Sveriges Radios Litteraturveckas avslut

Jag har knappt lyssnat på något av Sveriges Radios program under litteraturveckan i år. Skall försöka att göra det lite nu i efterhand, tur att man kan det.  Häromdagen var det ju också Världsbokdagen och då var ju mitt facebookflöde fullt med boktips och annat om läsning. Längtar till att man kan gå på bokevenemang på bibliotek och bokhandel igen, även om det är fint att kunna följa med via datorn på en hel del intressanta livesändningar.  Idag blev det i alla fall att jag hörde på det som kallas för litteraturveckans avslut i radion - Gudstjänsten, den var tillägnad Britt G Hallqvist. Det var mycket sång och musik och för mig blev det minnen från barndomens söndagsskola och jag tog fram mitt gamla slitna exemplar av Kyrkvisor för barn ur bokhyllan, den kom till på initiativ av henne 1963, jag fick min 1966. Britt G Hallqvist bodde en tid i Alingsås och när Alingsås firade 400-års jubileum så invigde man en minnesplats för henne framför kyrkan. Jag var där och såg det,

Här är mitt blogginlägg om mitt besök på 400-års jubileet.

 

En giftig skandal

En giftig skandal(2019) av Kristina Appelqvist läste jag som Påskdeckare. Det är den senaste pusseldeckaren i serien som utspelas i och runtomkring det fiktiva universitetet i Skövde. I just denna är handlingen uppbyggd kring Agatha Christie, och tre av titlarna ur Christies stora deckarproduktion får en betydelse i En giftig skandal. 

Förlagets text:

"Det är många som sätter frukostkaffet i halsen när annonsen dyker upp i lokaltidningen samma morgon som deckarfestivalen om Agatha Christie ska invigas vid Västgöta universitet.

Är det ett skämt eller kanske en annorlunda hyllning till den stora författaren? När en av gästerna faller död ner under kvällens middag blir alla varse att det är blodigt allvar.

Jag tyckte om att läsa En giftig skandal liksom jag har gillat hela serien. Det är den åttonde delen och jag undrar om inte den här är den bästa av alla. Det är också roligt att läsa om orter jag känner till, Skövde med omgivningar är inte helt okänt för mig, om än inte helt välkänt. En del av handlingen utspelas också i England i Agathas "fotspår." Som vanligt har jag svårt för att räkna ut vem som är mördaren, men det har mindre betydelse. 

På förlagets hemsida kan man läsa om Kristina Appelqvist relation till Agatha Cristie. (Som hon ibland jämförs med eftersom hon skriver pusseldeckare i samma anda.) 

Jag hoppas på fler böcker i serien, för det känns på något sätt som personerna som är med i böckerna har blivit mina vänner. Rektor Emma och hennes man Filip som är polis, Litteraturforskare Helena och hennes särbo Mikael, Prästen Sverker med fru Eva med flera.

Handbok för språkpoliser

Handbok  för språkpoliser (2020) av Sara Lövestam, kändes som en bok jag måste läsa eftersom jag emellanåt känner mig som en språkpolis, och då är man antagen till språkpolisskolan. Det är en bok som står placerad på humorhyllan och den är verkligen humoristiskt skriven. Jag har inte läst någon av de andra grammatikböckerna som Sara skrivit men Grejen med verb blir jag nyfiken på då hon emellanåt hänvisar till den i denna bok.

Upplägget i språkpolisskolan är fördelat så att i varje kapitel tas det upp ett vanligt språkfel, sedan ställs frågan: Hur blev det så här? Läsaren (alltså eleven i språkpolisskolan) får svaret på vad det kan bero på att det blivit "fel"  och hur det  egentligen ska sägas och skrivas korrekt och språkreglerna kring det. Sen får man en historisk analys om hur det många gånger har varierat genom åren och vilket som varit det gångbara med hänvisning till gamla tidnings- och bibeltexter. Sara ger också en hel del exempel på språkbruk i skrift från olika bloggar, hemsidor och debattforum på nätet. Till sist ger hon exempel på hur man ska tackla de som missbrukar språket, antingen kan man vara en good cop eller en bad cop , dessa avsnitt är verkligen humoristiska. En hel del av de språkfel/skrivfel som tas upp har jag inte hört eller sett att de förekommer, och andra gör jag själv och inte tänkt på att det inte är korrekt.  Det finns däremot en hel del exempel i boken där jag själv är en språkpolis, exempelvis  när jag ser texter med Dem på helt fel plats. Kan man inte skilja på de och dem skriv då dom istället ! Särskrivning är också hemskt, där har den moderna tekniken gjort så att många texter blir särskrivna tyvärr. Att inte skilja på var och vart tycker jag är konstigt men är kanske från början en dialektal felsägning som spridit sig. På det hela taget tyckte jag det var en intressant bok som gjorde mig fundersam. Tankar som, hur talar jag? och hur skriver jag? Samt hur ser andra på hur jag skriver och talar? Jag tror att jag har en del med mig från min barndom och tonårstid för även om begreppet språkpolis inte var uppfunnet då, så var min pappa en mycket typisk språkpolis. Om han var en "good cop" eller "bad cop" har jag faktiskt svårt att svara på (troligen good cop) men jag minns faktiskt än idag, många tillrättavisningar vid matbordet. Men språket utvecklas, och att det alltid eller åtminstone ofta, är så att den yngre generationen använder ord och begrepp som den äldre generationen ifrågasätter. Så med ålderns rätt kommer jag nog fortsätta att emellanåt vara en språkpolis, men då tillhörande den goda språkpoliskåren. Får hoppas på att de jag tillrättavisar håller med om det. 

