Och livet bara pågår

 Och livet bara pågår (2022) av Ingela Wadbring "är en varm relationsroman om mogen Kärlek okonventionella familjekonstellationer"  Så beskriver förlaget boken. Det är en kärleksroman men också så mycket mer, en roman om att vara mitt i livet, vill jag påstå, ja livet som bara pågår... Marija är chef på ett företag i Göteborg som levererar utredningar och analyser till myndigheter. Marija har nära till sin arbetsplats, hon är frånskild och har en dotter som bor i Stockholm med man och son. Marijas pappa bor ensam, även han i Göteborg och hon hälsar pliktskyldigast på honom rätt ofta. Han är en anledningarna till att hon tog jobbet i Göteborg tidigare har hon bott och arbetat i huvudstaden. Arbetet innebär resor och på en konferens på Svalbard träffar hon Iosif som är anställd på kulturdepartementet i Stockholm. De finner varandra och kärlek uppstår. Men det finns ett stort Men som Iosif inte vill upplysa Marija om med en gång, som läsare förstår man att han har svårt för att göra det, då han påbörjar att säga något men inte avslutar det. Förklaringen är att Iosif har en multisjuk sambo som han inte är beredd att lämna. 

Förlagets text: "Marija ställs inför ett dilemma går det att leva i tresamhet? Om hon vill fortsätta måste hon utmana både sina egna och samhällets normer. Är hon redo att anta en sådan utmaning?"

Jag tyckte mycket om den här romanen och just för att jag som läsare redan visste om Iosefs  hemlighet, åtminstone till viss del eftersom förlaget går ut med frågeställningen om relationen i  baksidetexten. Därför blev det spännande att få svar på när kommer han att berätta? Hur kommer han att berätta och hur reagerar Marija? Det blev en hel del tankar då jag tycker mig  något kunna sätta mig in i situationen. Människor blir allvarligt sjuka eller skadas svårt i olyckor hur fortgår deras äktenskap/förhållanden Kan man tänka som Iosif?

Ja Ingela Wadbring har skrivit en fin roman som åtminstone får mig att fundera på hur livet kan ställas på ända för den som är frisk med en sjuk partner.

Tack till  Hoi förlag för recensionsexemplar. 

Monica Magnus 1966

 

Monica Magnus 1966 (2021) av Ulrika Ewerman är en berättelse om ungdomar i mitten av 60 talet. Monica i berättelsen är Ulrika Ewermans syster, den systern hon alltid levt i  skuggan av. 

Ur förlagets text:

"Monica Magnus 1966 är en sann berättelse om två personer som inte kan hålla sig flytande utan varandra och om den såriga relationen mellan mor och dotter. Det är en roman om den stora kärleken och hur den kan riskera att bränna sönder allt i sin väg."

Det är en verklig historia som slutar tragiskt och Ulrika Ewerman har försökt skriva om det som hände sin syster som hon aldrig fick lära känna. Hon skriver det som en roman, ändrat namn och gjort det till sin berättelse. Det börjar i nutid då hon får en kasse av sin bror med brev, kort med mera, som har med Monica att göra. Det är utifrån det hon skrivit samt att hon pratat med någon/några som var med när de begav sig. Jag tycker verkligen hon fångat tiden, det är 60-tal, ganska väsensskilt från vår tid med mobiltelefoner och datorer. En helt annan syn på ungdomen, de var många gånger mycket friare än nu. Magnus är åtta år äldre än Monica, de träffas när hon är fjorton 1965. Det är mycket fester, de har roligt men lever farligt på många sätt Magnus kör motorcykel och låter Monica köra. 

Jag kan rekommendera boken nästan som ett tidsdokument men det är ju en tragisk anledning till att boken kom till.

Uppbrottet

 

Uppbrottet (2021) av Ana Porss är den andra delen i hennes trilogi Herravälde. Jag har följt Ana Porss författarskap från hennes första böcker. Hon har verkligen utvecklats som författare och välförtjänt fått lysande recensioner. Ana har genom att levandegöra människor som finns bakåt i sitt släktträd lyckats få till historiska romaner om hur just kvinnors liv kunde vara i olika tider av vår historia. Förlaget skriver om Ana att Hennes passion är att berätta och hon drivs av en nyfikenhet på människans inre. Ja man kommer verkligen in i de kvinnornas inre som Ana skriver om och just detta att skapa berättelser om de som gått före henne i släkthistorien är det som är det skickliga tycker jag. I sitt efterord Skriver Ana just att det bygger på en sann släkthistoria men det är ändå hon som skönlitterär författare som har styrt både karaktärer och handling. Karaktärerna skildrar sina egna liv, i romanerna har de även roller at spela och gestaltar likt skådespelare , sin tid i den svenska historien.

