Straff

 

Straff (2023) av Ann-Helén Laestadius var bland de sista böckerna jag läste 2023. Samekulturen har alltid intresserat mig och jag har tidigare läst Stöld av Ann-Helén som är den första i en tänkt trilogi. Det är dock helt fristående berättelser. Jag har även läst några av hennes ungdomsböcker. Straff har samma tema som filmen Sameblod från 2016 som jag också sett, fast det utspelar sig i en annan tid. Båda handlar om hur samebarnen som gick i nomadskolor utsattes från det svenska samhället.

I Straff är det barn som gick i nomadskola på tidigt 50-tal som man får följa. De får inte bo hemma längre och tryggheten byts ut mot en tillvaro där de inte får prata på sitt modersmål som är samiskan, jojken anses syndig, och husmor straffar dem med riset. En del av barnen fick sina namn ändrade för att låta mer svenskt, det samiska skulle bort.  Föräldrarna vågar inte protestera  för de fina herrarna lyssnar ju ändå inte på dem. 

Berättelsen varvas med hur barnen lever sina liv som vuxna på 80-talet ungefär 30 år efter att de gick i skolan. En dag är husmor tillbaka i trakten och det är uppenbart att ingen har glömt. 

I början tyckte jag det var lite jobbigt med namnen, vem det handlade om i de olika kapitlen, men sen vande jag mig vid det.

I Ann-Heléns tack i slutet av boken skriver hon att hennes mamma gått i nomadskola, själv har hon inte gjort det, hon tackar sin mamma för utan hennes hjälp hade det varit omöjligt att skriva boken. Hon skriver också att " det är svårt för många att prata om det som hände. Också smärtsamt att leva med vetskapen om konsekvenserna som även drabbat barn och barnbarn. Boken tillägnas alla nomadskoleelever och familjer. 

Jag kommer naturligtvis att läsa nästa bok av Ann-Helén för

det är en viktig del av Sveriges historia som Ann-Helén skildrar, en historia som inte är något att vara stolt över. Vet inte hur mycket av samernas historia man tar upp i historieunderviningen i skolorna idag, det borde i alla fall göras.

Jag har tänkt att jag också borde läsa Kåtornas folk (1916)  av Ester Blenda Nordström, andra upplagan går att läsa gratis i Litteraturbanken men boken finns också att  köpa i nytryck. 

Herrarna satte oss hit (2020) om tvångsförflyttningarna i Sverige är säkert också läsvärd  skriven av Elin Anna Labba. 

Läsåret 2023

Tyvärr är 2023 det år jag läst minst antal böcker och bloggat minst sen jag startade bloggen i Januari 2012. Antalet böcker jag läst är 22 och blogginlägg 22, men jag har inte bloggat om alla böcker jag läst även om summan är lika, samt att jag har två utlästa böcker till som jag tänkt blogga om. Detta är långt ifrån mitt mål på 40 böcker som jag aldrig verkar uppnå, fast 2016 var det de antalet framgår det när jag kollar mina listor. Får se hur det går 2024. Jag har inte lyssnat på någon bok under året, utan jag läser antingen fysisk bok eller på läsplatta.

 STATISTIK 2023:

Antal böcker 22

Skönlitterära böcker 17,  Varav 4 är spänningsromaner, samt 2 som nog inte räknas som det men som ändå var riktigt spännande.

En bok, Här kommer Petter av Hans Peterson, räknar jag som en klassisk barn/ungdomsbok. Det blev inget inlägg om den, men för mig var det lite nostalgi att läsa den. Ska försöka hinna med att se den också, då den filmatiserades och gick som tv-serie och finns att se på SVT Play. 

Fackböcker 5 och jag bloggade om 3 av dem, inklusive Härma naturen av Håkan Borgström som jag räknar som ungdomsbok 

Jag har lyckats ovanligt bra med könsfördelningen av författarna, brukar vara stort gap till kvinnornas fördel.

Böcker skrivna av kvinnor 12

Böcker skrivna av män  10 

Försöker alltid läsa några böcker, skrivna ett antal år bakåt i tiden och drar en gräns mellan 1900-talet och 2000-talet i min statistik.

Böcker skrivna på 1900-talet  blev 3

Författarnas hemland: Sverige, länder i Europa och USA,  något ensidigt 2023. 

Sverige 10

USA 3 

Danmark 2 

Författare som bott i två länder (svårt att räkna bara ett land i dessa fall men det första landet är födelselandet)

Sverige/Tyskland 1 

Island/Danmark 1

Nu ser jag fram mot ett fint läsår 2024, även till dig som läser detta. Kanske totalt ointressant men en tradition för mig att göra ett sådant här inlägg i januari. 

Advent

 

Advent (1936)av Gunnar Gunnarsson är en klassiker, men det är en författare jag missat. Lånade den på biblioteket då jag tyckte den skulle passa att läsa i Advent.

