Kaffe med rån

Jag har haft Kaffe med rån (2012) av Catharina Ingelman-Sundberg som Cd-bok liggande på nattygsbordet än längre tid, men det har inte blivit nån kontinuitet i lyssnandet. Jag har helt enkelt lite svårt för att lyssna istället för att läsa en bok.... Någon slags koncentrationssvårighet infinner sig, men jag kommer nog att välja att lyssna på vissa böcker framöver ändå, vill inte helt ge upp detta alternativ. 

Från baksidetexten:

" Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta har det långtråkigt där de bor på servicehuset Diamanten. Dålig mat och trist bemötande, för lite motion och ständiga besparingar. Antagligen skulle de ha det mycket bättre i fängelse!
Märtha får en snilleblixt - de ska begå ett brott och se till att de blir dömda. Någon typ av ekonomisk brottslighet, en liten kupp av något slag. Bytet ska de skänka till fattiga och gamla. Kunde Robin Hood så kan väl vi! "

Kaffe med rån är en rolig bok, en skröna,  men samtidigt ett inlägg i debatten om äldreomsorgen.
Under lyssningens gång skrattar jag och småler för mig själv. Det är kul skrivet och en hel del små poänger och skämt går helt klart hem hos mig, men det är rätt mycket diskussioner o planering av de olika brotten, detta kunde det varit något mindre av tycker jag. Bitvis är det spännande och jag vill veta hur det kommer att gå.  Måste annars säga att jag inte är så mycket för att läsa böcker där handlingen är rätt långt ifrån trovärdig, kanske är jag lite tråkig med just det synsättet och behöver läsa/lyssna på fler såna här historier emellanåt. Håller nu på och läser Rapsbaggarna av Karin Brunk Holmqvist, som bok ,  men det är en annan historia.... även om den nog kan räknas till samma genre.

Uppläsare av Kaffe med rån är  Helge Skoog,  och ja han läser den bra.
 

 

Kerstins bokblandning 2 år !

Ja nu har jag bokbloggat i två hela år! Sammanlagt har det blivit 91 inlägg.
För ett år sedan skrev jag att jag  skulle öka upp min aktivitet med fler inlägg och det gick väl siså där med det, något fler inlägg blev det under 2013 än 2012 men det är marginellt ! Jag ville också göra lite fler inlägg än enbart om böckerna jag läst ut, där lyckades jag kanske något bättre.
Under vår och försommaren 2013 var jag med och läste John Hall av Sophie Elkan med Göteborg läser, där träffade jag en del av Er andra bokbloggare. Dessa träffar var väldigt trevliga och jag skulle önska att det blev ett Göteborg läser 2014 också.
Under året har jag också bildat en egen liten bokcirkel med några vänner. Vi har det trevligt på dessa cirkelträffar, och det blir en blandning av böcker även här,  och detta gör att jag läser böcker jag kanske inte annars skulle läst.
Jag la ut en Boktolva här på bloggen för första gången och lyckades läsa sju av dessa,  den åttonde blev utläst efter årsskiftet. Avstår från den typen av läsutmaningar nu under 2014. Min målsättning är dock att blogga om minst 40 läsupplevelser i år !

Svart som natten

Svart som natten ( 2006, Svensk översättning 2008) är den första av Ann Cleeves så kallade Shetlandsserie.

Handling:
Den ensamstående mamman Fran Hunter är på väg hem efter att lämnat sin dotter i skolan. Hon njuter av det vackra landskapet och tänker att hon ska måla av det. Ser då plötsligt att Korpar flyger i cirklar  över ett bylte. När hon går fram o tiitar gör hon den hemska upptäckten det är en död flicka som hon bor granne med,  hon är strypt med sin egen halsduk. Nyheten sprids fort och rykten gör gällande att stadens ensling Magnus är den skyldige. Kommisarie Perez börjar kartlägga vad som hänt genom att ignorera dessa rykten. 

Jag har länge tänkt att jag ska läsa denna serie, åtminstone börja med den första för att se vad jag tycker, jag har ju förstått att denna deckarserie  är omtyckt och jag blev verkligen inte besviken. Först kändes den lite dryg men spänningen trappades upp hela tiden och mot slutet var det stäckläsning som gällde. Det är fina miljöskildringar ifrån ett kargt landskap. Beskrivningen av karaktärerna i boken är också bra, som helhet gör detta att boken blir lätt att följa med i. Slutet var inte riktigt som jag väntat mig och det är gör också boken bra, för det är ju inte så kul egentligen att ha räknat ut i förväg hur det ska sluta. 