Svinstian

 

Svinstian (2019) av Susanne Schemper är första delen i en serie kallad Solingeserien. Solinge är en fiktiv ort utanför Halmstad.  Jag har tidigare läst Osynlig närvaro av Susanne, och jag tycker om hennes stil. Hon skriver om människor i vardagliga situationer, om vad de tänker och hur de ser på sina liv. Samtidigt bygger hon upp ett spänningsmoment någon i omgivningen beter sig på ett sätt som gör att man som läsare vet att något hemskt kommer att hända, men vad och hur det slutar går inte att förutse utan bara att det är något hemskt. Det är skickligt gjort.  

Förlagets text om handlingen:

"Tina lever ensam med sina katter sedan hennes man gått bort. Hon är tyngd av bitterhet och svåra skuldkänslor över att ha svikit sitt nu vuxna barn. Många år av psykisk misshandel har format henne och det förflutna spökar, ovälkomna minnen gör sig ofta påminda. När Tina lär känna grannen Sanna och hennes son Noa, och förstår att de lever med en man som inte behandlar dem väl, rivs gamla sår upp."

När jag läst klart  ställde jag mig frågan Slutet gott allting gott? Nej riktigt så enkelt kan jag inte påstå att det blir. Fast ja ändå? Det är det som är intressant att det är svårt att svara på den frågan. Eller kan jag det, ja moraliskt sätt så borde svaret vara nej svaret är givet, så är det ju. 

Svinstian finns som e-bok och ljudbok,

Jag vet inte hur många böcker i denna serie Susanne har tänkt skriva, men det finns nu två utgivna böcker till, Ta min själ och Sinnesvilla. Kommer absolut att läsa dem också.

Ringens gåta

 

Ringens gåta (2014) av Elisabet Nemert är den sjätte delen av serien släkten, en bokserie skriven av kvinnor om kvinnor i Sveriges historia. Jag läser böckerna i serien med rätt långa mellanrum men har planer på att försöka komma ikapp utgivningen. Det har kommit ut 11 böcker. Den första kom ut 2008 och det har kommit ut en i stort sett varje år. Märkte dock att det inte kommit någon 2020. Efter kontakt med förlaget Historiska media, som ger ut denna serie, för att fråga om utgivningen, så blev svaret att det inte kommer att ges ut någon ny del förrän 2022.  I senaste numret av tidningen Släkthistoria skriver man om serien och där står det att varje författare fått tilldelat sig en del av den svenska historien och sen har historikern Dick Harrison berättat för respektive författare om den tid de fått tilldelat sig. Sedan har författarna fått fantisera kring det och skriva om en stark kvinna vid tiden.

Från baksidetexten: 

"Ringens gåta skildrar när ett löst sammanhållet rike under den mäktige Birger Jarl blir ett enat land. Det är en gripande berättelse om grymhet och svek, om makthunger och lojalitet. Och när den största kraften är kärleken."

Den kvinna som står i centrum i denna bok är Helena Minnesköld tillhörande Bjälboätten. Även två andra kvinnor Kristina Minnesköld Helenas mor, och Ingrid Ylva hennes mormor, får man också följa. Helena får se sin mor träffas av en pil när hon är fem år och hon tror att modern är död och flyr in i skogen. Det dröjer många år innan sökandet efter henne ger resultat och då ändras hennes liv helt.

Naturligtvis är det många personer inblandade i handlingen och en massa maktspel, intriger och krigshandlingar. Handlingen utspelar sig både på Visingsö i Vättern i Östergötland, Södermanland och Uppland. Bildandet av Stockholmen/Stockholm utgör en stor del av handlingen.

Ringens gåta var mycket bra, spännande och intressant. Den utspelar sig på 1200-talet och det är samma tidsepok som Jan Guillous böcker om Arn. Även tidigare del Drottningkronan gör det. 