   

Baksidetexten:

"Det är första advent och för tjugosjunde gången går Benedikt upp i bergen för att rädda det fåtal får som man inte fick med sig vid insamlingen på hösten. I sällskap har han sin bagge och sin hund, hans bästa vänner. Benedikt är den skenbart enkla, troskyldiga människan med sin barnatro men visare än många filosofer. Det blir en kamp om överlevnad när naturens krafter rasar men också en inre kamp som handlar om att hålla fast vid tillit och acceptera sin roll i skapelsen."

Det är en kort berättelse på 70 sidor och sen ett efterord på 19 sidor. Jag tyckte den var rätt lättläst men vet ändå inte om jag velat att den skulle vara längre. Man får alltså följa Benedict på sin vandring upp i bergen för att rädda får som inte drivits in på hösten, han har gjort detta i 27 år och han var 27 år då han började göra denna adventsvandring. Därav förstår jag som läsare att han är 54 år. Benedict gör denna vandring tillsammans med en bagge vid namn Barsk och sin hund som tilltalas Leo. Tidigare en häst med också men som nu är för gammal för att kunna följa med.

Det blir ett kraftigt oväder denna 27:e vandring och hur de överlever kan man undra, det är en kamp både mot naturens krafter, men samtidigt en inre kamp för Benedict.

Jag kände inte tidigare till Gunnar Gunnarsson (1889-1975), han var en författare född på Island men han flyttade som student till Danmark och bodde där i över trettio år. Han skrev sina böcker på danska även om handlingen var på Island.

Advent anses av många vara den mest kända berättelsen som han skrev. Det sägs att Hemingway inspirerades av Advent när han skrev om den gamle och havet, men därom tvistar de lärde om man säger så.

Alltid roligt att få ett nytt författarnamn till sig, samtidigt som jag undrar varför jag inte hört talas om honom tidigare.

Sarahs lag

Sarahs lag (2022) av Marie H Lundh är en roman med mycket humor men också med mycket  svärta. Det är Marie H Lundhs första bok i en trilogi hon kallar Nordmyrserien. Del två Sahras val finns redan utgiven och den tredje delen  Sarahs mål ges ut i mars. 

Ur förlagets text:

"Sarah går domarutbildningen i Svea hovrätt och framtiden är utstakad. Tror hon i alla fall, tills det visar sig att högsta chefen har lånat ut henne. De kommande åren ska inte alls tillbringas i Stockholm som planerat, utan i Norrland på en tingsrätt i en stad Sarah aldrig har hört talas om. Några veckor senare kliver hon av propellerplanet. I två år ska hon vara domare vid tingsrätten i fjällkommunen Nordmyr men inte bara det, hon ska även bo och leva här, vilket är en helt annan sak."

Att läsa boken känns lite ovanligt med så mycket humor och svärta på samma gång. Humor kan ju behövas när saker och ting är jobbiga, när livet inte blir som man tänkt sig och man är osäker, vad är vänskap och vad är kärlek ? Sarah har en mormor som står henne nära, efter en hemsk händelse i barndomen som gjorde henne föräldralös. Det är särskilt mormodern som har ett stort mått av humor, hon vill inte se sig som gammal, trots att åren har gått. 

Det är en skildring om livet i Norrland och om den stora skillnaden mellan den fiktiva staden Nordmyr och Stockholm.

Som läsare får man också följa Sarahs arbete som domare i Tingsrätten och det kan ju vara intressant också, hur nära verkligheten det är vet jag ju som oinsatt inte, men även där är det mycket humor mellan de anställda.

Kommer troligen att läsa de andra två delarna för att se hur det går för Sarah, även om upplägget med så mycket humor inte helt passar mig.

Inte mitt barn

 

Inte mitt barn (2002) av Patricia Kay var verkligen en gammal så kallad hyllvärmare i min bokhylla. När jag nu tog tag i den för att läsa den så hade jag inte så stora förväntningar, men jag blev överraskad av hur spännande den var.

Ur förlagets baksidetext:

"På ett litet sjukhus i Texas föds en kall februarinatt två flickor med bara ett par minuters mellanrum. Ute är det full snöstorm och inne på sjukhuset råder en kaotisk stämning. Personalen är underbemannad, arbetsbelastningen är alldeles för stor. Den natten begås ett misstag som kommer att få avgörande betydelse för två familjers framtid. Elva år senare. Abbie Bernard är ensamstående mor till den elvaåriga Kendall, en utåtriktad och självsäker flicka som i det mesta är sin blyga mammas motsats. När Abbie efter många år flyttar tillbaka till barndomsstaden Houston, sammanfaller flytten med att dottern känner sig trött och hängig. Abbie söker upp sin gamla familjeläkare som, efter att ha lugnat henne beträffande Kendalls hälsa, levererar ett chockerande besked: blodproven visar att Kendall omöjligt kan vara Abbies biologiska barn."

