Svinstian

 

Svinstian (2019) av Susanne Schemper är första delen i en serie kallad Solingeserien. Solinge är en fiktiv ort utanför Halmstad.  Jag har tidigare läst Osynlig närvaro av Susanne, och jag tycker om hennes stil. Hon skriver om människor i vardagliga situationer, om vad de tänker och hur de ser på sina liv. Samtidigt bygger hon upp ett spänningsmoment någon i omgivningen beter sig på ett sätt som gör att man som läsare vet att något hemskt kommer att hända, men vad och hur det slutar går inte att förutse utan bara att det är något hemskt. Det är skickligt gjort.  

Förlagets text om handlingen:

"Tina lever ensam med sina katter sedan hennes man gått bort. Hon är tyngd av bitterhet och svåra skuldkänslor över att ha svikit sitt nu vuxna barn. Många år av psykisk misshandel har format henne och det förflutna spökar, ovälkomna minnen gör sig ofta påminda. När Tina lär känna grannen Sanna och hennes son Noa, och förstår att de lever med en man som inte behandlar dem väl, rivs gamla sår upp."

När jag läst klart  ställde jag mig frågan Slutet gott allting gott? Nej riktigt så enkelt kan jag inte påstå att det blir. Fast ja ändå? Det är det som är intressant att det är svårt att svara på den frågan. Eller kan jag det, ja moraliskt sätt så borde svaret vara nej svaret är givet, så är det ju. 

Svinstian finns som e-bok och ljudbok,

Jag vet inte hur många böcker i denna serie Susanne har tänkt skriva, men det finns nu två utgivna böcker till, Ta min själ och Sinnesvilla. Kommer absolut att läsa dem också.