Hem - Resor i Västergötland

Hem - resor i Västergötland  (2020) av Erik Andersson är en sammanställning av hans små krönikor i Göteborgs-Posten om vandringar han gjort i socknar i Västergötland. Gemensamt för socknarna är att de har ett "Hemnamn", Exempelvis som Gökhem och Gudhem. I Gökhem bodde jag i under hela min tonårstid, kan påverkat att jag ville läsa denna bok.Även andra ortnamn som har delar med betydelse Hem  exempelvis ortnamn som slutar på um såsom Lerum och Bjurum. Har bott många år i Lerums kommun så det kan ha påverkat min nyfikenhet på denna bok än mer :). Jag har naturligtvis relationer till flera av ortsnamnen i boken, men många kan jag inte placera alls, så det borde varit en bättre karta i boken. Den som finns är endast en historisk karta med häraden i landskapet. "Wästergötland, Skaraborgs och Elfsborgs Lähner." Under varje ortsnamn har Andersson också skrivit vilket härad det ligger i, så lite hum får man ju både av kartan och hans beskrivningar i texten. Sammanlagt har Erik Andersson under några års tid besökt 50 "Hemsocknar" och sedan har han skrivit om sina upplevelser på platsen. Han har skrivit ner de tankar han fått när han vandrat omkring. Han redovisar lite växter och fåglar han ser, eller husdjur han möter på vandringarna. Ofta är det kossor, hästar eller får som finns i hagar där han många gånger utsätts för deras närgångna nyfikenhet. Det kan också vara lite tråkigare med envetna flugor eller mygg. Många gånger besöker han också socknens kyrka. Kyrkan ligger ju för det mesta mitt i byn men det blir många gånger bara kyrkogården för kyrkorna är ju tyvärr oftast låsta. På en hel del platser finns det nåt fornminne eller någon minnessten. Andersson har läst på lite innan han gör besöket så han vet vad han ska leta efter. Längst fram i boken finns en lista på de 50 Hemsocknarna som han skrivit om och i slutet av boken har han skrivit om Hemnamnen historiska betydelse. Allra sist en litteraturlista som visar var ifrån han fått sin kunskap om platserna.

Detta är en liten udda bok, som kan vara kul att läsa ett par socknar åt gången, inget man sträckläser, i alla fall gjorde jag inte det. Det kan nog vara en fördel om man har lite hum om Västergötland och historieintresse för att finna boken intressant

Från förlagets text

"Erik Andersson tycker om att gå runt saker. Han har gått runt Kungsholmen och Södermalm; han har gått runt i Dublin, Kalmar och Philadelphia; men allra bäst trivs han när han får gå runt på den västgötska landsbygden."

Som skuggan följer ljuset

 

Som skuggan följer ljuset (2020) av Vibeke Olsson är den sjunde boken om Bricken och hennes liv på Svartviks sågverk utanför Sundsvall. 

Förlagets text:

"1932, året efter skotten i Ådalen blir dramatiskt på Svartvik, först en sågverksstrejk där Svartviks arbetare står ensamma, sedan en massastrejk över hela Sverige. Den ideologiska maktkampen mellan socialdemokratin och kommunismen präglar både strejkledningen och vardagslivet och skär genom Brickens familj.

Jag hade fått för mig att den förra med titeln Som ett träd i skogen, skulle vara den sista när den kom ut, men där hade jag fel. Jag vet inte om Vibeke Olsson har planerat en fortsättning för det är ju rätt långt mellan utgivningarna. Efter att läst denna så vill jag gärna ha en fortsättning och det är möjligt att det är Vibekes planer. Dessa böcker är skrivna med mycket tillbakablickar vilket jag tidigare tyckt varit lite jobbigt, men faktiskt denna gång kändes det bra. På sitt sätt är det ju lättare för de läsare som bara läser en eller några böcker i serien att hänga med. Mycket av det jag fått veta i alla dessa tillbakablickar hade jag glömt nu, så om de inte varit med i Brickens tankar i denna del, hade den varit mycket mer svårläst. Bricken är i denna del 63 år och hon har varit med om rätt mycket hittills i sitt liv. Bricken är troende och tänker ofta på hur det skall gå för dem som inte är frälsta, särskilt de i hennes nu rätt stora familj. Det är en romanserie som handlar  mycket om de stora folkrörelserna, arbetarrörelsen, frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen och dess framväxt i Sverige.

På något sätt känns det som att träffa en gammal kär vän när jag läser denna bok, och som sagt så hoppas jag på att Vibeke Olsson skriver en eller till och med  flera delar till.

Läs vad jag skrivit tidigare om serien

 

Kustobservationer

 

Kustobservationer (2021)av Anna Fock är första boken jag läst av henne. Romanen utspelar sig i Estländska huvudstaden Tallinn och på färjan till Stockholm. Tallinn är en stad jag inte varit i, men för den som varit där och känner till platser och gator så kan det kanske vara roligt att läsa denna roman då det förekommer en del platsangivelser i berättelsen.