Att nyfödda förväxlas händer kanske inte i Sverige eller i en hel del andra länder längre. Men det har hänt historiskt. Nu har vi ju inte bara blodprov där det handlar om blodgrupper,utan även DNA teknik att tillgå.

Det måste vara en förälders mardröm att som i denna roman få besked om att inte kan vara biologisk förälder till det barn man tror sig fött och som man fostrat upp. Det är ju också alltid två familjer som drabbas. Jag tycker det skildras bra i den här berättelsen.(som alltså är påhittad även om det finns böcker som handlar om sanna förväxlingar.)  Lösningen som dessa föräldrar tar till  är rätt så genial och allt slutar bra. Som läsare förstår man en bit in i läsningen (ja jag gjorde det i alla fall) att det skulle bli en "Happy end." 

Det står en annan bok av Patricia Kay i min hylla (just nu i flyttkartonger så inte bokstavligt)  med titeln Familjehemligheter får väl ta tag i att läsa den också framöver.

Hjärtslagaren

 

Hjärtslagaren (2023) av Malin Rylander är en relationsroman som speglar möten mellan generationer, tystnadskulturer och en vilja att inte ge upp. Så skriver förlaget om denna roman. Det är Malins debut som författare och hon skriver i efterordet att det är den första av tre. 

Förlagets skriver också:

"När Siri Meyers mamma dör i en trafikolycka är Siri bara 20 år. Trots en framgångsrik karriär i Stockholm blir sorgen och minnena för tunga för att stanna kvar. I stället söker Siri sina rötter i Strandboberg, sin mammas barndomsstad. Väl på plats visar det sig att ingenting av det hennes mamma berättat om sin egen uppväxt och historia verkar stämma."

Det är en annorlunda roman på många sätt, kanske just det som gjorde att jag gillade den. Samhället/Staden Strandboberg som Malin skriver om och låter sin huvudkaraktär Siri komma till känns lite nästan sagoaktig. Inte sagoaktig i positiv bemärkelse utan nästan tvärtom, människor har hemligheter, man samlas i föreningar och på stora fester. Detta gäller naturligtvis först och främst stans societet eller om det ska kallas överklass som bor i de finare kvarteren med utsikt över sjön. I inledningen hamnar Siri just på en sådan fest. Det finns ett stort företag på orten som tillverkar äppelcider där jag förmodar att stor del av befolkningen arbetar. Siri gör en upptäckt som många i staden vet men liksom skakar av sig. Det handlar om en kvinna som inte mår så bra, Siri försöker hjälpa henne men det är svårare än hon trott och hon stöter på ett stort motstånd.

Det ska bli intressant att läsa de andra två böckerna som Malin planerar att skriva. Det framgår inte om det är nya karaktärer och en annan stad/plats som de kommer att utspelas i eller inte, men jag kommer att läsa dem, det vet jag.

Malin är uppvuxen i den stad jag numera bor i, den lilla fina staden vid Vättern, kanske hon tänkt på Hjo när hon skrivit om Strandboberg jag vet inte, jag känner mig lite tveksam men det är en stad vid en sjö i alla fall. Omslaget är fint och lockar till läsning med äpplen på framsidan och jag köpte boken av henne på höstmarknaden här i Hjo - och ja jag köpte även äpplen där.

 

Adepten

 

Adepten (2023) av Helene Gullberg är en spänningsroman (jag borde byta ut den benämningen till Krimi) med en mordgåta men samtidigt så mycket mera. Socialrealism till viss del och sen inte minst så får du som läsare ta del av en hel del kunskaper om antikviteter.

Helene Gullberg har tidigare skrivit boken Den  konserverade änkan som jag läst och bloggat om. Det var en historisk roman medans Adepten utspelar sig på 90-talet och nu på 2020-talet. 

Från förlagets sida: "När den förmögne Sten Hammar mördas på sitt gods tror man först att det handlar om ett rånmord. Polisen kallar in Majja Skog, en överbegåvad antikexpert från anrika Wallius Auktioner som är besatt av föremålens makt över oss. Som oborstad åttaåring blev hon Sten Hammars adept. Han förde henne in i antikviteternas värld och gjorde henne till en dubbelnatur som inte lämnar någon oberörd – hård på utsidan, men med ett sårigt inre. Kriminalinspektör Karin Klinga fascineras av den gåtfulla Majja som är som en blandning av champagne och hembränt. Vad är det för svärta och minnen hon bär på?
Och vet hon mer om mordet än hon vill påskina?"

Förlaget skriver också att Helene Gullberg har arbetat på Bukowskis och Stockholms Auktionsverk och att hon nu är  intendent på Kungliga Slottet. Den kunskap hon har märks tydligt i båda hennes böcker och det kommer att komma flera delar efter Adepten, det ser jag fram emot.