När hundarna kommer (2015) av Jessica Schieifauer är en roman för ungdomar och vuxna som belönades med Augustpriset i kategorin Barn- och ungdomslitteratur. En gripande berättelse om kärlek, besatthet och våld. jag läste den inför att jag var och hörde Jessica berätta om boken på biblioteket. Jessica blev intervjuad av en annan författare och som jag förstod det nära vän, nämligen av Elin Boardy, som är ungdomsbibliotekarie på Lerums bibliotek.
Vi som lyssnade fick höra om hela Jessicas författarskap som varit ovanligt framgångsrikt, då även hennes tidigare bok Pojkarna, belönades med Augustpriset 2011.
De flesta gånger jag har lyssnat på författare så har jag läst böckerna efteråt, om jag ens har läst dem. Denna gång kände jag på mig att det bästa var att läsa boken innan och det var nog helt rätt tänkt.
Handlingen utspelar sig på en liten ort någonstans i Sverige, det finns en sjö i närheten där ungdomar ofta samlas.Tonåringarna Ester och Isak blir just denna vår kära i varandra vid denna sjö. De är tillsammans väldigt mycket och Ester flyttar nästan in i Isaks hem. Samtidigt dras Isaks lillebror Anton till ett gäng med nynazister, han ser upp till en av ledarkillarna, han skaffar kängor och får huvudet rakat. Detta gäng tillbringar också en hel del tid vid sjön. En dag inträffar de ofattbara, en ung kille sparkas ihjäl och polisen hämtar Anton och han blir häktad för mord. Isak och hans familj blir förlamad av sorg och skräck för vad som skett och de hotas, de finns på tidningarnas löpsedlar och i TV-nyheter. Denna händelse blir det stora samtalsämnet på den lilla orten. Ester utser sig själv som en hjälpare och stöttepelare till familjen. På gott och ont.
Jessica Schiefauer säger att hon ställer frågan om "Hur långt är man beredd att gå för den man ser upp till och för den man älskar? Det är den frågan som hon ställt på sin spets i boken.
Jag ställde några frågor efter samtalet, som Jessica svarade på. Vilken tid utspelar sig handlingen i och är det mordet på John Rhon (Kodemordet) som hon tänker på? Svaret var att Kodemordet påverkat henne mycket eftersom hon själv växte upp i närheten där det skedde, men det är inte en bok om just den specifika händelsen, det är även en bok om liknande händelser. Att hon förlade handlingen till en sjö, beror mer på att det ofta är en samlingsplats för ungdomar. Svaret på min första fråga var att hon försökt göra handlingen så tidlös som möjligt, vilket många gånger kan vara svårt.
Tack Jessica för en intressant kväll. Jag tyckte det var mycket givande att höra om hur du tänkt när du skrivit och blev också nyfiken på Pojkarna. Du berättade att du också håller på med en ny bok, kanske den också kommer att locka mig till läsning framöver. Tack även till Elin för det fina samtalet du hade med Jessica.
Den sista fristaden av Tracy Chevalier (2013) är den senast utkomna roman av henne på Svenska, och den enda av dem som jag inte läst förrän nu. Jag ser henne som en av mina favoritförfattare och den här hör absolut till en av de bästa hon skrivit.
Från baksidetexten:
"År1850 reser kväkaren Honor Bright till ett nytt liv i Amerika tillsammans med sin syster som ska gifta sig i Ohio. Men de hinner knappt sätta foten på den nya kontinenten förrän systern dör i gula febern. Ensam och utsatt tvingas Honor att tråckla sig fram på egen hand och får förlita sig på främmande människors goda vilja. Ohio är väldigt annorlunda jämfört med det England inte ens lapptäckena ser likadana ut"
Honor bor till att börja med hos den man som systern skulle gift sig med, eftersom han också bor tillsammans med sin brors änka anses det inte så lämpligt att han bor ihop med två ogifta kvinnor. Honor som egentligen nästan flytt från England för att hon blev ratad av sin fästman, blir nu uppvaktad av en man i den amerikanska församlingen. För att komma ifrån den knepiga boendesituationen tackar hon ja till frieriet och blir nu fru till en mjölkbonde på en enslig gård. På gården bor även hennes nyblivna svärmor och svägerska.
Det hela utspelar sig under slaveriets tid, i skogarna finns det slavar som flyr och Honor hjälper dem och genom att göra detta utsätter hon sig för stora risker. Kväkarna är emot slaveriet men att hjälpa flyktingarna har sitt pris eftersom det är olagligt att göra det. Hennes nya familj har sagt till henne att inte göra det, men Honor har svårt för att se dessa människors lidande och ger dem lite mat och ibland någon skyddad plats att vila på. Det finns fler som hjälper de som flyr från slaveriets bojor och verksamheten kallas den underjordiska järnvägen. Kanske just för att järnvägen just kommit till dessa trakter. Det finns inte bara hjälpsamma människor utan även slavjägare.