Liis pojkvän och sambo Madis, en något äldre man har lämnat henne för att flytta till Filipinerna. Han stod inte ut med mörkret och kylan i Estland. Liis saknar honom. Han ville att hon skulle följt med honom men hon valde att vara kvar i Tallin. Liss försörjer sig på att skriva korsord för tidningar och att arbeta som hyttstäderska på Sverigefärjan. Henne barndomsvän Lisanne lever ett helt annat liv, hon bor i en nybyggd lägenhet med sin familj i en förort. Hon tycker att Liis ska söka en ny kärlek på Tinder, men Liis kan inte låta bli att tänka på Madis, samtidigt träffar hon en del andra män. 

Det här är inte en roman som jag kommer att komma ihåg handlingen i någon längre tid efter att jag läst den, det innebär inte per automatik att jag inte tyckte om den, men helt ärligt jag tyckte jag den var sådär. Kustobservationer liknar på något sätt Rödby-Puttgarden av danska författaren Helle Helle och det beror främst på att huvudpersonerna jobbar på en färja, men jag tycker också att det finns likheter mellan dessa författares sätt att skriva. Då blir det svårt att förklara varför jag inte gillade Kustobservationer så mycket eftersom jag gillat det jag läst av Helle Helle. Kanske att jag hade andra förväntningar på vad detta var för typ av roman. Anna Fock har skrivit två andra romaner. För sin första roman Absolut noll fick hon Borås Tidnings debutantpris och hennes andra  roman Väderfenomen var Augustprisnominerad. I den senare löper handlingen mellan nutidens Ryssland och 1950-talets Sovjet,  den kan säkert vara bra och känns tyvärr lite aktuell i dessa mörka tider. Möjligt att jag kommer att läsa någon av dem, kanske att jag tycker att de är riktigt bra vem vet?

Pestön

 

Pestön (2021) av Marie Hermansson är andra boken om Nils och Ellen  i Göteborg , alltså en fortsättning på boken Den stora utställningen (2018) som utspelade sig 1923, då det var en världsutställning i Göteborg. Pestön utspelar sig två år senare, 1925. Tyckte mycket om Den stora utställningen, i den beskrev Marie Hermansson hur Göteborg såg ut då och hur man hade byggt upp utställningen och vad som hände där. Den var lite smårolig och jag gillade även persongalleriet i den.  Pestön var inte  lika rolig att läsa. Det finns en anledning till det, den beskriver en mycket mörkare historia, och även om jag gillat det mesta som jag läst av Marie så ser jag den här som mer lik hennes tidigare produktion och Den stora utställningen som ett undantag. Jag ogillade inte Pestön helt men gillade Den stora utställningen mycket mer. Pestön beskriver även den, dåtidens Göteborg och då bland annat trafiken där några få utbildade trafikpoliser försökte skapa ordning, annars var det nästan djungelns lag som gällde. 

Den som känner till Göteborg kan också säkert placera in adresser som nämns i miljöbeskrivningarna. Fast det är ju så att handlingen utspelar sig  till stor del ute på ön med det fiktiva namnet Pestön (som i verkligheten är  Känsö i Göteborgs skärgård) och till viss del något också vid Säveån i Jonseredstrakten, ett ställe som i boken kallas Vrakarebyn.

Förlagets text:

  Överkonstapel Nils Gunnarsson blir kallad till de laglösa vrakarnas kåkstad. Bland de fallfärdiga barackerna vid ån ligger en död man som vrakarna har bärgat ur vattnet. Den okände mannen leder Gunnarsson på en jakt, först till stadens finare kretsar och senare till den beryktade Pestön. Ön fungerade tidigare som karantänstation, där sjömän hölls isolerade för att inte sprida smitta. Men vad försiggår där nu? Och vem är mannen som hålls fången på ön? För att lösa gåtan får Gunnarsson återigen hjälp av den försigkomna Ellen Grönblad.

Ellen har en stor roll i berättelsen, och visst är det spännande då hon tar anställning ute på Pestön för att försöka hjälpa Nils.

Det förhållande de hade till varandra i Den stora utställningen har förändrats och nu har Ellen en annan fästman. Frågan är om det i framtida böcker i serien blir Nils och Ellen igen, min gissning är att det kan nog bli så. Pestön visar mer tydligt att detta är en deckare, upplevde inte Den stora utställningen riktigt som om den klassade in som det. 

Veckans kulturfråga bästa klassiker och svensk kanon

Veckans kulturfråga hos Enligt O v11 2022 blev två frågor denna vecka. 

Vilken klassiker som du läste som ung gjorde störst intryck?

Mitt svar är  Kulla Gulla av Marta Sandwall-Bergström och Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström. Kulla Gulla läste jag i 10-11 års åldern och Stadserien  när jag gick i högstadiet. 

