Himmelsdalen (2011) av Marie Hermanson fångade mig helt och hållet och blev en riktig s.k
bladvändare för mig. Marie Hermanson har byggt upp en mycket spännande
handling i denna roman och det går faktiskt att kalla den för spänningsroman
för spännande är den! Daniel och Max är enäggstvillingar men har växt upp
med varsin förälder och som barn träffades de bara en gång om året på deras
gemensamma födelsedag.
En dag får
Daniel som lever ensam efter en skilsmässa ett brev där han känner igen
broderns handstil. Daniel darrar när han öppnar brevet, först tyckte han att
det var postat från Helvetet men ser sen att det står Helvetia och det är ju
Schweiz. Max skriver att han är på ett hälsohem och bjuder in honom att komma o
hälsa på, han bjuder på resa och uppehälle. Daniel tackar ja och tänker
att det passar honom bra att komma iväg och att få lite omväxling
några dagar och att han blir bjuden på resan är ju inte fel. Väl där ber Max honom att stanna kvar och efter en kort tid berättar Max
att han vill att de ska byta plats. Daniel är tveksam men går med på det
eftersom Max säger att han är tillbaka om några dagar. En kort tid på ett
hälsohem är väl ingen fara. Men dagarna går och Max kommer inte tillbaka och då
börjar Daniel att bli orolig och han börjar snart tänka att Himmelsdalen är det
sista han kommer att få se i livet.
Allt eftersom jag läser tänker jag att poststämpeln
nog var från Helvetet eller åtminstone en liknande plats på jorden.... Har du inte
läst denna bok och gillar att läsa böcker som har en spännande handling så är
Himmelsdalen verkligen en bok jag rekommenderar.
Konsten att dö (2014)av Inger Edelfeldt.
Jag har inte läst något av Inger Edelfeldt tidigare, kanske lite konstigt då hennes utgivning är stor. Hon är inte bara författare utan även konstnär och illustratör.
Ur baksidestexten till Konsten att dö:
" Vid femtiotvå års ålder har fotografen Jacky nått en punkt där hon ifrågasätter det mesta: fotokonst, dödsrädsla, människors sätt att se och älska, och sin egen självbild."
Konsten att dö är skriven i jagform och utspelar sig några sommarmånader, det är en omvälvande tid för Jacky, en tid med tankar om hur hennes liv har varit och hurdan hon är. En livskris som nog inte är helt ovanlig, i denna bok en femtioårskris. (även om fyrtiokriser också är vanliga.)
I bokens början är Jacky ute och promenerar utan kamera, för att se naturen utan att söka motiv genom kameralinsen. När hon efter promenaden tar en fika på ett café ser hon en kvinna som hon tycker är vacker och har ett utseende som en bokmärkesängel. Jacky erbjuder kvinnan att bli hennes fotomodell och ger henne en lapp med sitt telefonnummer.
Kvinnan som heter Maria är mycket yngre och de har inte mycket gemensamt. Relationen dem emellan blir inte så lyckad men ändå så håller de kontakten. Jacky har annars inte så många nära vänner utan mest ytliga kontakter, hon har en relation med en man, som säger sig leva i ett "fritt äktenskap" med en textilkonstnär. Hans fru är dock inte så framgångsrik i sitt konstnärskap som Jacky är som fotograf/fotokonstnär.
Som läsare får man ta del av tillbakablickar på tidigare händelser i Jackys liv varvat med det som sker i nuet.
Allt slutar med kaos kan man tycka, men slutet ser jag ändå som ett lyckligt slut. Konsten kanske inte är att dö, utan konsten är att att återuppstå.
Under veckan har barnboksförfattaren Lennart Hellsing gått ur tiden. Han blev hela 96 år och började sin författarbana samtidigt med Astrid Lindgren. Han debuterade som barnboksförfattare samma år som Pippi Långstrump kom ut. När jag läser om honom på Wikipedia slår det mig hur mycket han skrivit, och hur många priser han fått genom åren.
Mina egna barndomsminnen av Lennart Hellsings produktion handlar mest om sånger. I skolan på lågstadiet hade vi sångboken Våra visor, och i den var flertalet Lennart Hellsings verk.
Jag minns att jag tyckte mycket om Här dansar Herr Gurka och Petronella ifrån Plaskeby. Böckerna har jag mindre minne av, men jag läste en hel del av dem när jag jobbade inom Förskolan. Jag har också ett minne av att jag någon gång på 80-90-talet var på stadsbiblioteket i Göteborg och hörde Lennart Hellsing berätta om sig och sina verk.
Helt klart en av de stora företrädarna för Svensk barnkultur har slutat för gott.
Utanmyr (2005) av Sofia Nordin är en relativt tunn bok, men nog så bra och spännande. En bok du lätt sträckläser.
Det är Sofia Nordins första vuxenbok, hon har mest skrivit ungdomsböcker.
Från bokens baksida:
"Johanna följer med Susanna till kollektivet i norra Sverige mest av en slump. Hon har inget som håller henne kvar i Stockholm och Susanna fascinerar henne med hela sin uppenbarelse. Så gör även platsen hon kommer till Utanmyr.
Människorna på gården är helt underbsra och första tiden blir som en förälskelse för Johanna. Men efter en tid inser hon att gården vilar på hemligheter."
