Är med o tävlar hos En blogg för bokugglor

En blogg för bokugglor lottar ut en jättefin väska att ha böcker i, samt ett presentkort på Adlibris. 
Den fina väskan har hennes mamma sytt och tygets mönster är böcker -naturligtvis. För att delta i tävlingen vill hon att man berättar om en författare som man läst i år och gillat väldigt mycket. Jag har upptäckt  en norsk författare, Roy Jacobsen. Då jag läste, De osynliga av honom blev jag nyfiken på  hans tidigare böcker, men har inte läst något mer av honom än. Nu har han kommit ut med en fortsättning på De osynliga med titeln Vitt hav, som jag absolut kommer att läsa framöver. Roy Jacobsen har ett fint poetiskt språk som jag gillade.

Hetta

Hetta av Ian McEwan (2011) räknas som en satirisk roman. Jag var inte medveten om det förrän jag började läsa. Ibland var det riktigt dråpligt, och jag har aldrig läst något liknande, komiska situationer blandat med fysiska termer och fakta om klimathotet. På något sätt gillade jag att läsa Hetta, att läsa om den tidigare Nobelprisade forskaren Michael Beards äventyr både i privatliv och forskarliv. Romanen är indelad i tre delar, första delen utspelar sig år 2000, andra delen 2005 och tredje delen 2009. Beard är inne på sitt femte äktenskap som är på upphällningen i början av boken, och han är en riktig "kvinnokarl" trots att han är en kort och överviktig man i 50-årsåldern. Han har ett levnadssätt som inte är särskilt hälsosamt och han är mycket glad i mat, mycket och fet mat. Ian McEwan beskriver ingående vad Beard äter och dricker och i slutet av boken är Beards hälsotillstånd mycket illa. Hans sexuella bravader med sina älskarinnor beskrivs också en del i handlingen, det är som sagt en något annorlunda historia. Man får följa honom på resor och läsa om vad han säger i olika föredrag, samt spelet mellan olika forskare och kollegor. 
Det riktigt roliga stycket i boken är när Beard är på resa till Spetsbergen tillsammans med konstnärer och forskare. Där skrattade jag gott åt Beards tokiga äventyr. Just den historien är baserad på en resa Mc Ewan själv gjorde 2005  till Spetsbergen med just konstnärer och forskare. Han säger i en intervju om boken i Dagens Nyheter, att det var den resan som fick honom att börja skriva Hetta. 
Jag har inte tidigare läst något av Ian Mc Ewan, men kommer säkert att läsa
fler böcker av honom, då det finns några att välja på. Hans andra romaner är som jag förstått det inte satirer, och jag gissar att jag ändå kommer gilla även dem.  

Vi kom över havet

Vi kom över havet av Julie Otsuka (2011) är en tunn bok som är skriven i vi -form, vilket gör den annorlunda på många sätt. De som kom över havet kallades för postorderbrudar, de var kvinnor och unga flickor som reste iväg mot en helt okänd make och ett okänt liv.De hade fått fina fotografier av sina makar som visade sig inte alls stämma med verkligheten. Äktenskapet hade ingåtts utan att de träffat sina makar i verkligheten. Inget blev som de hade trott att det skulle bli. De reste från Japan både från den japanska landsbygden och städer, de kom från olika samhällsklasser, och alla trodde de på ett bättre liv i Amerika. Denna resa skedde 1919 och destinationen var Californien. Där fick de flesta  av dem slita på grönsaks och fruktodlingar, många timmar om dygnet. Romanen beskriver deras liv fram till 1941 då de blev deporterade och internerade under andra världskriget. Jag har tidigare läst om denna internering av japaner bosatta i USA i boken Hotellet i hörnet av bitter och ljuv. Innan jag läste den boken hade jag faktiskt ingen aning om detta, inget minne av att man läste om detta i skolan, men jag var inte den som direkt älskade ämnet historia. 
Just att Vi kom över havet, är skriven i vi-form gör att det hela tiden blir en upprepning i texten som jag tyckte var något jobbig, samtidigt är det helt genialt för att få fram ett kollektivs historia. Historien över dessa kvinnors resa, längtan, kärlek, hat, slit i odlingarna, barnafödande, och om barnen som fick klara sig med minimal tillsyn när föräldrarna arbetade. Några  av kvinnorna överlevde inte ens båtresan, andra dog ungt av olika anledningar. En del av dem hamnade i städer som hushållerskor åt amerikanerna. Ja det är en kollektiv berättelse så det är mycket som är olika men ändå på samma gång lika, såsom det hårda arbetet, känslan att vara i en annan kultur, vara annorlunda och många gånger illa sedd, längtan hem osv.
Som sagt Vi kom över havet är en ovanlig bok, och jag kan rekommendera den. Julie Otsuka har också skrivit en bok om just deportationen och interneringen 1941, titeln på den är, När kejsaren var gudomlig. 

