Uppbrottet

 

Uppbrottet (2021) av Ana Porss är den andra delen i hennes trilogi Herravälde. Jag har följt Ana Porss författarskap från hennes första böcker. Hon har verkligen utvecklats som författare och välförtjänt fått lysande recensioner. Ana har genom att levandegöra människor som finns bakåt i sitt släktträd lyckats få till historiska romaner om hur just kvinnors liv kunde vara i olika tider av vår historia. Förlaget skriver om Ana att Hennes passion är att berätta och hon drivs av en nyfikenhet på människans inre. Ja man kommer verkligen in i de kvinnornas inre som Ana skriver om och just detta att skapa berättelser om de som gått före henne i släkthistorien är det som är det skickliga tycker jag. I sitt efterord Skriver Ana just att det bygger på en sann släkthistoria men det är ändå hon som skönlitterär författare som har styrt både karaktärer och handling. Karaktärerna skildrar sina egna liv, i romanerna har de även roller at spela och gestaltar likt skådespelare , sin tid i den svenska historien.

Förlagets text om Uppbrottet:

"Den unga torparflickan Edla tror att hon har mött den stora kärleken. Hon blir gravid och gifter sig med fadern till barnet. Men hennes make, soldat Andersson, visar sig vara någon annan än hon trott. Han är en man som både förtrycker och bedrar. "När han får arbete som kusk hos apotekare Hjalmar Lind i Borås lämnar han sin soldattjänst och flyttar med familjen från landsbygden in till staden. Lind berättar för Edla om arbetarnas dåliga villkor i fabrikerna och det väcker hennes intresse för kvinnornas situation. Hon genomgår ett uppvaknande och börjar ifrågasätta sitt äktenskap."

Jag sugs in i handlingen så som det ska vara i en bra roman. Läsaren får följa Edla från uppväxten där hon tydde sig mer till sin far än till sin mor som hon upplevde stygg, och sen hur hon gifter sig med en soldat som hon knappt lärt känna, men vars barn hon väntar. Hur hon sliter som soldathustru och gör det bästa för sin man och sina barn. Trots att hon helst velat bli  lärarinna.

Hur de flyttar till Borås där livet blir helt annorlunda med större lägenhet och mindre självförsörjning och hur Edla längtar efter läsning och hur hon börjar se på sin och många kvinnors situation vid den här tiden.

Naturligtvis kommer jag att läsa den tredje delen i serien, Vägen dit, framöver och den berättelsen är om en annan kvinna (Tror det är Edlas dotter) och når fram till 1960. Just för mig personligen har det två första böckerna också varit intressant läsning därför att en hel del, särskilt i En kvinnas straff, men också en del i denna bok utspelas på platser jag känner till väl, däremot inte Borås som handlingen i den till stor del utspelas i.