Lex Demos av Staffan Gullsby (2017) är den avslutande delen i en trilogi, som kretsar kring kirurgen Sebastian Ekberg. De andra delarna är Lex Duplex och Lex Domini.
"Alla delar rör sig i miljöer där övertygelsen om att ha rätt är stark och berör hur tankar, åsikter och beteenden kan påverkas i sådana sammanhang. Det är en rättfram skildring av det mänskliga beteendets mörkare sidor."
Det står att det är en fristående del, men jag rekommenderar absolut att man ska läsa dessa delar i den ordning som de kommit ut. Även om det inte var allt för längesen jag läste den andra delen så var jag tvungen att fundera över en hel del namn med mera. Det är väldigt många personer nämligen i handlingen och det kan jag tycka vara lite jobbigt.
Sebastian Ekberg utsätts för en massiv hatstorm från människor som inte alls känner honom. Det börjar i den första boken och det byggs på efterhand som handlingen utvecklas. Det är frikyrkokristna, journalister, politiker och även andra läkare som ser på Sebastian som han kom från Helvetet. Han har dock även vänner och får i första delen hjälp av Marie, tycke uppstår och de blir sambor, och hon står stadigt vid hans sida även när det stormar som mest.
Det händer mycket hemskt men jag vill inte berätta om det för er som blir nyfikna och vill läsa serien själv.
Det är intressant hur författaren får till allting och kan tänka sig in i hur ett sådant här drev mot en person kan uppstå. Det handlar om egoistiska människor som tror att deras kunskap och snäva människosyn är den rätta och som söker makt o framgång. För att förstärka hur dessa människor tänker och hur de uttrycker sig är det mycket svordomar, kanske något för mycket för mig.
I den tid vi lever i finns det mycket extremism och även så kallade falska nyheter, så det hela är ju inte helt otroligt, eller?? Nja jag ser det mer som Staffan Gullsby har samlat många otroliga händelser och extrema personligheter i denna trilogi som kanske inte skulle ske i verkligheten och drabba en och samma person.Fast det är spännande att läsa och fiction är ju ändå fiction.
För att sammanfatta serien så kändes första boken något svårläst med bland annat medicinska termer och kanske den borde korrekturlästs mer
men de andra delarna har jag tyckt fungerat bra att läsa.
Tack till Staffan Gullsby som erbjudit mig att läsa hans böcker genom recensionsexemplar. Det har helt klart varit en spännande läsning.
Den gamle och havet av Ernest Hemingvay (1952) läste jag under midsommarhelgen, och sedan lyssnade jag på Lundströms bokradio när Marie Lundström leder bokcirkel om den med Jessica Shiefauer och Mikael Niemi. Det var mycket intressant att höra deras samtal. Jessica Shiefauer jämför den gamle fiskarens kämpande som att kämpa med manuset som författare. Mikael Nemi som är jägare och även fiskat en del kom med andra referenser. På Srplay kan man lyssna på, eller ladda hem boken, i uppläsning av Lars Väringer, fram till den 12/7. Avsnitten av Lundströms bokradio med bokcirkeln om boken går naturligtvis också att höra på Srplay.
Det var intressant att läsa en sådan här klassiker och den var mer lättläst än jag trodde den skulle vara. Den var både lite spännande och lite sorgsen.
Utdrag från Wikipedia:
1953 mottog Hemingway Pulitzerpriset för boken, som var det sista större fiktiva verk Hemingway skrev och publicerade under sin livstid. Den var även en bidragande orsak till att han fick nobelpriset 1954. Boken, som är en av hans mest kända, handlar om Santiago, en äldre fiskare som kämpar mot en gigantisk spjutfisk (utbytt till en svärdfisk i den äldre svenska översättningen) långt ut i Golfströmmen..
Vår Pippi -Vår Vang - Tecknarna hyllar Ingrid Vang-Nyman och det moderna genombrottet inom svensk barnboksbild. (2016) Jag har inte läst varenda ord i den, då jag tidigare läst
Ingrid Vang Nyman en biografi av Lena Törnqvist och det blir en hel del upprepning att läsa båda dessa böcker. Det är alltså flera tecknare som analyserar och berättar om hur de påverkats av Ingrid-Vang Nymans bilder. Visst är det intressant, samtidigt som jag själv inte är någon tecknare eller konstnär. Det kan därför ibland bli lite svårt att hänga med i analyserna även om boken naturligtvis riktar sig till alla som liksom jag har intresse av barn- och bilder-böcker. Det är många fina färgbilder och svartvita teckningar i boken och flera av dem är naturligtvis illustrationer till Astrid Lindgrens böcker, inte bara Pippiböckerna utan även från Kajsa Kavat, Bullerbybyböckerna med flera.
