En Ö mitt i historien

 

En Ö mitt i historien (2019) av Lotta Hoffback-Kaljo Är en barnbok om Visingsö i Vättern. Det är en mycket fantasirik historia, eller saga. Alltid svårt att ge omdöme om en bok som riktar sig till barn när man är vuxen och inte läst boken för några barn. Fast uppväxt som jag är utmed Vättern (och nu med tillgång till fritidshus utmed sjön) i samma ort som författaren nu bor i  var jag nyfiken på hennes bok om den ö och sjö som för mig alltid kommer att vara  "Öa"och"Sjön". Handlingen är att en familj ror ut till Visingsö för att göra en dagsutflykt på mammans födelsedag. De råkar ut för en massa konstiga och mystiska händelser som redan börjar på sjön när de ror in i  en konstig dimma. Familjen blir kvar på ön i ett par dagar, då deras båt plötsligt var försvunnen. 

Lotta har lagt in många av de sägner som finns berättat om Visingsö och Vättern men även om riktiga händelser och historiska personer som bott och verkat på ön i historisk tid. 

I slutet av boken skriver hon mer om dessa och öns historia. Brukar man läsa för barn i rätt ålder och som gillar fantasi och sagor så kan jag absolut rekommendera denna bok eller till barn som kan kan läsa själva också förstås. Eller varför inte för vem som helst som gillar den här typen av berättelser och för att lära sig en del av historien och om En Ö mitt i historien - Visingsö. 

Inte att förglömma boken är fint illustrerad av Maria Hugoson Sjögren

 

Söndagsvägen

 

Söndagsvägen - Berättelsen om ett mord (2020) av Peter Englund handlar om ett mycket uppmärksammat mord som begicks i mitten av 60-talet. När jag läste om den här boken såg jag mig själv sittande hos mina morföräldrar i Stockholm med en kvällstidning framför mig. Jag minns att jag tyckte det var otäckt att en flicka dödats. Jag har ingen aning om det var detta mord eller något annat s.k. flickmord, men jag tror det stämmer tidsmässigt.  

Peter Englund har i Söndagsvägen skrivit en bok om ett brott men också en bok om 60-talet, på det sättet märks det tydligt att boken är skriven av en historiker. 

En Julikväll 1965 hittas den 18-åriga kvinnan Kickan Granell i sin säng i hemmet, i ett radhusområde söder om Stockholm, Adressen är Söndagsvägen. Först avfärdas det som självmord, men snart förstår polisen att det rör sig om ett mord. Men vem är mördaren? och hur har det gått till? Därmed inleds den största och mest komplicerade mordutredningen i Sverige före Palmemordet. Spaningsledare är GW Larsson, mycket känd under sin tid som Kommisarie i Stockholm, (han anses vara förebild för Sjöwall Wahlöös Kommisarie Beck) 

Från bokens baksida: 

"Söndagsvägen bygger på djupgående arkivstudier och intervjuer, är inte bara den sanna berättelsen om ett brott, utan är även en skildring av Sverige under rekordårens topp, och då inte bara av dess välstånd och framtidsoptimism, men också av dess förträngda och mörka baksida".

Boken inleds med en prolog och en karta över radhusområdet och i slutet har Peter Englund skrivit en epilog om det jobb han lagt ner och hur hans tankar gått under tiden han arbetat med boken.

Söndagsvägen gick som sommarföljetong i Svenska Dagbladet under sommaren i år. I stort sett tyckte jag boken var bra och intressant och relativt lättläst. 

här kan ni läsa vad andra skriver om Söndagsvägen

Deckarlogg

Boktugg

Hovjuvelerarens barn

Hovjuvelerarens barn - En berättelse om en släkt i skuggan av tre diktaturer (2019) av Gunnar Bolin var inte riktigt den bok jag tänkt mig när jag satte upp den som prioriterad att läsa. Trodde att den skulle handla mer om själva juvelerarföretaget, men riktigt så var det ju inte. Jag hade inte läst texter eller recensioner om den så därför blev jag lite förvånad. Jag kan inte säga att jag blev besviken, det var en intressant bok att läsa med mycket historia om Europa under 1900-talet, med betoning på Wien och Österrikes historia. Gunnar Bolins pappa växte upp i Wien och i boken är det hans pappa Gerhards mamma Karin, Gunnars babi, alltså farmor, som mycket handlar om. Karin var dotter till Tsarens Hovjuvelerare, som hade  lämnat verksamheten i Ryssland under revolutionen, och sedan byggt upp ny verksamhet i Stockholm. Han lät 1903 bygga en stor sommarvilla i Småryd utanför Båstad. Gunnars pappa och även han själv var som barn där på somrarna och  där var det alltid fullt med släktingar och vänner. På Småryd var det Karin som styrde och ställde, fram till hon egentligen inte orkade mer. Karin hade flyttat till Österrike då hon träffat sin blivande man där. En man som var aktiv socialist. 

