Om Jesus

Har under en längre tid lyssnat på några kapitel då och då av Jonas Gardells uppläsning av sin bok Om Jesus. Det känns bra att lyssna på Jonas  röst, när han på sitt speciella sätt läser upp sin bok och där han redogör för sin Jesusforskning. Denna bok har han skrivit på i hela tolv år. Jonas blir personlig ibland exempelvis då han säger: "när jag som frikyrkobarn...." eller tar upp frågor om homosexualitet. Det känns bra med denna personlighet.
Boken börjar med att ta upp hur levnadsvillkoren var vid tiden för Jesus födelse och liv. Man får sedan följa händelserna i Jesus liv från födelsen till korsfästelsen och sen även den första tidens Kristenhet.  Jonas ger sin personliga syn på händelserna genom sina studier och efterforskningar. 
Det är många bibelcitat med hänvisningar , för det här blir ju som ett bibelstudium. Vill man verkligen följa med så kanske det bästa är att läsa boken med en bibel bredvid sig. Detta blir ju lite svårare när man lyssnar, för då får man ju pausa en massa gånger.
Sammantaget ger läsningen av den här boken många intressanta aha upplevelser och även jag tänker tillbaka på min barndoms söndagsskole och kristendomslektioner. ( Ja det hette så när jag gick i lågstadiet)
Beundrar Jonas för att han vågat ge sig på detta svåra som bibelforskning ändå är. Han har gjort det bra tycker jag och det blir nog  även att  jag lyssnar på eller läser Jonas bok, om Gud, framöver. Ser dock att man bör ha med sig en hel del grundkunskap av de bibliska berättelserna och om kristendomen för att ha bra behållning av läsningen.

Tulpanfeber

Tulpanfeber  (1999) av Deborah Moggach utspelar sig under 1630-talets tulpangalenskap i Amsterdam. Då man spekulerade i tulpanlökar istället för aktier.  Konstnären Jan van Loos får i uppdrag av Cornelis Sandovort, en förmögen gammal man att måla ett porträtt av honom och hans unga hustru Sophia, som han är mycket lycklig med.  Detta är inledningen på en historia som slutar med förskräckelse. Man dras snabbt in i berättelsen och vill läsa vidare för att se hur det hela ska sluta - Och slutet blir inte riktigt vad man tänkt sig. Kapitlen är rätt korta och har olika berättarpersoners namn. Man vet alltså under läsningens gång vem som berättar det som händer, och det är en hel del personer inblandade i handlingen.

Tulpanfeber utkom samma år som Flicka med pärlörhänge av Tracy Chevalier som jag tyckte mycket om när jag läste. Handlingen i den romanen utspelar sig också i Holland men  ett trettiotal år senare. Det finns  en hel del likheter, bl a att det handlar om konstnärer och deras kärlek till modeller.

Tulpanfeber är en lättläst bok, med en ovanlig intrig. Det är en bladvändare, och man får med sig lite historiekunskap  på köpet när man läser den. Här är en artikel om tulpanhysterin i 1600-talets Holland

Innan du somnar

Linn Ullmans debutroman Innan du somnar (1999) var inte den roman jag förväntat mig att den skulle vara. För mig var den jobbig att komma igenom.

Ur baksidetexten:

"Innan du somnar är den unga Karin Bloms berättelse om sig själv och sin stora märkliga familj. Karin är berättaren som förvirrar, ljuger och förför. I hennes värld glider fantasi och verklighet omärkligt in i varandra"

Innan jag började läsa skulle jag kanske tänkt på just ovanstående rader. Det kändes för förvirrande och fantasifullt för mig.

Jag läste denna bok som en bokcirkelbok och de fyra  andra  i gruppen hade samma uppfattning som jag.

Ändå togs boken emot stort  när den kom ut, även internationellt. Kan det bero på Linns kända föräldrar ?

Jag har inte läst någon annan bok av Linn Ullman, det är möjligt att hennes andra romaner inte är skrivna på samma sätt. Jag har ett par titlar till av henne i bokhyllan, kanske att hon kan få en chans till. 

Funderar en del på detta med att jag är en läsare som vill att det jag läser i romaner och deckare åtminstone ska snudda vid att kunna ha hänt på riktigt, för att jag ska tycka att det är bra.  I Lundströms bokradio i P1 härom veckan togs just det ämnet upp, om hur verklighetsnära man som läsare vill att det ska vara i skönlitteraturen. Det handlade i första hand om biografier, och jag tycker frågan är väldigt intressant.