Förlagets text om Uppbrottet:

"Den unga torparflickan Edla tror att hon har mött den stora kärleken. Hon blir gravid och gifter sig med fadern till barnet. Men hennes make, soldat Andersson, visar sig vara någon annan än hon trott. Han är en man som både förtrycker och bedrar. "När han får arbete som kusk hos apotekare Hjalmar Lind i Borås lämnar han sin soldattjänst och flyttar med familjen från landsbygden in till staden. Lind berättar för Edla om arbetarnas dåliga villkor i fabrikerna och det väcker hennes intresse för kvinnornas situation. Hon genomgår ett uppvaknande och börjar ifrågasätta sitt äktenskap."

Jag sugs in i handlingen så som det ska vara i en bra roman. Läsaren får följa Edla från uppväxten där hon tydde sig mer till sin far än till sin mor som hon upplevde stygg, och sen hur hon gifter sig med en soldat som hon knappt lärt känna, men vars barn hon väntar. Hur hon sliter som soldathustru och gör det bästa för sin man och sina barn. Trots att hon helst velat bli  lärarinna.

Hur de flyttar till Borås där livet blir helt annorlunda med större lägenhet och mindre självförsörjning och hur Edla längtar efter läsning och hur hon börjar se på sin och många kvinnors situation vid den här tiden.

Naturligtvis kommer jag att läsa den tredje delen i serien, Vägen dit, framöver och den berättelsen är om en annan kvinna (Tror det är Edlas dotter) och når fram till 1960. Just för mig personligen har det två första böckerna också varit intressant läsning därför att en hel del, särskilt i En kvinnas straff, men också en del i denna bok utspelas på platser jag känner till väl, däremot inte Borås som handlingen i den till stor del utspelas i. 

Den konserverade änkan

 

Den konserverade änkan (2020) av Helene Gullberg är en historisk berättelse som börjar 1779 och utspelar sig i Stockholm. Karaktärerna  är historiska personer som funnits i verkligheten men Gullberg har gett dem liv genom sin fantasi.  Mycket av det som utspelar sig i romanen är fakta. Berättelsen börjar med  att Sara vaknar efter sin bröllopsnatt. Hon har blivit bortgift med den store möbelsnickaren George Haupt som är dubbelt så gammal. Haupt har nyligen blivit änkeman och har tre unga döttrar. Det är ett äktenskap som trots allt kommer att fungera bra, men Sara föder även hon endast döttrar. Fem år senare är hon änka med ansvar för sju barn och möbelverkstaden.  Det är en intressant berättelse om Hauptska huset med det kända möbelsnickeriet som var Kunglig hovleverantör. Det är en lättläst berättelse om dåtidens levnadsvillkor i Stockholm och om hur en stark kvinna gjorde allt för att klara sin uppgift. Hon blir rådd att låta sig konserveras, alltså gifta sig med den som får ansvar för verkstaden, men hon vill försöka reda upp det själv. Hon är dock uppvaktad av den man som blir satt att ta hand om verkstaden, men han är absolut inte  någon hon vill gifta sig med, hon litar inte på honom, och det kan man förstå.

Helene Gullberg har verkligen lyckats göra en bra historia, det är ett driv i berättelsen som gör att det blir en bladvändare. 

Det är hennes första roman och hennes intresse och kunskap om möbelsnickeri och skråväsendet, gör boken realistisk men att lyckas så här bra är ändå beundransvärt.

Bibliotekstjänst text om boken:
"De gustavianska Stockholmsmiljöerna skildras trovärdigt med färgstarka karaktärer och ett språk som känns både tidsenligt och lättläst. En varm, mustig och spännande historia för vuxna om kvinnors livsvillkor under gustaviansk tid."

En liten del av världen

En liten del av världen (2013) av Magnus Gustafsson blev den första utlästa bok 2022. Det är författarens debutbok. Handlingen börjar med att Eva en kvinna bosatt i Göteborg och som har man och två barn samt ett bra jobb börjar känna en tristess. Hon trivs inte i ekorrhjulet och längtar till något annat. Hon ser tillbaka på barndomen och dessa minnen känns fyllda av glädje. Hon längtar tillbaka till barndomens somrar på landet då familjen hyrde ett litet rött torp med vita knutar intill en sjö. Hennes man (som arbetar som säljare) förstår ingenting och säger att dessa tankar och hennes längtan är övergående. Evas känsla är stark och hon ser en dag en annons om arbete på en bensinstation i en liten by en bit från stan. Hon ringer och visar sig intresserad, hon åker på intervju och blir sen utvald men frågan är vart ska hon bo? Mackägaren hänvisar till en äldre man i byn som har en gammal undantagsstuga stående tom. Eva fastnar och efter lite iordningsställande bor hon och barnen där medans hennes man bor kvar i stan. Mannen Eva hyr av lever upp och berättar om sin livsfilosofi för Eva. Läsaren får följa Evas nya liv och hur hon lär känna byborna. Även hur livet blir för hennes man nu ensam i stan. Sammantaget var det en liten annorlunda skildring och jag förstår hur författaren tänkt med sin skildring av dessa karaktärer den krisande Eva som trivs med sitt nya liv, den äldre mannen med sin enkla livsstil med blick för naturen och som säger att hans gård är "En liten del av världen." Även om det som händer med  Evas man, det är en stor förändring,  men om det vill jag inte "spoila." 

