftersom det var lång kö för att Få låna den på biblioteket köpte jag den på bokrean. 
Det är en mycket självutlämnande bok,  där Leif berättar om sin klassresa från arbetargrabb till en känd och duktig professor och författare. Boken  är bitvis riktigt roligt skriven och Leif analyserar kan man säga, varför han tänkt och levt som han gjort. Men i Leifs liv har också funnits en hel del tragik, bl a tog han tidigt avstånd från sin mamma. Däremot hyllar han sin pappa som var grovarbetare och som skadades i samband med byggandet av Stockholms tunnelbana på 50-talet. 
I boken berättar Leif även om sin roll i den s k Geijeraffären på 70-talet. Det hade kunnat sluta mycket illa då han var väldigt nära att ta sitt eget liv. Genom att skriva romanen Grisfesten tog  han revansch.
Sammantaget tyckte jag boken var bra, men något rörig i kronologin, och språkmässigt  kändes det knappast som den var korrekturläst..
Betyget jag sätter blir 4  trots allt, kanske just för att den är så självutlämnande så man verkligen blir berörd.