Konsten att dö

Konsten att dö (2014)av Inger Edelfeldt.

Jag har inte läst något av Inger Edelfeldt tidigare, kanske lite konstigt då hennes utgivning är stor. Hon är inte bara författare utan även konstnär och illustratör.


Ur baksidestexten till Konsten att dö:

" Vid femtiotvå års ålder har fotografen Jacky nått en punkt där hon ifrågasätter det mesta: fotokonst, dödsrädsla, människors sätt att se och älska, och sin egen självbild."

Konsten att dö är skriven i jagform och utspelar sig några sommarmånader,  det är en omvälvande tid för Jacky, en tid med tankar om hur hennes liv har varit och hurdan hon är. En livskris som nog inte är helt ovanlig, i denna bok en femtioårskris. (även om fyrtiokriser också är vanliga.)
I bokens början är Jacky ute och promenerar utan kamera, för att se naturen utan att söka motiv genom kameralinsen. När hon efter promenaden tar en fika på ett café ser hon en kvinna som hon tycker är vacker och har ett utseende som en bokmärkesängel. Jacky erbjuder kvinnan att bli hennes fotomodell och ger henne en lapp med sitt telefonnummer.
Kvinnan som heter Maria är mycket yngre och de har inte mycket gemensamt. Relationen dem emellan blir inte så lyckad men ändå så håller de kontakten. Jacky har annars inte så många nära vänner utan mest ytliga kontakter, hon har en relation med en man, som säger sig leva i ett "fritt äktenskap" med en textilkonstnär. Hans fru är dock inte så framgångsrik i sitt konstnärskap som Jacky är som fotograf/fotokonstnär.
Som läsare får man ta del av tillbakablickar på tidigare händelser i Jackys liv  varvat med det som sker i nuet. 
Allt slutar med kaos kan man tycka, men slutet ser jag ändå som ett lyckligt slut. Konsten kanske inte är att dö, utan konsten är att att återuppstå.