Tankar på kvinnodagen

När jag gick i högstadiet i början på 70-talet hade jag en lärare i svenska som var aktiv i Fredrika Bremer förbundet. Hennes tal på lektionerna om jämställdhetskampen (feminism)  och kvinnors rätt att komma ut på arbetsmarknaden tyckte jag enbart var jobbigt och inte alls något som hörde till ämnet svenska. På svensklektionerna ville jag lära mig rättstavning och grammatik. Många av mina klasskamrater inkl. mig själv hade mammor som var hemmafruar. Jag inser nu att Kvinnokampen har fört jämställdheten framåt, men ändå har vi fortfarande löneskillnader mellan typiska kvinnoyrken o typiska mansdominerade yrkesgrupper. Samtidigt ser jag inte denna kamp som min. Jag ser kampen för en ren värld och kampen för klimatet som min kamp. Som väl är är vi olika även om vi har samma kön och jag förstår som sagt att det behövs en kamp för kvinnors lika värde och en dag som dessa frågor lyfts fram. Fast egentligen måste ju sådana här frågor kunna lyftas fram 365 dagar om året.

Jag har idag läst olika bloggares recension  av Maria Svealands relativt nyutkomna bok Hatet. Intressesant läsning.  Jag såg inte Uppdrag granskning om näthatet mot kvinnor, men har ändå följt den debatt som följde efter programmet. Visst är det hemskt för de som är  utsatta för detta, samtidigt får man ju hoppas att det är ett hat som bara skrivs i ord. Frågan som står i texten om boken är  Hur kommer det sig att aggressiviteten mot feminister och kvinnor ökar just nu? Säkert en väldigt relevant fråga, och för mig är frågan, ger boken något svar? De radiodebatter jag hört och de debattartiklar jag läst ger väl lite olika svar på den frågan.

Jag har lagt märke till att många bokbloggare har börjat ersätta ordet man till ordet en  exempelvis blir  Hur ska man tänka -  hur ska  en tänka. För mig uppvuxen i Västergötland där man (!) många gånger säger så dialektalt, känns detta som någon bara skriver slarvigt. Att i stället för han/hon säga eller skriva hen det kan jag faktiskt acceptera som praktiskt emellanåt, men en i stället för man låter Västgötskt eller kanske t o m lite lantligt för mig.

Läs om Maria Svelands Hatet på dessa bloggar enligto.se  fiktiviteter.se  booksonmymind.me

Från en säker källa

Från en säker källa ... Sanningen om kungaskandalen av Dick Harrisson och Desirée A Schein (2012) är en granskning av Carl den XVI Gustaf den motvillige monarken av Tomas Sjöberg, Deanne Raucher och Tove Meyer. (2010) .  Denna bok som blev så omdebatterad. I kölvattnet av  den bokutgivningen uppkom det en massa konstiga händelser.

Ur baksidetexten:

"Från en säker källa är en granskning av Den motvillige monarken, dess tillkomst och de skandaler som den ger också en analys av den kultur som gav skandalerna utrymme, av mekanismerna bakom dem och av en förändrad kungaroll.Granskningen uppenbarar en härva av manipulerade bevis, rena lögner och ytterst tveksamma metoder. Påstådda sanningar ställs i ett helt nytt ljus".

Jag läste Den motvillige monarken då den var nyutgiven.

Även, Från en säker källa,  har det blivit bråk kring, bland annat  har Dick Harrisson vägrat att hjälpa till med marknadsföringen av boken då han inte gillat hur Ica bokförlag hanterat manuset. Läs artikel om detta i Svenska Dagbladet här.

Jag tycker att boken är lite jobbig att ta sig igenom, men den ger verkligen ett nytt ljus över trovärdigheten i Den motvillige monarken, och både författarna och bokförlaget får rejäl kritik om det sätt de fått sina uppgifter, svalt kriminellas och andra personers uppgifter utan att göra vad man kunnat för att kontrollera riktigheten i dessa. 

Boken är uppdelad i Del I och Del II. Den första delen är granskningen av den motvillige monarken och dess källor. Den andra delen handlar allmänt om utvecklingen av, och förändringen av skvallerjournalistiken. Här handlar det inte bara om Kungahuset. 