Gunnar tar sig an brev och dokument som förvarats i en sekretär på Småryd, han läser en självbiografi som hans pappa skrivit tidigare, och han har gjort en hel del egen efterforskning. Han försöker intervjua sin åldrande pappa men det är inte alltid så lätt. Gerhard tecknas i boken som mycket speciell, just anekdoterna om honom fick mig att skratta en hel del. Hovjuvelerarens barn är som jag skrivit ovan en intressant läsning, men jag upplevde den på samma gång något rörig. Jag tyckte tillbakablickarna blandades lite för mycket. När det gäller Österrikes historia får jag väl säga att det var mycket jag lärde mig genom att läsa denna bok.

I början av boken ser man familjen Bolins släktträd, det var till hjälp för mig under läsningens gång. 

I vår herres hage

 

Nu har jag sett första avsnittet av nyinspelningen av I vår herres hage.   Jag gillade serien som började sändes på svt i slutet på 70-talet och enligt wikipedia spelades den in i slutet av 70-talet och ända fram till 1990. Jag tittade också för en så där tio år sen på några säsonger på DVD. Serien bygger på Alf Wrights självbiografiska böcker som han skrev under pseudonym med namnet James Herriot vilket huvudpersonen också heter i serien. Böckerna har jag däremot inte läst. Har lite svårt att förstå att det är självbiografiskt, men serien börjar 1937, så det är ju en helt annorlunda värld än vår nutid. 

Veterinären James Herriot får anställning efter en viss prövning, av en mycket speciell och annorlunda Veterinär och hans bror på den engelska landsbygden i landskapet Yorkshire. Det är verkligen vacker natur och många små gårdar som James får fara runt till i en gammal bil, för att hjälpa till med diverse oftast svåra fall med sjuka får, kossor, grisar och hästar men även mindre husdjur. De senare tas också ofta emot på veterinärsstationen. James möter kärleken med en gång, (naturligtvis) det är en duktig bonddotter som på detta sätt snart hamnar i en av huvudrollerna. Bönderna kan vara hårda och ofta mycket konservativa, de är beroende av sina djur för sin försörjning och de är inte alltid lätt att ha med dem att göra, och de utsätter den nya unga veterinären för olika prov. Nu när jag såg första avsnittet av nyinspelningen så slås jag av att det är väldigt mycket humor i den, och ja det är nog därför jag tyckt om serien. När den kom fanns ju inte det utbud av serier det gör idag, och jag satt och tittade på den i en liten svartvit tv. Det ska bli spännande och följa den nya serien, men lite konstigt känns det med att det är helt andra skådespelare nu. 

Kulturnytts inslag om serien kan du lyssna på här.

Pärlfarmen

 Pärlfarmen av Liza Marklund (2018) var för mig en blandad läsupplevelse, den innehåller så många olika händelser och särskilt i slutet är det en riktig thriller. Personligen blev jag inte så tagen av berättelsen, även om det gav mig en hel del funderingar över vår värld, kristendomen och världsekonomin, vilket är en del av berättelsen.

Berättarjaget är Kiona som bor på en ö med namnet Manihiki och ligger i Stilla havet. Det är 90-tal och Kiona har fått lära sig att fridyka för att kontrollera ostron och skörda pärlor på familjens Pärlfarm. Maniiki är en av världens mest isolerade öar. Kiona får kontakt med yttervärlden genom att en släkting skickar paket med någon bok och tidningar till henne, den leveransen kommer med båt någon gång då och då. Denna båt kan utebliva långa perioder då lever Manikis invånare utan el för båten levererar diesel till elaggregaten. 

Från bokens baksidetext:

"En morgon fastnar en stor segelbåt på revet. På däck ligger en svårt skadad man. Han är svensk och heter Erik.
Så börjar en hisnande historia som sträcker sig över ett halvt årtionde och fyra världsdelar. Den ställer frågor om människors sökande efter mening och sammanhang, priset för världsekonomin, och vad vi egentligen är beredda att göra för dem vi älskar."

Kionas mamma är öns sjukvårdare, ja läkare är väl mer rätt att kalla henne, och Kiona brukar assistera henne vid behov. Erik är svårt skadad och de hjälper honom att överleva med de kunskaper och resurser som de har på ön. Kionas liv förändras i och med att Erik kommer in i hennes liv. Men framtiden blir inte den ljusa tid som man som läsare kanske skulle önska. Vem är Erik och vad har han för hemligheter? Genom epilogen förstår man att något hemskt kommer att hända.

Jag lovordar inte boken men den var rätt lättläst om än något detaljerad, jag kan sträcka mig så långt till att Liza Marklund har skrivit en historia som är läsvärd kanske just därför att den är annorlunda och till viss del riktigt spännande. Handlingen förflyttas till olika platser i världen bland annat Los Angeles och Lund. 

Boken avslutas med ett efterord där man får en hel del information och tankar från Liza. 