Vilken författare och vilket verk tycker du är ett måste i en litterär kanon?

Här blir det vilka verk och inte vilket och vilka författare och inte vilken :). Ovanstående två böcker, det är ju serier, men den första i respektive serie tycker jag borde vara med, om man inte ska ha hela verk.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg ser jag också som ett måste i en sån här kanon.

Utvandrarsviten av Wilhelm Moberg hör väl också hemma i en svensk kanon, och där blev det lite "dåligt samvete" för jag har bara sett filmerna (de äldre inte den nya)  och inte läst böckerna 

Måste jag välja ett verk så är det nog Doktor Glas.

Sen finns det en del andra författare som borde vara med exempelvis Kerstin Ekman, P-O Enqvist och Fritiof  Nilsson "Piraten".

Min ko vill ha roligt

Min ko vill ha roligt (1990) av Astrid Lindgren och Kristina Forslund köpte jag och läste när den kom ut. Blev omläsning nu så här många år senare, då jag planerat in att läsa en del om och av Astrid i år. Det blev en hel del tankar om att det trots allt  hänt en hel del bra för djuren i vårt land sen denna bok skrevs, och kanske just för att bland annat Astrid stod på djurens sida, och uppmärksammade oss på missförhållandena. Men det finns fortfarande mycket som kan bli bättre. 

Astrid och Christina samarbetade på det sättet att Kristina som var veterinär och docent vid Veterinärmedicinska fakuliteten vid lantbruksuniversitetet, gav Astrid information om tillståndet på Sveriges stora gårdar och på slakterier, om djurskyddslagarna osv. Sen skrev Astrid debattartiklar i Expressen riktade till Jordbruksministern och statsministern. De brukade svara henne, så debatten var i full gång och statsministern som då var Ingvar Carlsson lovade Astrid en djurskyddslag, hon tilldelades det löftet till sin 80-årsdag som inföll den 14:e november 1987. Varken Astrid Eller Kristina var särskilt nöjd med den lag som sen kom, men några små förbättringar blev det. 

Astrid skriver humoristiskt och på sitt speciella sätt där hon låtsasintervjuar en höna en gris och en kossa (hon kallar dem för livstidsfångar) om vad de tycker om sina instängda liv. Björn Berg har illustrerat med enkla teckningar av lyckliga djur.

Personligen tog jag åt mig av debatten som var då, och började med att bara äta kött från djur som jag visste hade haft det bra, KRAV-märkt eller direkt från gården/bonden. Under flera år då jag bodde med möjligheten att ha djur, hade jag Linderödsgrisar och hönor, saknar det mycket men har fina minnen från den tiden.

Och livet bara pågår

 Och livet bara pågår (2022) av Ingela Wadbring "är en varm relationsroman om mogen Kärlek okonventionella familjekonstellationer"  Så beskriver förlaget boken. Det är en kärleksroman men också så mycket mer, en roman om att vara mitt i livet, vill jag påstå, ja livet som bara pågår... Marija är chef på ett företag i Göteborg som levererar utredningar och analyser till myndigheter. Marija har nära till sin arbetsplats, hon är frånskild och har en dotter som bor i Stockholm med man och son. Marijas pappa bor ensam, även han i Göteborg och hon hälsar pliktskyldigast på honom rätt ofta. Han är en anledningarna till att hon tog jobbet i Göteborg tidigare har hon bott och arbetat i huvudstaden. Arbetet innebär resor och på en konferens på Svalbard träffar hon Iosif som är anställd på kulturdepartementet i Stockholm. De finner varandra och kärlek uppstår. Men det finns ett stort Men som Iosif inte vill upplysa Marija om med en gång, som läsare förstår man att han har svårt för att göra det, då han påbörjar att säga något men inte avslutar det. Förklaringen är att Iosif har en multisjuk sambo som han inte är beredd att lämna. 

Förlagets text: "Marija ställs inför ett dilemma går det att leva i tresamhet? Om hon vill fortsätta måste hon utmana både sina egna och samhällets normer. Är hon redo att anta en sådan utmaning?"

Jag tyckte mycket om den här romanen och just för att jag som läsare redan visste om Iosefs  hemlighet, åtminstone till viss del eftersom förlaget går ut med frågeställningen om relationen i  baksidetexten. Därför blev det spännande att få svar på när kommer han att berätta? Hur kommer han att berätta och hur reagerar Marija? Det blev en hel del tankar då jag tycker mig  något kunna sätta mig in i situationen. Människor blir allvarligt sjuka eller skadas svårt i olyckor hur fortgår deras äktenskap/förhållanden Kan man tänka som Iosif?

Ja Ingela Wadbring har skrivit en fin roman som åtminstone får mig att fundera på hur livet kan ställas på ända för den som är frisk med en sjuk partner.

Tack till  Hoi förlag för recensionsexemplar.