Jag ska rädda er alla

Jag ska rädda er alla (2017) av Emilie Frènche. 
Bokens Franska originaltitel: Je vous sauverai tous

Den röda texten på bokomslaget :
- Jag vill att du hädanefter kallar mig "min Prins". -Ja min Prins. - Jag vill att du bara ska vara min. -Jag ska bara vara din, min Prins. - Jag vill inte att någon annan man ska få blicken på dig och smutsa ner dig. Du är min juvel, min unika pärla. Du behöver ett skrin som skyddar dig. Från och med nu ska du bära Jilab och ta ett annat namn än ditt förnamn än det dina föräldrar gett dig. Du ska kallas Umm soumeyya. och du ska vara underordnad mig och min Gud. - Javisst min prins Abu Ali. Från och med nu ska jag vara Umm Soumeyya underordnad dig och din Gud.


Som denna text visar så handlar det om en ung tjej som gör allt för en man, det är en chattkonversation innan hon rymmer hemifrån och åker till honom i Syrien.
Handlingen är skriven utifrån tre personers olika dagböcker. Det är Mamman som skriver efter att hennes dotter försvunnit och ringt hem från Syrien. Det är pappan som tagit detta så hårt att han vårdas på en anstalt, och det är dottern Éléas dagbok vad hon  skrev innan hon gav sig iväg. Eléas dagbok hittar mamman långt senare. 
Éléa var en vanlig tonåring, med drömmar om att bli klar med körkortet och den stora framtidsdrömmen var att bila ner till Afrika, hon vill engagera sig humanitärt och drömmer om att hitta ett sommarjobb inom någon hjälporganisation.
Denna bok är klassad för åldersgruppen 12-15 år, själv kände jag att den inte var så lättläst då det hoppar mycket mellan olika personer och olika tid, men trots allt fungerar det. Eftersom handlingen utspelar sig i Frankrike så står det om en del saker som hänt just där, en del är mindre känt för mig här i Sverige. Det finns i alla fall en hel del fotnoter som som ger en kort förklaring. 
Istället för IS som vi oftast säger här, så har översättaren låtit benämningen Daesh vara den genomgående benämningen. 
Rekommenderar denna bok, då den trots allt skildrar många känslor bra. Slutet kan ju kännas lite snopet för man får inte alls veta något om hur det går för Eléa, hur det är för henne i Syrien.

Andra som bloggat om boken:

Annas bokblogg

Tusen sidor

Badgäster och bedragare

Badgäster och bedragare - Ett tecknat mysterium från Hjo (2014) av Christina Jonsson.
"Hjo är den lilla staden vid det stora vattnet" som betyder mycket för mig, då jag växte upp några mil därifrån och att åka till Hjo var alltid förknippat med något roligt, söndagsutflykt eller något evenemang. Därför blev jag nyfiken på denna serie, då platserna som är tecknade ger igenkänning. 
Handlingen utspelar sig i ett Hjo 1914  och kretsar kring Hjo vattenkuranstalt och dess gäster.
Det är en klassisk liten mordhistoria med ett antal karaktärer, badgäster, filmstjärnor, en journalist osv. 
Baksidetexten:
"Sommaren 1914 är varm och solig, många är de som söker sig till den lilla staden Hjo vid Vätterns strand för att ägna sig åt badliv och kurera sina krämpor med de allra senaste bland behandlingar. Här flanerar de mer välbeställda bland parkvillorna och njuter av utsikten.De som plågas av reumatism eller andra åkommor söker i stället lindring i det stora badhuset eller njuter i skuggan på verandor och balkonger.
Men den här sommaren blir inte riktigt som man tänkt sig. Medan orosmolnen hopar sig ute i Europa drabbas även den idylliska kurorten av oförklarliga händelser. Kommer de skyldiga att hittas? Kommer flera oskyldiga att drabbas? Det blir en spännande sommar i Hjo."

Undrar om Christina har eller hade planerat en fortsättning?sista pratbubblan är: 
-Men något säger mig att historien inte är slut här.



Foto: Berättelsen om Hjo, Västsverige.

Kulturkollo har denna veckan temat Småstadsliv-resa bort eller stanna kvar. Jag reser gärna till Hjo och då reser jag nästan hem 💜 I LOVE HJO. 

Nattvakten av Anna Ihrén

Nattvakten (2018) av Anna Ihrén är första delen i Jubileumsserien. 
Namnet på seriens namn syftar på att Göteborg kommer att fira 400-årsjubileum år 2021. Hur många delar det är tänkt att bli vet jag inte.
Anna håller sig till samma huvudkaraktärer i denna nya serie, som förekommit i hennes tidigare böcker – Morden på Smögen. 
Jag har lite svårt för när det är ett stort ”persongalleri” i handlingen och särskilt när det växlar ofta. Så är det i Nattvakten och kanske får jag skylla mig själv då lässtunderna i den blev korta och många, det är inte så spänningsromaner ska läsas. Samtidigt så känner jag ju till poliserna sen de tidigare böckerna som sagt.
Handlingen i nattvakten utspelar sig i Göteborg, Stockholm, Köpenhamn, och Amsterdam. Brottsligheten har inte gränser, även olika områden i Göteborg är med i handlingen. 
Göteborg är dekorerad med iskulpturer, En flicka gör en fasansfull upptäckt i en av iskulpturerna finns en man infrusen. Det visar sig vara en av stans politiker och fallet får högsta prioritet av polisen. Sandra som nu arbetar på Göteborgspolisen får i uppdrag av Camilla Stålberg att leda spaningsgruppen. Dennis befinner sig i Stockholm där han studerar musikhstoria. Detta har han tagit tjänstledigt för plötsligt händer det att han och hans kompis blir överfallna på en restaurang. En av deltagarna i kursen Jasmin var också med på restaurangen och Dennis förstår snart att hon har med händelsen att göra.
Det står att Nattvakten är inspirerad av tv-serier som Bron och Brottet. Jag har inte sett någon av dessa, men handlingen är spännande och fartfylld, så jag skulle kunna tänka mig att även Nattvakten skulle kunna filmatiserats och bli en helt ok film.
Anna skriver i ett efterord av boken om 400-årsjubileet och om förändringar som är på gång i Göteborg i samband med projektet Västlänken. Hon skriver också om de så kallade utmaningar som man står inför för att nå en trygg och integrerad stad. Denna första del, Nattvakten handlar om stadsdelarnas extremt olika förutsättningar och om våldet och knarket som hotar människornas säkerhet och framtidstro.
Förhopningsvis kommer varje del spegla en alltmer ljusnande samtid, skriver hon avslutningsvis.

Roy Jacobsens Barröyaserie

Den norske författaren Roy Jacobsen är just nu aktuell på flera sätt. Den första delen i hans böcker  om Ingrid på Barröya, De osynliga, går nu  som radioföljetong. Jag har läst den och tyckte mycket om den, men har ändå inte läst del två Vitt hav ännu. Del tre, Fartygets ögon har just kommit. Det blir kanske att jag kommer att läsa båda dessa delar efter varandra framöver. Men först tänker jag att det kan passa bra att lyssna på De osynliga, så jag uppdaterar minnet av den. 
Lyssna på Sveriges Radios  intervju med Roy Jacobsen om denna romanserie.
Här kan du läsa mitt blogginlägg från 2016 om De osynliga.

Inte längre min

Inte längre min (2018) av Ann-Helen Laestadius är en fortsättning på Tio över ett som blev Augustprisvinnare 2016.
Det handlar om Maja som i första boken var rädd att huset skulle rasa när det sprängdes i gruvan. Hon ställde därför klockan på just Tio över ett för att vara beredd på katastrofen och kunna rädda sin familj. I Inte längre min går Maja i nian och hon är fortfarande tillsammans med Albin. Hennes bästa kompis Julia som flyttade till Luleå har hon kontakt med via chatt och Julia kommer till Kiruna ibland på loven. Men Maja har fått en ny kompis i Luleå och Albin sätter sin Hockeykarriär först. Maja följer också husflyttningarna i Kiruna och är väldigt ledsen att det hus hon bott i flyttas. Hon försöker få sina föräldrar att flytta tillbaka till samma lägenhet men de är nöjda med den bostad de har nu. Det är inte lätt med förändingar och förändade relationer i den här åldern och
det är helt klart att Ann-Helén Laestadius kan skildra tonårstiden med alla dess tankar. Hon har ju även skrivit serien om Agnes, där jag har läst den första boken Sms från Soppero. 
Det som särskilt fångat mig i den här serien, är hur Ann-Helén Laestadius genom Maja har beskrivit Kirunas förändring, genom att stora delar av stan håller på at flyttas.  Jag tycker hon har lyckats bra och även denna del är värd att få pris för bra ungdomsbok.

