Min ko vill ha roligt

Min ko vill ha roligt (1990) av Astrid Lindgren och Kristina Forslund köpte jag och läste när den kom ut. Blev omläsning nu så här många år senare, då jag planerat in att läsa en del om och av Astrid i år. Det blev en hel del tankar om att det trots allt  hänt en hel del bra för djuren i vårt land sen denna bok skrevs, och kanske just för att bland annat Astrid stod på djurens sida, och uppmärksammade oss på missförhållandena. Men det finns fortfarande mycket som kan bli bättre. 

Astrid och Christina samarbetade på det sättet att Kristina som var veterinär och docent vid Veterinärmedicinska fakuliteten vid lantbruksuniversitetet, gav Astrid information om tillståndet på Sveriges stora gårdar och på slakterier, om djurskyddslagarna osv. Sen skrev Astrid debattartiklar i Expressen riktade till Jordbruksministern och statsministern. De brukade svara henne, så debatten var i full gång och statsministern som då var Ingvar Carlsson lovade Astrid en djurskyddslag, hon tilldelades det löftet till sin 80-årsdag som inföll den 14:e november 1987. Varken Astrid Eller Kristina var särskilt nöjd med den lag som sen kom, men några små förbättringar blev det. 

Astrid skriver humoristiskt och på sitt speciella sätt där hon låtsasintervjuar en höna en gris och en kossa (hon kallar dem för livstidsfångar) om vad de tycker om sina instängda liv. Björn Berg har illustrerat med enkla teckningar av lyckliga djur.

Personligen tog jag åt mig av debatten som var då, och började med att bara äta kött från djur som jag visste hade haft det bra, KRAV-märkt eller direkt från gården/bonden. Under flera år då jag bodde med möjligheten att ha djur, hade jag Linderödsgrisar och hönor, saknar det mycket men har fina minnen från den tiden.