Ingrid Vang-Nyman hade stort intresse av, och längtan till andra kulturer, så hon hade gärna velat resa mycket, men det blev inte så, då hon inte hade varken god hälsa eller bra ekonomi. Hon gjorde ändå gärna illustrationer till böcker om barn från andra länder och en hel del i Vår Pippi -Vår Vang ägnas åt dessa bilder som hon kanske inte är riktigt lika känd för. Här är några exempel på sådana illustrationer med barn från Grönland, Afrika och Indien.
Tempelbranden (2010) av Catharina Ingelman-Sundberg är tredje delen i serien Släkten. Serien är skriven av olika kvinnliga författare och handlar om starka kvinnor i historisk tid. Det är historiska Media som ger ut den här serien och den som kommer ut i år är del nio. Varje del är en egen fristående berättelse men kvinnorna i berättelserna är släkt med varandra i rakt nedstigande led.
Tempelbranden utspelas i mitten av 1000-talet under den tid då Sveaväldet Kristnas. Templet som bränns ned i slutstriden är Hednatemplet i Uppsala. Den nye guden dyrkas redan i Sigtuna Täby och Vallentuna. Men handlingen börjar med en helt annan brand där en liten flicka blir den enda överlevande i familjen när hennes hem bränns upp av främmande män eftersom hennes far och mor vägrar att omvända sig till att tro på Vite Krist i stället för Oden och Tor med flera Hednagudar. Som läsare är det flickans fortsatta liv vi får följa.
I sitt efterord om Tempelbranden skriver Catharina:
"Tempelbranden är en fiktiv underhållningsroman baserad på historiska källor, arkeologiska rön och undersökande journalistik på plats. Tiden mellan hedendomen och kristendomen är en mycket spännande period som alltför få har forskat kring."
och vidare:
" Vi har till exempel lärt oss att Kristendomen kom fredligt till vårt land och att hedendomen och kristendomen länge levde sida vid sida under fredliga former men under denna så kallade lugna tid visade det sig att vi hade åtta olika kungar under 27 år. Två av dem stred mot varandra och utplånade varandras släkter. Många missionärer dödades."
Det var intressant att läsa om den tid då striden stod mellan Hedendomen och Kristendomen. Att Kristendomens införande gick långt ifrån fredligt tillväga, det har jag inte insett så starkt tidigare som nu när jag läst om det.
Catharina har gjort mycket research som man förstår av efterordet. De manliga huvudkaraktärerna Jarlabanke och Blot-Sven har funnits i verkligheten enligt historiska källor.
Av Catharina Ingelman-Sundbergs böcker är det bara Kaffe med rån som jag har läst tidigare och det är verkligen en helt annan historia, ja en helt annan genrer. Kommer nog att läsa fler av hennes historiska romaner, för Tempelbranden är spännande och underhållande. Men jag har även fler delar av släkten som ligger o väntar, den fjärde delen handlar om S:t Helena av Skövde och är skriven av Maria Gustavsdotter.
Jag har under flera år samlat på vykort med motiv från bilderböcker. Jag har ca 200 kort, mest är det motiv från böcker av Elsa Beskow och Astrid Lindgren, men jag har även många kort med motiv från Pettson-böckerna. Fler exempel är Alfons Åberg, Mamma Mu och kort på Lillan av Ivar Arosenius.
Min syn på bilder från bilderböcker är att det är Konst, mycket av denna konst är odödlig som exempelvis Elsa Beskows illustrationer. Just Elsa Beskow ligger mig väldigt varmt om hjärtat och jag var och såg utställningen med hennes originalteckningar på Nationalmuseum då de visades där 2002. Bilder från barnböcker väcker minnen och nostalgi från barndomen. Jag har även kompletterat
min samling med frimärken med motiv från barnböcker, eller med
författare som exempelvis Astrid Lindgren.
Jag har nu fått möjlighet att ställa ut en del av mina kort på biblioteket i Gråbo, och jag hoppas att de som ser dessa skall känna igenkännandets glädje från barndomen. Det är ju en utställning som kan glädja flera generationer.