Tips om bok om Estoniakatastrofen - Det som inte kunde ske

 

Estoniakatastrofen då 852 människor omkom 28:e september 1994, har blivit ett aktuellt ämne igen eftersom en film om vraket där man ser bilder på ett hål som inte har nämnts tidigare, har visats på TV-kanalen D-play. 

Händelsen är av den digniteten att jag minns exakt var jag var när jag hörde nyheten, det var också så att min mor den morgonen fick ansluta sig till ett hjälpteam för att ta hand om anhöriga till de som befunnit sig på båten den ovädersnatten.

 En av de överlevande, Kent Härstedt, skrev en bok med titeln Det som inte kunde ske, med undertiteln Kent Härstedts berättelse om Estoniakatastrofen där han berättar om sina upplevelser den natten. Jag läste den boken när den kom ut, känner mig lite sugen på att läsa om den nu. Den finns på mitt bibliotek och även på Bokbörsen. Boken handlar också om Sara Hedrenius, de två räddade nog varandra genom att hålla ihop och hålla om varandra när de satt i livbåten. Det är en otäck läsning men jag minns att jag tyckte boken var väldigt gripande. Kent Härstedt är ju en offentlig person och varje gång jag läst om honom eller sett honom på tv i något sammanhang har jag alltid tänkt på honom som Estoniaöverlevare. Både han och Sara har yttrat sig nu när frågan om vad som hände blivit aktuell igen.

Minnesmärket på Ersta Diakonis område intill Ersta sjukhus i Stockholm. Det finns även ett minnesmonument på Djurgården med namnen på alla omkomna. Det monumentet dröjde innan det uppfördes och i och med att Ersta Diakoni hjälpte och stöttade många av de anhöriga efter katastrofen så skapade man denna minnesplats med utsikten mot vattnet.

 Foto: från webblatsen Estoniasamlingen.                       

                               

   

Familjen av Johanna Bäckström Lerneby

Vissa säger maffia själva kallar de sig problemlösare Familjen (2020) av Johanna Bäckström Lerneby toppar just nu listan på de mest sålda böckerna i Sverige för tredje veckan i rad ! och på mitt lokala bibliotek är kösiffran 55 just nu. De säger en del om intresset för att läsa Familjen. 

Johanna Bäckström Lerneby är journalist och har följt en familj/klan i över ett decennium. En familj som kontrollerar stadsdelen Angered utanför Göteborg med ca 50 000 invånare. Jag känner till området på det sättet att jag sommarjobbade på en förskola där och även praktiserade i en butik i Angereds centrum på 80-talet

Det var med viss skräck jag läste Familjen, och att det ska finnas ca 40 sådana här familjer/klaner i Sverige enligt vad vice rikspolischefen Mats Löfving sa i Ekots lördagsintervju är svårt att ta in, och något som måste bort från vårt samhälle. Johanna Bäckström Lerneby har  i denna reportagebok beskrivit hur verkligheten fungerar utifrån intervjuer med medlemmar i den aktuella familjen samt en hel del samtal med familjens överhuvud eller om man hellre vill kalla honom för klanledare, han är i alla fall även en känd och populär Imam som hyllas i flera länder runt om i Europa bland annat i Tyskland där en del av släkten finns. Lerneby har även hela tiden haft kontakt med polisen och också följt rättegångar och läst rättegångsprotokoll. Polisen, socialkontoret och försäkringskassan har arbetat gemensamt i området för att försöka rå på det rådande läget. En del vinster har man gjort genom att arbeta på det sättet. 

Grunden till boken är ett reportage som Johanna gjorde redan 2017  i Aftonbladet.

Familjen känns lite rörig att läsa det är många namn och personer, flera har samma namn eftersom det är vanligt att man gör så i deras kultur. Johanna skriver som inledning att namnen är fingerade och att hon även har lagt till en historia om en kvinna som hon kallar Maria. Berättelsen om Maria skall visa på den vanliga företeelsen att personer/företagare blir hotade att betala en påhittad skuld som sen växer när man inte betalar. Verkligen skrämmande läsning om det också. 

En del av händelserna i boken känner jag igen eftersom jag följer nyhetsrapporteringen, en del känns nytt. 

Till sist, detta är en skrämmande utveckling vi fått i Sverige genom invandring och det är frågan hur vår poliskår och övriga aktörer i samhället kan lösa detta stora problem. Att vi i vårt samhälle har flera områden där de boende inte ser Polisen som dem som man vänder sig till för att lösa brott, och där tilliten till rättsväsende och samhället helt fattas. De som bor i dessa områden och inte hör till familjen/klanen vågar inte vända sig till polis och rättsväsende för de vet vad som kan hända dem om de gör det.

Johanna Bäckström Lerneby har skrivit en bok som väcker debatt, och det var inte en dag för tidigt att denna bok kom ut och att polisen vågar beskriva vilken verklighet som de och hela samhällsapparaten har att bekämpa. 

Enligt O  och Och dagarna går har också bloggat om Familjen