Genom att titta på bokens framsida där även Svenska Dagbladets omdöme står: "Kuslig Knutbykänsla" så trodde jag att handlingen utspelade sig i en religiös sekt. Handlingen handlar mer om människor som vill dra sig undan och leva ett enkelt och konstnärligt liv utanför samhället och kommersialism, man försöker i stort sett idka självhushållning. Det utspelar sig i 2000-talet, men kollektivet är ungefär som ett sådant som jag uppfattar att det fanns många av under 70-talet. Det hela har tagit en vändning just kanske för att man vill vara utanför samhället, man vill inte att utomstående ska få insyn i deras liv.
Det är inte helt otroligt att jag kommer att läsa någon eller några av Sofia Nordins ungdomsböcker framöver. För Utanmyr gillade jag !
Boken är slutsåld, finns på bibliotek och går att finna på Bokbörsen och antikvariat eller om man har tur på loppisar (där hittade jag mitt ex.) eller beställa direkt från författaren.
Nu
i mörka november med Allhelgonahelgen och Halloween så har jag passat
på att läsa två skräcknoveller och även en deckarnovell. De fyra ( Novell 5-8) som jag placerar in på Ugglan och bokens lista är följande:
Läs en skräcknovell
Där jag ligger av Kristofer Leandoer
Läs en novell där ett hus spelar en stor roll
Strandridare av Kristofer Leandor
Läs en deckarnovell
Dödens ö av Catharina Kjellberg
Läs en novell med en stad i titeln
Två enkelsängar i Rom av John Updike
Tror ingen av dessa blir någon av favoriterna av de noveller som jag får läst under Ugglan & bokens novellutmaning. Två noveller är hämtade ur skräcknovellsamlingen strandridare av Kristofer Leandoer. Titelnovellen var något överdriven för att vara i min smak, jag gillar mer skräckhistorier som är något mer verklighetstrogna och inte bara öser på i alla hemskheter. Fanns några andra i denna novellsamling som var mer sansade exempelvis, Där jag ligger.
De två andra novellerna av dessa fyra är hämtade ur Noveller för världens barn. Jag har fem sådana böcker (vet inte hur många det finns).
Catharina Kjellberg var ett oskrivet kort för mig men kollade upp henne på Wikipedia. Får då fram att "Dödens ö " är en roman ! Ok i den novellsamling jag läste ur är det en novell, vet inte hur det hänger ihop.
Två enkelsängar i Rom tyckte jag passade att läsa som en novell "med en stad i titeln" men kan inte säga att jag tyckte den var så där jättebra. Har inte läst något av den författaren tidigare heller. Tror säkert att han kan vara läsvärd men det kanske inte visade sig i en enkel novell.
Kuriren (2012) av Thomas Svensén räknas som en Fantasybok, och ja nu har jag alltså läst en bok i den genren trots att jag aldrig brukar göra det. Får skylla på min bokcirkel som valde ut denna bok :-). Fantasyinslaget är en tidsresa som berättaren, Henrik en "mc-kille" från Stockholm gör från nutid till 1700-talet där han blir en i Karl den XII armé, en karolin. Historia var inte mitt favoritämne när jag gick i skolan, men har på senare år blivit mer intresserad av det just genom att läsa romaner som utspelar sig i historisk tid. Jag tycker att författaren Thomas Svensén som är historielärare har lyckats bra med att berätta om en del av vår svenska historia med både allvar och en stor portion humor som det blir när en person från vår tid kliver rakt in i historien. Det blir exempelvis en del diskussioner om synen på Guds vilja som man inte kan sätta sig över och överhetens makt och rätt att bestämma. Det finns en fristående fortsättning på denna bok - Kaplanen, Kanske det blir att jag läser även den framöver.
Blå stjärnan Jan Guillou (2015) är den femte delen av Jan Guillous serie om 1900-talet- Det stora århundradet.
Denna gång är det Johanne Lauritzen man får följa. Hon är dotter till Lauritz som man fick följa i den fjärde delen. Återigen kan jag känna när jag börjar läsa att det går långsamt framåt eftersom det handlar om samma tid som föregående bok. Det är alltså fortfarande under andra världskriget som handlingen utspelar sig
fast nu är det en annan huvudperson. Det är egentligen inget fel med
det långsamma tempot på serien. Jan Guillou får fram olika berättelser
genom att placera familjen Lauritzens medlemmar i olika miljöer.
"Johanne, som redan i början av kriget arbetade som kurir åt den norska
Hjemmefronten, är närmast förutbestämd att hamna i Stockholms illegala
värld av spioneri, svek och förräderi eftersom hon rekryterats av den
brittiska spion- och sabotageorganisationen, SOE. Inom kort befordrad
till kaptens grad i den brittiska armén kommer hon att hamna i strid med
såväl SS-styrkor i Norge som tyska gränsvakter när den största och
viktigaste operationen närmar sig: att rädda Norges judar på flykt undan
Förintelsen."
Denna del är alltså en spionroman, en genre som Guillou verkligen behärskar. Han har också fått "beröm" för att han skrivit en "feministisk roman."
Som med de övriga böckerna i serien så läste jag Blå stjärnan relativt snabbt, även om det är rätt tjocka böcker. Blå stjärnan var bitvis mycket spännande. Mycket av det som Guillou skriver om är sidor av kriget som inte är så allmänt känt. Ser nu fram emot nästa del som förmodligen kommer nästa höst.