Andra som bloggat om boken är

Carolina läser...

Feministbiblioteket

Bokmania

Tio över ett

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius (2016) är en ungdomsroman om tonårstjejen Maja som bor i Kiruna.
På baksidan av boken står det: "En roman om kärlek, vänskap och en smått otrolig stadsflytt."
Kiruna är staden som ska rivas och flytta och för Maja blir det mycket känslor. Hon vill inte flytta men samtidigt är hon orolig för att staden ska rasa, att huset hon bor i ska rasa ner i gruvhålet när de utförs sprängningar i gruvan. Varje natt ser hon till att ha telefonens larm på, så den väcker henne tio över ett, för då spränger man i gruvan. En väska står packad under hennes säng med förnödenheter om det värsta skulle hända och hon måste väcka sin familj. Majas bästa kompis Julia som betyder mycket för henne ska snart också flytta, men inte till "det nya Kiruna" som ska byggas upp, utan till Luleå. Maja vill inte att det ska bli så. Ja  det är mycket som är jobbigt för Maja. Hon är också kär i Albin som går i samma skola och som även är med i samma bokklubb på biblioteket, och hon vill att han ska upptäcka henne.

För mig var det en lättläst bok, en bok om hur det kan vara när man känner sig otrygg inför förändringar, man vill inte att marken under en ska gunga är ju ett uttryck och här blir det också bokstavligt så, då marken skakar när det sprängs i underjorden. Tio över ett handlar också om att våga göra sån´t som är svårt och som man är rädd för, att prata om sina rädslor och försöka övervinna dem. Maja är en riktigt stark tjej som trots rädslan vågar mycket. 
Det var intressant att läsa om Kiruna och om gruvan o stadsflytten, onekligen är det ju något mycket ovanligt att man ska flytta en hel stad.

Läs mer och se bilder på stadsflytten.nu

Lilla Hjärtat

Lilla hjärtat av Sophie Hannah (2006) är hennes romandebut. Det är en psykologisk thriller, som hon blev kritikerrosad för. Just nu är Sophie Hannah aktuell med att hon skrivit Hercule Poirot-deckare, alltså böcker med Aghata Christies klassiska detektiv. Jag har inte själv läst något av Christie, men jag tror att Sophie Hannah gör detta bra. 

Från baksidan av Lilla hjärtat:
"För Alice Fancourt betyder dottern Florence allt. Så det är något motvilligt hon lämnar ifrån sig den två veckor gamla flickan för en stunds avkoppling på ett exklusivt spa - en present från svärmodern Vivienne. Alice övertalar sig själv att Florence är i goda händer hos maken David och det är trots allt bara några timmar hon ska vara borta. Men när hon återvänder till bostaden får hon sitt livs chock: det lilla barnet i vaggan är inte hennes! Trots Davids protester kontaktar Alice polisen. Kriminalassistent Simon Waterhouse fattar omedelbart tycke för den stackars kvinnan, men tvivlar på hennes märkliga historia. Och hans chef, Charlie Zalier, är övertygad om att hon lider av vanföreställningar orsakade av en förlossningsdepression. " 

Det känns spännande från första sidan som det ska göra i en thriller. Sophie Hannah håller greppet om mig som läsare. Varje kapitel har ett datum och där var det lite knepigt i början innan jag kommit in riktigt i handlingen. (jag är så dålig på att kolla den där datumen) Kriminalassistenten Simon Waterhouse  och hans kvinnliga chef Charlie Zailer som får hand om fallet är olika varandra och deras förhållande till varandra är rätt komplicerat. I det här fallet har de nästan redan från början helt olika ståndpunkter. Dialogen emellan dem är väldigt tuff, pratet på polisstationen är också på det hela väldigt sexsistsik. 
Upplösningen på historien var för mig både väntad och oväntad, svårt o förklara men så kändes det när jag läst sista sidan. 
Blir sugen både på att läsa mer av  Sophie Hannah både de två ytterligare som finns i denna serie och kanske de med Hercule Poirot.... men när det gäller Pirot kanske jag borde läsa något av Aghata Christie "her self" först.