Jag har inte tidigare läst något av Elisabet Nemert och måste faktiskt säga att skriver hon alltid så bra som hon gjort i Ringens gåta så får jag helt klart läsa mer av henne. Hon gör väldigt målande beskrivningar av miljön, sen att jag emellanåt förstod vad som skulle komma att hända gjorde inte så mycket. Titeln Ringens gåta passar bra då en stor och rätt tung bärnstensring har gått i arv till de olika kvinnorna som är huvudpersoner i böckerna. I just Ringens gåta har Elisabet Nemert verkligen gjort ringen till en del av händelserna, kanske något mer än den varit i föregående delar. Författarna tar ju sig friheter i dessa böcker även om ramarna är vår historia. Ingrid Ylva beskrivs som en synsk kvinna, att hon var en stark kvinna i historien vet vi men om hon skulle varit synsk vet vi nog inte. 

Läs gärna vad Historiska media skriver om serien här

Lockdown

 

Lockdown (På svenska 2020) av Peter May tyckte jag passade att läsa i dessa pandemitider. Jag har medvetet undvikit att läsa någon av de böcker med Pest i titeln. Nu får jag säga att den här var säkert minst lika otäck att läsa. (om nu de andra är det  vet jag ju inte eftersom jag inte läst dem)Det var ett stort antal skjutningar och andra sätt att ta livet av personer som beskrevs på för mig ett rätt obehagligt sätt. Så en liten varning för detta är på sin plats. Nu läste jag ut boken även om jag alltså upplevde en del som obehaglig läsning. Jag vet inte riktigt var min gräns går men den här var nog nära. Beskrivningen och hanteringen av de som drabbats och dog av pandemin som är anledningen till titeln Lockdown var det bara en liten del om, om än rätt obehaglig. 

Från baksidetexten:

"London – epicentret för en global pandemi – är en stad i total lockdown. Undantagstillstånd har utfärdats, gatorna sjuder av våld och ingen går säker för det dödliga virus som redan krävt tusentals offer.

På en byggarbetsplats där ett akutsjukhus håller på att uppföras hittas en tidig morgon kvarlevorna av ett mördat barn. Den hemlighet som uppenbarligen var tänkt att begravas under den nya byggnaden ligger nu i öppen dager, men under rådande omständigheter har mördaren fortfarande oddsen på sin sida och polisen har en minst sagt svår utredning framför sig."

Det är ett mord som ska lösas och det blir ett händelserikt dygn med polisen Mac Neil med flera i handlingen. Jag tänkte faktiskt lite grand på Dan Browns böcker just med den fartfyllda jakt som påbörjas. 

Peter May skriver i ett förord om att denna bok hade han inte fått utgiven när han lämnade in manuset för några år sedan, då förläggaren ansåg att samhället inte kunde gå så långt i Lockdown som han beskriver det. Handlingen utspelar sig i London och riktigt så som han beskriver det har ju inte skett nu heller som jag ser det, inte i Europa men inte långt ifrån. Möjligen i andra delar av vårt klot. 

May beskriver många platser och anger namn på gator i London för mig säger det ingenting men för den som kan London kan det säkert göra det och då få en större behållning av läsningen.

Här är jag nu

 

Här är jag nu (2020) av Boel Werner lockade mig för att det på baksidetexten stod "Här är jag nu är en hejdlöst rolig såväl som en gripande skildring av en uppväxt på 1970-talet-fylld av igenkänning av alla som var unga då."

Ja hela min tonårstid var under 70-talet så den här kändes ju verkligen riktad till mig, och det var en hel del igenkänning. Iris, som är romanens huvudkaraktär, och min uppväxt stämmer väl egentligen inte så mycket mer än tiden, och att även jag bodde på landet under min uppväxt. Iris växer upp i ett stort dragit hus, en släktgård där farföräldrarna bor på övervåningen, inte helt ovanligt då. Hennes föräldrar känns lite udda men jag kan ändå känna igen deras personlighetsdrag det känns absolut realistiska. Även farföräldrarna och relationen mellan generationerna känns realistiskt beskrivet. Iris är sladdbarn och det är bara under sin tidiga barndom som hennes två bröder bor hemma. 

Boken har korta kapitel och blandar tidsperspektiv och vem det handlar om. Det är mestadels om Iris, men även kapitel med  tillbakablickar från föräldrarnas uppväxt och tiden före Iris föddes. För varje kapitel står det vilket årtal händelsen har hänt, vilket jag tycker gör läsningen lättare. De mesta händelserna utspelar sig just på 70-talet.

Sammanfattningsvis så tycker jag att Boel Werner har skrivit en lättläst bok som både är rolig och sorgsen och som på ett enkelt sätt får mig som läsare att förflyttas tillbaka till en tid rätt annorlunda en nutiden. För mig som var med då, känns den inte så avlägsen men allt beror ju på vilket tidsperspektiv man har. 

Boel Werner är född 1965  (sex år efter mig) 

har tidigare skrivit barnböcker samt illustrerat en hel del böcker. Detta är hennes första bok för vuxna.