Det handlar även mycket om lapptäcken, för lapptäcken har stor betydelse under den här tiden och inför bröllop har man så kallade Quiltningskalas så brudparet har tillräckligt med täcken att föra med sig in i äktenskapet. Honor anses mycket duktig med sömnad och tycker mycket om att sy lapptäcken men hon gör det på Engelskt vis. I Amerika syr man applikationer, i England syr man lapp intill lapp som då bildar olika sorters mönster, såsom stjärnor och blommor. Det är mycket intressant o lärorikt att läsa om detta fina hantverk som tydligen hade så stor betydelse som hemgift. Jag har många gånger tänkt att själv börja med lappteknik, men har hittills bara gjort lite småsaker, men naturligtvis har jag många böcker i ämnet. Tracy Chevallier blandar berättelsen med att läsaren får ta del av de brev som skickas mellan Honor och hennes föräldrar och med sin bästa väninna i England, det är ett bra grepp tycker jag.
Domaren av Ian McEvan (2015) är den andra boken på kort tid som jag läst av Ian Mc Ewan. Tidigare har jag läst Hetta. Det är stora skillnader på dessa då Hetta är skriven som satir och Domaren inte är det. Jag märker ändå att jag i Domaren känner igen författarens stil. Domaren utspelar sig i England och huvudperson är Fiona, en kvinna som närmar sig 60-årsdagen och som är överdomare. Fiona har hand om mål inom familjerätt. Den engelska originaltiteln är "The children act" som är namnet på den Engelska barnanavårdslagen. Romanen börjar med att Fionas man erkänt att han tänkt ha en affär vid sidan om äktenskapet, samtidigt som denna privata kris får hon ett brådskande fall om en pojke tillhörande Jehovas vittne som inte är myndig, och som inte vill ta emot blodtransfusion som gör att han kan överleva sin Leukemi. Pojkens 18-årsdag närmar sig men i nuläget har han inte rätt att bestämma detta själv. Även hans föräldrar tillhör Jehovas vittne. Detta blir för Fiona ett känslomässigt fall, och jag vill inte spoila så mycket om händelseutvecklingen. I romanen tas det upp en del andra fall som Fiona eller hennes kollegor har haft att döma i tidigare. Genom Ian McEvans sätt att skriva så får man fakta och tankeställare, där ser jag likheten i de båda böckerna jag läst av honom. Jag kommer helt klart läsa fler böcker av honom. Jag har boken med den korta titeln Lördag av honom i min bokhylla, den verkar vara mycket annorlunda från de två jag nu läst. Det blir nog den tredje roman av denna för mig rätt nyupptäckta författare som jag läser.
Lex Duplex av Staffan Gullsby (2015) är en spänningsroman som jag fick som recensionsbok av författaren. Det är Staffans första bok och efter denna har han kommit ut med en fristående fortsättning med titeln Lex Domini.
Lex Duplex betyder: Lagen om två ovanliga händelser i nära anslutning till varandra.
Handlingen utspelar sig en sommarvecka i en liten stad i norra Sverige. En stad där många invånare är med i Pingstförsamlingen och denna sommar planerar man en stor väckelsekampanj. På lokaltidningens nyhetsredaktion har man nyhetstorka, det enda som bryter av tristessen är upptåg av två killar som gör filmer när de är drogpåverkade och sen lägger ut dessa på internet. Dessa filmer är omdiskuterade i staden och trots att dessa filmer kränker en del av stadens invånare rätt rejält gillas det av stadens kulturpersonligheter som ser det som konst. På sjukhuset i staden är stämningen mellan läkarna minst sagt dålig och en ung AT-läkare har beskyllts orättvist för att begått ett misstag. Läget på sjukhuset är också något som tidningens journalister skriver om i brist på annat.
I början presenterades jag som läsare för nya karaktärer för varje kapitel, det känns därför lite jobbigt att få en enhetlighet i berättelsen, men vid fortsatt läsning klarnar det och det hela blir till en spännande historia. Något overklig dock, det är händelserna på sjukhuset och tidningens sätt att hantera det, som för mig känns något överdrivna. Det är ju i och för sig fiction och det är ändå alla händelser som driver handlingen framåt vilket gör att jag som läsare vill läsa vidare. Berättelsens språk är det inget större fel på mer än att det kunde korrekturlästs något bättre och att det förekommer en del medicinska facktermer som jag inte alls vet vad det betyder. Jag kan mycket väl tänka mig att läsa Lex Domini också, för det är alltid intressant att följa serier när det gäller spänningsromaner, och Staffan har visst även en tredje på gång. Lex Duplex var helt klart spännande och med en något annorlunda handling än i många andra deckare.
Tack till Staffan Gullsby för recensionsboken.