På bokens baksida skriver författaren nästan som en dikt: 

 

"I en liten del av världen finns våra drömmar.

Det är drömmar i en värld,

där drömmen blir en möjlig väg.

För många människor förblir drömmen just en dröm,

För några människor blir drömmen verklig.

För en del människor är verkligheten drömmen.

Ur min dröm föds en berättelse.

Det är en berättelse om människorna i en liten by.

Det är en berättelse om livet, dess väg,

dess föränderlighet.

Det är en berättelse om vår jord, om vår framtid.

Det är en berättelse om människors drömmar."                  

En fager mö

En fager mö  (2008 på originalspråk och 2010 på svenska) av Joyce Carol Oates blev den sista bok jag läste under 2021. Det är den andra boken jag läst av henne då jag läst Dödgrävarens dotter tidigare. Den berättelsen bygger på hennes farmors liv. Jag skrev att jag tyckte den var lite jobbig att läsa men bra. Kanske är det trots allt därför jag dragit mig för att läsa något mer av henne, i vilket fall som helst så tyckte jag mycket om denna lilla historia, som var mycket mer lättläst. Joyce Carol Oates är ju en författare som skrivit många romaner så det finns ju att välja på. Det gör att det säkert kan bli att jag läser något mer av henne framöver

Ur förlagets text:

Sextonåriga Katya Spivak lämnar en grå industrihåla i New Jersey för att arbeta som barnflicka hos en välbärgad barnfamilj i den lilla kuststaden Bayhead Harbor. Och där i sommaridyllen skymtar hon plötsligt löften om ett nytt och bättre liv. En dag när Katya är ute och promenerar med familjens två små barn möter hon en charmerande äldre herre. Han presenterar sig som Marcus Kidder och visar sig vara en förmögen och djupt respekterad barnboksförfattare. Mellan dem växer så småningom en sorts vänskap fram. Den musik han spelar, konsten på väggarna i hans vackra hem vid havet, böckerna och de påkostade gåvor han ger henne – allt detta står i skarp kontrast till Katyas egen bakgrund, som till stora delar har kantats av missbruk och kriminalitet.

Det är något över 200 sidor i pocketupplagan som jag läste och eftersom jag tyckte den var bra och spännande så gick den snabbt att läsa ut. Slutet var inte riktigt vad jag förväntat mig,  det blev en överraskning. Jag hade gärna sett att man fått läsa lite mer vad som sen kan ha hänt, det får man själv gissa sig till.

Kerstins bokblandning 10 år idag!

 

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det denna bloggs 10-årsdag! 

Ja för tio år sedan tog jag mod till mig och startade Kerstins bokblandning, jag hade följt en del bokbloggar ett tag innan och jag hade även själv bloggat ett år på en blogg där jag kommenterade nyheter från tidningar. Den startade jag i januari 2011 och slutade med i april 2012, så jag bloggade bara dubbelt i några månader. Det var mycket roligare att bokblogga ! 

Jag är inte jätteflitig utan gör mest blogginlägg om det jag läst men det blir en 3-4 inlägg per månad. Som mest har jag lagt ut 49 inlägg på ett år och som minst 32, 2021 blev det 34 inlägg. Sammanlagt på dessa tio år har jag gjort 412 inlägg, sen ett par år tillbaka har jag också en facebooksida för bloggen.

Jag kommer fortsätta att blogga om min blandade läsning så länge jag känner för det.  Mycket gör jag det för att själv få tänka och analysera det jag läst och att jag kan gå tillbaka och se vad jag skrivit om olika böcker. Samtidigt är det ju roligt om andra får läslust av det jag skriver. Jag vill inte kalla mig recensent, även om det på sitt sätt är det jag gör, men på ett rätt enkelt sätt. Emellanåt kan det bli inlägg om någon författare eller kulturpersonlighet som uppmärksammats i media, många gånger eftersom han eller hon gått bort, men det kan även vara av andra anledningar.

Lite tankar om min läsning i år, jag tycker om att läsa biografier och under 2022 kommer jag att läsa lite extra om Astrid Lindgren och kanske en del av allt hon skrivit. Jag har många böcker om henne i min bokhylla. En del av dessa böcker blir omläsning. Sen har jag skrivit upp en massa intressanta böcker i min allt för digra  "Att läsa lista." Jag hoppas på att hinna med att läsa mycket detta år, och gör jag det blir det många blogginlägg.