Det var inte så lätt att ta bra bilder, men jag visar dem här ändå
Nu är jag ung hela mitt liv av Christina Kjellsson (2016) är en fristående fortsättning på Solknepet, (2013) där man som läsare får följa flickan Miriam och
hennes uppväxt i Jämtland på 60-talet. Men nu är det 70-tal och Miriam
är tonåring och går i högstadiet. Boken är uppdelad i de fyra årstiderna
med början på våren då Miriam går i åttan och slutar med
skolavslutningen i nian. Hennes föräldrar har nu flyttat isär och
Miriam bor med sin mamma och hon träffar inte sin pappa särskilt ofta. Hon
förändras under den här tiden från att vara den minst omtyckta i klassen, till att plötsligt ta plats
och vara med de tuffa tjejerna. Hon börjar röka, festa och använda alkohol.
Hon har ändå kvar känslan av att vara annorlunda inte som de andra, och hon längtar efter
att sluta skolan och flytta till någon stad, helst Stockholm där hon kan
jobba och bo i en egen lägenhet. Hur det går med dessa framtidsplaner
får man inte veta då boken som sagt slutar med nians avslutning.
Jag fastnade för ett stycke där en lärare talade om för Miriam och hennes klasskamrater att de inte ska stanna kvar på orten. Norrlands inland bryter ner människor, han tar Lidingö som ett exempel dit de kan flytta:
"För en ung kvinna kan hela världen öppna sig på ett ställe som Lidingö Där är det ljust och vackert! Fullt av planteringar, trädgårdar, tjusiga tomter med staket och grusade gångar. Välskötta hundar och katter.Häckar och blomsterprakt! Ett riktigt ymnighetshorn! Det goda livet!"
Miriam och hennes klasskamrat undrar efteråt varför är han här då? Varför sitter han inte på Liiidingö och luktar på blommorna där?
Miriam har en bok om Ulrike Meinhof och hon har henne som någon slags förebild. Hon lyssnar också mycket på musik, hon har en annan musiksmak än vad hennes klasskamrater har. Det är mycket som gör att hon känner sig annorlunda. Men hon träffar också Janet en tjej som är några år äldre än Miriam och som är ensamstående mamma till en liten pojke. Miriam trivs att vara hos dem och ställer gärna upp som barnvakt. Hon känner sig uppskattad av Janet och det betyder oerhört mycket för henne.
Jag var själv barn på 60-talet och gick i högstadiet på 70-talet så det finns en del igenkänning för mig även om min uppväxt var rätt annorlunda än Miriams. Christina Kjellsson har lyckats fånga mig med böckerna om Miriam och jag ställer mig frågan om det kommer någon mer bok så jag kan få följa Miriam in i vuxenvärlden.
Pastor Viveka och tanterna (2016) kallas för en mysdeckare och det är ett passande namn. Det är en historia skriven med humor, och ibland är det riktigt roligt, med lite igenkänning, men någon större spänning bjuder den inte på.
"Viveka är en ganska vanlig frikyrkopastor runt femtio som börjar tröttna på att alltid finnas till för alla andra. Hemma har hon fyra barn och en tankspridd man och på jobbet de bitska, bakande tanterna. När en av kvinnorna i kaffekommittén hittas död börjar pastorn nysta i fallet. Kan en mördare gömma sig i idyllen? "
Den frikyrkoförsamling som Viveka är pastor för ligger i villaförorten Enskede utanför Stockholm. Själv är Viveka uppvuxen i Jönköping. Var annars när det handlar om en frikyrka (?!) Det blir gärna sådana klichéer i den här typ av böcker.Viveka besöker exempelvis en campingplats på en ö och träffar där på en kille som beskrivs som en gammal raggare och han är inte från Jönköping. :-)
Pastor Viveka skildras bra, så även några mer av alla de andra karaktärerna,men det är för många karaktärer och det känns lite svårt att få någon jätteuppfattning om dem. Det är inte bara tanter utan även flera gubbar men det är kanske tanterna som Viveka har lite svårt för att förstå sig på.
Det är en bok som man läser ut och lägger till handlingarna men knappast en bok vars handling stannar kvar i minnet någon längre tid. Lagom lättläst om man vill ha lite förströelse. Det har redan kommit ut en andra bok om Pastor Viveka med titeln Pastor Viveka och hundraårsjubileet. För min del räcker det med att ha läst denna första bok. Det finns nog många läsare som gärna läser båda dessa och fler om det blir en längre serie, just för att de vill läsa lite lättläst och tycker om att bli roade.