Olive Kitteridge

Olive Kitteridge av Elizabeth Strout (svensk utgåva 2015) har jag läst lite då och då under sommaren. Det är en roman, men känns mer för mig som en novellsamling.
Eftersom romanen är uppbyggd på detta sätt såg jag den som något svårläst, inte det driv som jag är van vid med ett pågående händelseförlopp. Samtidigt som det är intressanta historier om människor i en amerikansk småstad som jag som läsare får ta del av. En stad där alla känner alla som man brukar uttrycka det.
 "De tretton berättelserna om Olive Kitteridge och de andra invånarna i den lilla kuststaden Crosby i Maine blir en spegelbild av ett samhälle var som helst i världen."
Lite ovanligt är det att bokens titel har samma namn som huvudpersonen, men det finns nog andra exempel på det.
Olive Kitteridge, är mer eller mindre med i  varje kapitel, men som en biperson i många av dem. I slutet av boken är hon dock jagperson. Olive Kitteridge är väl känd av de flesta i staden, då hon har varit matematiklärare för många av dess invånare. Många har respekt för henne eller är rent av rädda för henne, då hon anses sträng och kantig. Olive Kitteridge väger inte sina ord på guldvåg utan är helt uppriktig med sina åsikter. Hon är en lång och överviktig kvinna, med skiftande humör.
Hennes man Henry Kitteridge, anses däremot vara vänlig och social med människokännedom. Han var innehavare av ett apotek i staden, och det har ju de flesta invånarna någon gång säkert behövt besöka.
Paret Kitteridge har en son som är med i många av kapitlen. Förhållandet mellan mor och son är inte det bästa, och Olive sörjer detta och hon vet att det beror på henne.
Boken har blivit en storsäljare och filmatiserats och även blivit en populär tv-serie. Varför? frågar jag mig, jag har inte sett den varken som film eller tv-serie, men karaktären Olive Kitteridge är en personlighet som ses som annorlunda i en amerikansk småstad och den lockar tydligen amerikanerna.
Kan inte låta bli att lite grand göra en jämförelse med våra svenska figurer Lilla Fridolf och Selma. 
Tänker titta på filmen framöver (finns på DVD) för det känns lite spännande, då jag har hört att den ska vara rätt så annorlunda än boken.  
Elizabeth Strout belönades med Politzerpriset för boken. 

Författarkväll

I förra veckan var jag på en jättetrevlig författarkväll som anordnades av Akademibokhandeln. 
Tre författare berättade om sina nyutgivna böcker, och ett gemensamt tema för deras  böcker är Andra världskriget och rubrikfrågan för kvällen var: Hur har andra världskriget präglat Sverige?


Först ut var Martin Österdahl som kommit ut med sin debutbok, en thriller med titeln Be inte om nåd. Tror att den är både intressant och spännande. Handlingen utspelar sig 1996, men den knyts ihop med händelser 1944.




Sen berättade Elisabet Nemert om sin nyutkomna bok Vargarnas tid med underrubrikerna : " Andra världskrigets Sverige - Ett livsavgörande möte -Två människors kamp för det goda" Jag har inte läst något av henne tidigare, men blev klart nyfiken på hennes författarskap.




Sist ut var Stefan Einhorn, som med humor berättade om hur hans bok Pappan kom till.
Boken är en skönlitterär lek där fakta blandas med fantasi. Stefan delgav en del om sin uppväxt, som jag gissar är med i boken. Även denna bok kan ju knytas till andra världskriget, då Stefans båda föräldrar kom till Sverige som Judiska flyktingar. 


Alla tre författarnas berättelser, om hur böckerna kommit till, och om vad de haft för idé när de börjat skriva, var väldigt intressant att  få ta del av.