En blogg för bokugglor lottar ut en jättefin väska att ha böcker i, samt ett presentkort på Adlibris.
Den fina väskan har hennes mamma sytt och tygets mönster är böcker -naturligtvis. För att delta i tävlingen vill hon att man berättar om en författare som man läst i år och gillat väldigt mycket. Jag har upptäckt en norsk författare, Roy Jacobsen. Då jag läste, De osynliga av honom blev jag nyfiken på hans tidigare böcker, men har inte läst något mer av honom än. Nu har han kommit ut med en fortsättning på De osynliga med titeln Vitt hav, som jag absolut kommer att läsa framöver. Roy Jacobsen har ett fint poetiskt språk som jag gillade.
Hetta av Ian McEwan (2011) räknas som en satirisk roman. Jag var inte medveten om det förrän jag började läsa. Ibland var det riktigt dråpligt, och jag har aldrig läst något liknande, komiska situationer blandat med fysiska termer och fakta om klimathotet. På något sätt gillade jag att läsa Hetta, att läsa om den tidigare Nobelprisade forskaren Michael Beards äventyr både i privatliv och forskarliv. Romanen är indelad i tre delar, första delen utspelar sig år 2000, andra delen 2005 och tredje delen 2009. Beard är inne på sitt femte äktenskap som är på upphällningen i början av boken, och han är en riktig "kvinnokarl" trots att han är en kort och överviktig man i 50-årsåldern. Han har ett levnadssätt som inte är särskilt hälsosamt och han är mycket glad i mat, mycket och fet mat. Ian McEwan beskriver ingående vad Beard äter och dricker och i slutet av boken är Beards hälsotillstånd mycket illa. Hans sexuella bravader med sina älskarinnor beskrivs också en del i handlingen, det är som sagt en något annorlunda historia. Man får följa honom på resor och läsa om vad han säger i olika föredrag, samt spelet mellan olika forskare och kollegor.
Det riktigt roliga stycket i boken är när Beard är på resa till Spetsbergen tillsammans med konstnärer och forskare. Där skrattade jag gott åt Beards tokiga äventyr. Just den historien är baserad på en resa Mc Ewan själv gjorde 2005 till Spetsbergen med just konstnärer och forskare. Han säger i en intervju om boken i Dagens Nyheter, att det var den resan som fick honom att börja skriva Hetta.
Jag har inte tidigare läst något av Ian Mc Ewan, men kommer säkert att läsa
fler böcker av honom, då det finns några att välja på. Hans andra romaner är som jag förstått det inte satirer, och jag gissar att jag ändå kommer gilla även dem.
Vi kom över havet av Julie Otsuka (2011) är en tunn bok som är skriven i vi -form, vilket gör den annorlunda på många sätt. De som kom över havet kallades för postorderbrudar, de var kvinnor och unga flickor som reste iväg mot en helt okänd make och ett okänt liv.De hade fått fina fotografier av sina makar som visade sig inte alls stämma med verkligheten. Äktenskapet hade ingåtts utan att de träffat sina makar i verkligheten. Inget blev som de hade trott att det skulle bli. De reste från Japan både från den japanska landsbygden och städer, de kom från olika samhällsklasser, och alla trodde de på ett bättre liv i Amerika. Denna resa skedde 1919 och destinationen var Californien. Där fick de flesta av dem slita på grönsaks och fruktodlingar, många timmar om dygnet. Romanen beskriver deras liv fram till 1941 då de blev deporterade och internerade under andra världskriget. Jag har tidigare läst om denna internering av japaner bosatta i USA i boken Hotellet i hörnet av bitter och ljuv. Innan jag läste den boken hade jag faktiskt ingen aning om detta, inget minne av att man läste om detta i skolan, men jag var inte den som direkt älskade ämnet historia.
Just att Vi kom över havet, är skriven i vi-form gör att det hela tiden blir en upprepning i texten som jag tyckte var något jobbig, samtidigt är det helt genialt för att få fram ett kollektivs historia. Historien över dessa kvinnors resa, längtan, kärlek, hat, slit i odlingarna, barnafödande, och om barnen som fick klara sig med minimal tillsyn när föräldrarna arbetade. Några av kvinnorna överlevde inte ens båtresan, andra dog ungt av olika anledningar. En del av dem hamnade i städer som hushållerskor åt amerikanerna. Ja det är en kollektiv berättelse så det är mycket som är olika men ändå på samma gång lika, såsom det hårda arbetet, känslan att vara i en annan kultur, vara annorlunda och många gånger illa sedd, längtan hem osv.
Som sagt Vi kom över havet är en ovanlig bok, och jag kan rekommendera den. Julie Otsuka har också skrivit en bok om just deportationen och interneringen 1941, titeln på den är, När kejsaren var gudomlig.
Andra som bloggat om boken är
Carolina läser...
Feministbiblioteket
Bokmania
