Glasbarnen

Glasbarnen (2013) av Kristina Ohlsson är den första bok jag läst av henne som riktar sig till yngre läsare, åldern är satt till 9- 12 år. Den vann Barnens romanpris i Sveriges radio året den kom ut. Kristina har ju skrivit fler böcker för denna åldersgrupp och de har blivit storsäljare. Glasbarnen är en rysare som handlar om Billie och hennes mamma. Efter att Billies pappa dött flyttar de ut från Kristianstad till ett hus i en mindre ort utanför stan. Billie tycker att han som sålde huset verkar konstig, men hennes mamma är mycket glad att få flytta ut till den plats där hon växte upp som barn. De som bott i huset tidigare har lämnat kvar en massa gamla möbler. Det börjar hända konstiga saker och Billie börjar känna det som någon inte tycker om att de har flyttat in i huset. Billie får hjälp av en kompis från Kristianstad  och av en nyfunnen vän där hon bor nu. De tre försöker att ta reda på husets historia för att få spökerierna att upphöra.
Jag förstår varför Kristinas Ohlssons böcker är populära, men att hon som skriver så bra för vuxna också kan skriva bra för barn kanske inte alltid är givet - men det kan hon helt klart.

Den som jag trodde skulle göra mig lycklig

Den som jag trodde skulle göra mig lycklig (2014) av Christina Wahldén, tillhör en av de böcker som inte blev läst under förra året då jag tänkt läsa en hel del om Linné. I den här romanen har Christina Wahldén skrivit om  Linnés dotter Lisa Stina och lärjungen Daniel Solander.
Linné är alltså inte huvudperson i den här romanen, men figurerar hela tiden i bakgrunden. Det är ju ändå han som är den store - Fadern och professorn. 

Från förlagets sida: 
"Lisa Stina är Linnés äldsta dotter. Daniel Solander är botanikprofessorns favoritelev och informator åt hans son. Men när Lisa Stina är sexton får den tio år äldre Daniel packa ihop sina saker och blir skickad från Uppsala till London för att sprida Linnés sexualsystem över världen.
Men är det bara därför han reser?
Är det kanske också på grund av en varm blick, röda kinder och bultande hjärtan?"

Daniel följer med Cooks expedition från London till Nya Zeeland och Australien. 
Lisa Stina som har stort intresse av sin fars forskning längtar ut men blir kvar hemma, hon blir bortgift, men går ifrån den mannen och blir sen kvar hemma hos far och mor.
Christina beskriver väldigt bra tidsandan och vi får följa med Daniel på expeditionen och även hur Lisa Stinas liv blir hemma i Uppsala och på gården Hammarby.
 Det är en påhittad berättelse, men för att kunna skriva den har Christina gjort mycket forskning, vilket hon skriver om i bokens efterord. 
Jag tyckte mycket om den här boken, det är lite spännande med den här tidsepoken då Européerna gjorde upptäcktsresor till andra världsdelar. 2011 läste jag Trollkarlens trast av Martin Davis som också handlar om denna tid. Jag hade inte börjat blogga när jag läste den, men det hade hyllan  och hon tyckte om den precis som jag gjode :-).

Brudslöjan

Brudslöjan (2019) av Kamilla Oresvärd har jag läst nu under Påsken som så kallat "Påskekrim". Jag har inte läst något av Kamilla tidigare, men då detta är den första boken i en ny serie som heter Vargöserien, så vet jag att jag kommer läsa mer av henne för den här gav mersmak. Även om jag är Västgöte så har jag varit väldigt lite i de trakter som Brudslöjan utspelar sig, men det handlar om en liten ort på landsbygden och det vet jag ju hur det är på sådan småorter. 

Från baksidan:
"Den unga Lisa-Marie hittas under mystiska omständigheter död på sin bröllopsnatt. Mona Schiller, en före detta domare som flyttat hem till Vargön efter många år utomlands, dras in i polisutredningen. När hon börjar nysta i fallet växer en helt ny bild av Lisa-Marie fram, och Mona inser att det lilla samhället döljer hemligheter som är större än hon någonsin kunnat ana." 

Jag gillade karaktärerna, särskilt vill jag lära känna Mona Shiller mer, hon har ett förflutet som hon håller lite hemligt och jag undrar om vi som läsare får veta mer om henne i framtida böcker, jag hoppas på det. Jag gillar också miljöbeskrivningen, och så var det en lagom lång bok att läsa som Påskekrim 😊. Jag har inte mycket mer att säga än att jag rekommenderar läsning av Brudslöjan.

Lätta ditt hjärta

Lätta ditt hjärta (2018) av Karin Wahlberg är tredje delen i romanserien Lasarettet, om människorna kring lasarettet i den fiktiva staden Ekstad under 1950-talet. En bok jag tänkt läsa länge eftersom jag tyckt om de tidigare i serien. Det är många personer i handlingen men det finns ett "register" i början av boken, och för mig är det snabbt som att träffa på gamla bekanta under läsningen. Varje del i den här serien har haft ett litet tema, i första delen, Än finns det hopp, handlade det mycket om polio/barnförlamning. I del två, Livet går vidare, var det mycket om kvinnans ställning , och nu i del tre får läsaren bland annat följa en nyutexaminerad barnmorska så det blir mycket om hur förlossningarna kunde te sig vid denna tid. Just dessa delar i handlingen utspelar sig i Stockholm på Allmänna barnbördhuset.
Det är verkligen 50-tal i den hör romanserien. Karin Wahlberg beskriver beteende, tankesätt, miljön och klädseln så bra. Även språket i boken är tidstypiskt, i alla fall finns inte allt för moderna uttryck med, vilket jag tycker är väldigt bra. Jag var på författarafton för några år sen där Karin Wahlberg berättade om den här serien, minns inte om del två hade kommit ut eller om det bara var den första som var utgiven då. I vilket fall var det intressant att höra henne berätta. Att hon har läst mycket för att sätta sig in hur sjukvården och samhället var i början av 50-talet, och att hon själv är både utbildad läkare och barnmorska, gör naturligtvis mycket till att det hon skriver blir bra. Det är alltså inte bara "Kärlek på lasarett" men det förekommer naturligtvis precis som det gör och gjorde i verkliga livet. Sammanfattningsvis en mycket bra och lättläst serie så här långt. Om det blir någon fortsättning vet jag inte.

Fundering över vilka biografier jag ska läsa i år

Jag har tänkt att läsa en del biografier i år och jag har svårt att veta vilka jag ska välja och vilka jag kommer o hinna läsa just i år. Jag vill ju läsa även annat. Det finns ju en uppsjö av biografier en del självbiografiskt och en del där någon författare skrivit om någon känd person. Mitt senaste blogginlägg är om Hon älskade av Helena Henchen som skriver om sin farmor. Fick Fenomenet Ingvar Kamprad : En bok om hans liv i julklapp, och i bokhyllan sen tidigare har jag en blandad kompott av biografier av mer eller mindre kända personer, exempelvis av Henning och Ernst Sjöström och av Priscilla Presley, dessa två har jag inte bestämt säkert om jag ska läsa i år, men helt uteslutet är det inte. Däremot räknar jag med att läsa Den röda grevinnan en europeisk historia av Yvonne Hirdman, där hon skriver om sin mamma. Den belönades med Augustpriset 2010. Jag har även en bok om Helen Keller som nog blir läst i år. Sen har jag inte läst någon av Alex schulmans böcker  men är nyfiken på dem. Den om hans relation till sin pappa Skynda att älska är väl den som jag ska försöka få läst i år, men han har ju skrivit fler böcker som är intressanta. Jag var tonåring när förhållandet mellan hans föräldrar var intressant att skriva om i kvälls- och veckopressen.

Hon älskade

Hon älskade(2008) av Helena Henschen är en biografi om hennes farmor, Signe Thiel (1885 -1969) och dotter till Ernest Tihel som var känd bankir och konstsamlare. Thielska galleriet på djurgården Stockholm var hans verk. Jag var där för några år sedan. 
Bokens inledning: När Signe dog fick jag några av hennes efterlämnade föremål. Hon hade själv bestämt att just jag skull ha dem. När jag många år senare av en tillfällighet hittar kartongen, träffas jag i hjärtat av påfågelfjäder, hennes stora hårkam av sköldpadd och en liten flask med knapp förnimbar doft av ambra. Det är som Signe viskar "Här är jag!"
Helena använder sig sen av efterlämnade brev och dagböcker för att skriva berättelsen om Signe. Det är en berättelse om en ung kvinna som gjorde uppror mot sin far som fick sex barn och vars livs kärlek var en man som inte var fri. Det handlar mycket om kärlek, kärlek till de män hon älskade och till sina barn. Hon var mycket i Berlin före andra världskriget och under kriget hjälpte hon flyktingar till Stockholm bland annat genom en antinazistisk organisation som kallades Tisdagsklubben. Signe var också aktiv i Fredrika Bremerförbundet, och nära vän till Ellen Key. 
Helena Henschen skriver på ett sätt där det stundtals känns som det är en roman och sen kommer det stycken om hur hon tolkar breven eller dagboksanteckningarna. Det blir ett bra porträtt av en aktiv kvinna som levde och verkade i en stor del av 1900-talet.
Bokens sista sida: " November 2003, En röd fjäder vippar på en kvist intill Signes grav, den låga femhörningen. Hon älskade är inristat under hennes namn. Signes sista önskan är nu verkställd.

Smultron, bröllop och döden

Smultron, bröllop och döden (2016) av Kristina Appelqvist är den tredje delen i serien med litteraturforskaren och talskrivaren Helena Waller.
Det kändes för mig som det här var den bästa, men jag har tyckt om alla deckare som Kristina Appelqvist skrivit, hon skriver på ett sätt som jag gillar. Det är ett plus att jag känner till trakterna där handlingen utspelar sig relativt bra, ja de delar som utspelar sig i Västergötland alltså. Denna gång är handlingen även förlagd till Italien närmare bestämt Verona eftersom det handlar om en teateruppsättning av Shakespeares Romeo och Julia. Det är en ung litteraturstudent som sätter upp pjäsen i sin morfars lada i den lilla orten Tidan. Hon annonserar efter intresserade som vill vara med men även hennes studiekamrat, hennes bror och pappa blir skådespelare i pjäsen. Samtidigt hittas i närheten en av Europas främsta Shakespearexpert mördad. Han har varit försvunnen i åtta månader. Helena Waller förstår att han hade kunskap om att det skulle finnas ett originalmanuskript av Romeo och Julia och ger sig iväg till Italien.
Denna gång tippade jag rätt mördare, brukar sällan gissa rätt men alltid kul när jag gör det. 
I pocketupplagan jag läst är det en hel del extramaterial, bland annat berättar Kristina om att hon själv satt upp Romeo och Julia men som ett spex när hon gick i gymnasiet och det var bland annat det som inspirerade henne till handlingen.
Nu har jag kvar att läsa nästa med titeln Den fjärde pakten, den är säkert också bra.