De osynliga av Roy Jacobsen (2013) översättning av Staffan Söderblom (2015) utspelar sig i ett kargt nordnorskt kustområde och den utgår från verkliga händelser mellan åren 1913 och 1928. På ön Barrøya bor Hans med sin familj, hustrun Maria och dottern Ingrid, sin åldrande far och sin lillasyster Barbro. De lever ett hårt liv på ön, det är ett slit och man kämpar på med naturens och havets krafter många gånger emot sig. Barbro är "inte riktigt som alla andra", det är väl något slags förståndshandikapp som beskrivs på det sättet, men hon arbetar och är duktig på väldigt mycket. Hans Barrøy är borta under delar av året för att vara med o fiska vid Lofoten, allt för att få inkomster till sig och sin familj. Då är kvinnorna ensamma på ön.
Det är dock Ingrid det handlar om, det är hennes liv läsaren får följa från barn upp till hon är i 20-årsåldern. Hon har nästan ingen barndom, för att familjen ska klara sig sätts hon i olika sysslor tidigt, men när det är dags för skolgång får hon bo i skolan tillsammans med sina skolkamrater från andra öar men bara varannan vecka.
När Roy Jacobsen beskriver naturen och havets krafter gör han det på ett vackert språk som gör att jag tycker det emellanåt känns som poesi. Även hans sätt att skildra dessa människor är så bra. Dessa människor som är helt beroende av väder och vind och kämpar mot dess krafter, dessa annars "osynliga människor" som inte har några grannar som ser dem där de sliter på sin ö, gör att jag tyckte mycket om De osynliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar