Nu är jag ung hela mitt liv

Nu är jag ung hela mitt liv av Christina Kjellsson (2016) är en fristående fortsättning på Solknepet, (2013) där man som läsare får följa flickan Miriam och hennes uppväxt i Jämtland på 60-talet. Men nu är det 70-tal och Miriam är tonåring och går i högstadiet. Boken är uppdelad i de fyra årstiderna med början på våren då Miriam går i åttan och slutar med skolavslutningen i nian. Hennes föräldrar har nu flyttat isär och Miriam bor med sin mamma och hon träffar inte sin pappa särskilt ofta. Hon förändras under den här tiden från att vara den minst omtyckta i klassen, till att plötsligt ta plats och vara med de tuffa tjejerna. Hon börjar röka, festa och använda alkohol. Hon har ändå kvar känslan av att vara annorlunda inte som de andra, och hon längtar efter att sluta skolan och flytta till någon stad, helst Stockholm där hon kan jobba och bo i en egen lägenhet. Hur det går med dessa framtidsplaner får man inte veta då boken som sagt slutar med nians avslutning.
Jag fastnade för ett stycke där en lärare talade om för Miriam och hennes klasskamrater att de inte ska stanna kvar på orten. Norrlands inland bryter ner människor, han tar Lidingö som ett exempel dit de kan flytta:


"För en ung kvinna kan hela världen öppna sig på ett ställe som Lidingö Där är det ljust och vackert! Fullt av planteringar, trädgårdar, tjusiga tomter med staket och grusade gångar. Välskötta hundar och katter.Häckar och blomsterprakt! Ett riktigt ymnighetshorn! Det goda livet!" 

Miriam och hennes klasskamrat undrar efteråt varför är han här då? Varför sitter han inte på Liiidingö och luktar på blommorna där?

Miriam har en bok om Ulrike Meinhof och hon  har henne som någon slags förebild. Hon lyssnar också mycket på musik, hon har en annan musiksmak än vad hennes klasskamrater har. Det är mycket som gör att hon känner sig annorlunda. Men hon träffar också Janet en tjej som är några år äldre än Miriam och som är ensamstående mamma till en liten pojke.  Miriam trivs att vara hos dem och ställer gärna upp som barnvakt. Hon känner sig uppskattad av Janet och det betyder oerhört mycket för henne. 
Jag var själv barn  på 60-talet och gick i högstadiet på 70-talet så det finns en del igenkänning för mig även om min uppväxt var rätt annorlunda än Miriams. Christina Kjellsson har lyckats fånga mig med böckerna om Miriam och jag ställer mig frågan om det kommer någon mer bok så jag kan få följa Miriam  in i vuxenvärlden.