Den sista fristaden

Den sista fristaden av Tracy Chevalier (2013) är den senast utkomna roman av henne på Svenska, och den enda av dem som jag inte läst förrän nu. Jag ser henne som en av mina favoritförfattare och den här hör absolut till en av de bästa hon skrivit.

Från baksidetexten:
"År1850 reser kväkaren Honor Bright till ett nytt liv i Amerika tillsammans med sin syster som ska gifta sig i Ohio. Men de hinner knappt sätta foten på den nya kontinenten förrän systern dör i gula febern. Ensam och utsatt tvingas Honor att tråckla sig fram på egen hand och får förlita sig på främmande människors goda vilja. Ohio är väldigt annorlunda jämfört med det England inte ens lapptäckena ser likadana ut"
Honor bor till att börja med hos den man som systern skulle gift sig med, eftersom han också bor tillsammans med sin brors änka anses det inte så lämpligt att han bor ihop med två ogifta kvinnor. Honor som egentligen nästan flytt från England för att hon blev ratad av sin fästman, blir nu uppvaktad av en man i  den amerikanska församlingen. För att komma ifrån den knepiga boendesituationen tackar hon ja till frieriet och blir nu fru till en mjölkbonde på en enslig gård. På gården bor även hennes nyblivna svärmor och svägerska.
Det hela utspelar sig under slaveriets tid, i skogarna finns det slavar som flyr och Honor hjälper dem och genom att göra detta utsätter hon sig för stora risker. Kväkarna är emot slaveriet men att hjälpa flyktingarna har sitt pris eftersom det är olagligt att göra det. Hennes nya familj har sagt till henne att inte göra det, men Honor har svårt för att se dessa människors lidande och ger dem lite mat och ibland någon skyddad plats att vila på. Det finns fler som hjälper de som flyr från slaveriets bojor och verksamheten kallas den underjordiska järnvägen. Kanske just för att järnvägen just kommit till dessa trakter. Det finns inte bara hjälpsamma människor utan  även slavjägare.
Det handlar även mycket om lapptäcken, för lapptäcken har stor betydelse under den här tiden och inför bröllop har man så kallade Quiltningskalas så brudparet har tillräckligt med täcken att föra med sig in i äktenskapet. Honor anses  mycket duktig med sömnad och tycker mycket om att sy lapptäcken men hon gör det på Engelskt vis. I Amerika syr man applikationer, i England syr man lapp intill lapp som då bildar olika sorters mönster, såsom stjärnor och blommor. Det är mycket intressant o lärorikt att läsa  om detta fina hantverk som tydligen hade så stor betydelse som hemgift. Jag har många gånger tänkt att själv börja med lappteknik, men har hittills bara gjort lite småsaker, men naturligtvis har jag många böcker i ämnet. Tracy Chevallier blandar berättelsen med att läsaren får ta del av de brev som skickas mellan Honor och hennes föräldrar och med sin bästa väninna i England, det är ett bra grepp tycker jag.