Boken avslutas med många sidor med källhänvisningar,  som sig bör i en bok som visar på vikten av just detta.

Jag gillade den här boken och tycker att alla som har läst Den motvillige monarken, även bör läsa denna bok. Då får man ett helt annat perspektiv på hela "Kungaskandalen".

Tusenskönor

Tusenskönor är den andra delen i Kristina Ohlssons deckarserie med Fredrika Bergman. Efter att tidigare läst och tyckt väldigt bra om  Askungar som är den första i serien, så  har jag nu läst ut Tusenskönor. Jag blev inte besviken!  Kristina förtjänar allt beröm hon har fått för sina deckare. Jag har tredje delen, Änglavakter,  i min "deckarhylla" och jag kommer nog att läsa den rätt snart framöver. Den fjärde delen  är Paradisoffer, och femte delen Davidsstjärnor  har nyss kommit ut. 

Kristina har tidigare arbetat som  säkerhetspolitisk analytiker på rikspolisstyrelsen. Läs mer om henne här.

Från baksidetexten:

"Ett äldre prästpar hittas skjutna i sin lägenhet vid Odenplan. Mannen verkar ha tagit livet av sin hustru och därefter sig själv. Ett avskedsbrev förklarar att han inte kunde fortsätta leva efter att hans dotter begått självmord.
Inlåst i en lägenhet väntar Ali på besked. Han har flytt från ett brinnande Irak och hoppas på en ny framtid i Sverige. Det enda hans välgörare kräver är en enkel byteshandel. Och att han tiger om deras uppgörelse.
I Bangkok håller en ung svensk kvinna på att bli avskuren från omvärlden. Någon monterar ner hennes liv, bit för bit. Efterlyst av thailändsk polis tar hon upp jakten på den som försöker ödelägga hennes tillvaro."

Under läsandets gång tänker jag, skulle detta kunna hända i verkligheten? Ja kanske, Otäckt är det ju i vilket fall som helst.

Upplösningen kanske inte riktigt var den förväntade, det kändes rätt komplicerat,  men något åt det hållet hade jag i tankarna då jag läste.

Sundborn eller dagar av ljus

Sundborn eller dagar av ljus  (1996) av  Philippe Delerm, översättning av Mats Löfgren, är en roman om nordiska konstnärer i slutet av 1800-talet.

På något sätt fascinerar dessa konstnärer mig. Carl Larssons bilder har jag växt upp med som tavlor i mitt barndomshem. Skagenmålarnas konstverk har också alltid tilltalat mig.  Just därför hade jag nog förväntat mig att jag skulle tycka bättre om den här boken än vad jag gjorde. Jag vill inte ha den oläst och den var inte dålig, men kunde helt enkelt varit bättre. Kanske var mina förväntningar för stora.  Något som var bra i denna lilla roman var att jag kunde se tavlorna framför mig när jag läste och eftersom jag varit både i Skagen och i Sundborn så följde jag bäst med i det som handlade om de platserna. Grez har jag däremot inte besökt någon gång.

Jag har inte läst den nyligen filmatiserade Balladen om Marie Krøyer av Anasastassia Arnold men skall nog göra det framöver. Jag har däremot sett filmen och den var riktigt bra. Jag har också tidigare läst Där två hav möts av Marie Louise Jensen som handlar om Skagen och Skagenmålarna och den tyckte jag var mycket bra.

Baksidetexten på Sundborn eller dagar av ljus:

"Grez-sur-Loing 1884. Kring målaren Carl Larsson och hans hustru Karin har en krets av skandinaviska konstnärer samlats, lockade av det berömda ljuset. De franska impressionisterna har nyligen upptäckt trakten. Nu är August Strindberg där med sin familj, Søren Krøyer, Christian Krohg... Dagarna är fyllda av fest och arbete. För den unge Ulrik Tercier representerar nordborna själva livsglädjen, passionen. När gruppen bryter upp följer han med till Skagen i Danmark - och till Sundborn, Carl Larssons vackra hem i Dalarna.
I en roman fylld av ljus tecknar Philippe Delerm de möten, brytningar och lyckliga ögonblick som utgör livet."

Jag undrar varför  romantiteln är just Sundborn, det handlar lika mycket om Grez och Skagen.

Boken är slutsåld på svenska, men finns att köpa i originalspråket franska för den som kan det.

Sundborn ou les jours de lumiere