Lässtatistik 2018 och Läsplanering 2019

En liten fin snöängel med bokhög
 jag köpte i advent

Tycker inte jag läst så lite i år som statistiken visar, men så är det. Jag har påbörjat några titlar som av olika anledningar inte blev utläst, några av dem kommer jag läsa klart under 2019.
Min blandning är heller inte den allra bästa, mest lästa författare är kvinnor och jag har nästan bara läst  författare från Sverige.
Så här ser det ut:
Jag har läst 28 böcker
19 av dessa är skrivna av kvinnliga författare och således 9 av manliga författare.

Jag har läst 22 böcker där författaren kommer från Sverige och 6 böcker från andra länder det fördelar sig så här:
Finland 2
Danmark 1  
England 1 
Spanien 1 
USA 1

Tyvärr har det gångna året varit det året som jag gjort minst inlägg sen jag började blogga. Det hör väl ihop med så få lästa böcker. Borde bli en förbättring under 2019.

Mitt personliga tema som var Carl Von Linne blev det inte läst så mycket om som jag tänkt mig, så nu tar jag och fortsätter med honom även under 2019.
Jag har också tänkt att läsa många biografier under året som kommer, både självbiografier och biografier om kända personer både historiska eller nu levande.
Kanske det blir dålig könsfördelning och mycket svenskt även i år, då får det bli det, men jag hoppas verkligen få läst något mer än 2018.

Minnet av vatten

Minnet av vatten (2017) av Emmi Itäranta är en dystopi, något årtal får man inte, men det är många generationer efter vår nutid. Det är en bok klassad för unga vuxna  Det är författarens debutroman och det är ingen dålig debut, det har blivit många priser och utmärkelser.

Från baksidetexten:
"Den globala uppvärmningen har förändrat världen. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit över Europa. Också över Skandinaviska Unionen som ockuperas av den mäktiga staten Nya Quian."

Det handlar om Noria Kaitio en flicka som är sjutton år och vars far är temästare, en befattning som gått i arv i flera generationer och nu går Noria i lära för att efterträda honom. Bara temästaren vet var de dolda vattenkällorna finns. Detta är kunskaper och hemligheter som Noria ska föra vidare till nästa generation. Efter faderns död och moderns "försvinnande" börjar militären övervaka henne.
Det är en intressant skildring av en framtida värld, där man pratar om den "gamla eran" som alltså är vår tid. Noria och hennes vän går till en slags soptipp som de kallar plastgraven och letar upp gamla saker, de finner där något intressant som blir en del av handlingen.
För mig som helst vill ha lite mer verklighetsförankring :-) i det jag läser så kunde jag inte hjälpa att jag ändå blev nyfiken av baksidetexten. Jag fångades av handlingen som var fantasifull och spännande. Tyvärr gillade jag inte slutet riktigt, men det är kanske bra att det inte är helt förutsägbart. Det går att lägga in en hel del funderingar och analyser av berättelsen, på vårt sätt att leva nu, och vad klimatförändringarna kan leda till i framtiden. Att det blir krig om vattnet och att det leder till ett övervakningssamhälle och restrektioner är ju inte helt otänkbart. Och vad händer i ett samhälle där man straffas för att man använder mer av det som behövs för allt liv, och är det moraliskt rätt att hålla på den hemlighet man blivit anförtrodd i generationer när hemligheten kan hjälpa många sjuka att bli friska.