Sätter inte ut betyg längre  här i bloggen - men om jag skulle göra det skulle det bli det högsta. Då det finns  tre böcker till i denna serie, och ännu fler av Anne Cleeves, så har ju antalet böcker i min  "vill läsa lista" utökats något :-)

Föreställningen om ett okomplicerat liv med en man

Helle Helle har fått många lovord och prisats för  sin roman Föreställningen om ett okomplicerat liv med en man . (2002, 2007 på svenska)

Från baksidan av boken :
"Susanne bor tillsammans med sin man Kim i en lägenhet. Medan Susanne går till jobbet på sjukhuset för att städa, laga och servera mat, sitter Kim hemma och skriver på en roman. Först trivs hon på jobbet, sedan säger hon upp sig och börjar städa svart hemma i olika fina våningar. Sent på hösten ber Susannes före detta arbetskamrat Ester att få flytta in hos dem - tillfälligt. Hon är höggravid, efter tre missfall, och står just nu inte ut hemma hos sin man. När Susanne går iväg och städar, stannar Ester hemma och vilar sig, och Kim försöker få inspiration att fortsätta skriva på romanen."
 
Det är en lättläst bok, skrivet utan några större krusiduller och med enkla dialoger mellan huvudpersonerna. Helle beskriver vardagslivet på ett bra sätt och visst känns det att det är Danmark, det gillar jag. Det förefaller vara nutid men mobiltelefonen  är tydligen inget som används utan man ringer från hemtelefon eller telefonautomat.


Första kapitlet är egentligen det som borde vara sist, och hela romanen igenom funderar jag på det kapitlet. Jag önskar att det kapitlet inte hade varit där, men nu finns det och ger en sorg över hela läsningen. Jag kan undra lite över tanken med detta. Skriver Helle på det sättet i alla sina romaner ? Jag kommer i alla fall  helt klart läsa fler av hennes romaner.

Mannen som slutade ljuga

Mannen som slutade ljuga: berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick. Dan Josefsson (2013)
Då Thomas Quick fallet intresserat mig mycket så var det självklart att läsa denna bok. Jag har tidigare läst Fallet Thomas Quick: att skapa en seriemördare av Hannes Råstam.
Dan Josefsson var vän till Hannes och fick en förfrågan från Sture Bergwalls bror, Sten-Ove Bergwall,  om han kunde söka sanning i  vad som hände, hur detta kunde ske. Dan Josefsson lyckas svara på denna fråga genom mycket research genom många intervjuer av bl a de inblandade och och även genom att att använda sig av wallraffande.
Resultatet är en mycket skrämmande läsning. Har man följt fallet och läst Hannes bok så blir det ju en del upprepande men det gör ingenting. (Det är ju nödvändigt för att få helhetsbilden) Det är en tjock bok på runt 600 sidor och det visades en dokumentär på SVT (Dokument inifrån) utifrån bokens innehåll, så om du inte orkar läsa boken så  går det att se dokumentären via SVtplay .  Men naturligtvis så ger boken en mer klar bild och förståelse i hur det gick till,  och vilka som skapade seriemördaren Thomas Quick.
 

Så här skriver Ann Heberlin, Sydsvenskan:

"Dan Josefssons bok är ett magnifikt blottläggande av ett totalt haveri, ett juridiskt, terapeutiskt, vetenskapligt och polisiärt sådant. Om han inte får Augustpriset ska jag äta upp min doktorshatt." - Ann Heberlein, Sydsvenskan

Tyvärr så blev hon nog tvungen att äta upp sin doktorshatt för något Augustpris fick inte Dan Josefsson, men nominerad var han.

Sorgesång

Sorgesång  av Siri Hustvedt (2008). 

Bokens baksidetext :

"Erik Davidsen påträffar efter sin norskfödde fars död ett kryptiskt brev från en kvinna, skrivet när fadern arbetade i Minnesota under depressionen. Tillbaka i New York, där han arbetar som psykoanalytiker, ger Erik sig i kast med att läsa sin fars efterlämnade papper i hopp om att för första gången förstå honom. I dagböckerna ryms allt från kärleksbrev till fruktansvärda skildringar från andra världskriget. Under samma tid förälskar sig Erik i en kvinna som flyttat in i hans hus. Det visar sig emellertid att någon förföljer henne och hennes dotter. Dessutom har Eriks syster Inga blivit uppsökt av en journalist som hotar att röja en hemlighet om hennes avlidne man, en välkänd författare. Plötsligt finner sig Erik involverad i flera olika situationer där det förflutna gör sig påmint på ett omvälvande och skrämmande sätt. "

Det är många trådar i berättarpersonen Erik Davidsens liv som man får följa när man läser Sorgesång. Just det upplevde jag som jobbigt, jag kan tycka att Siri Hustvedt kunde gjort mer än en roman av det hon har skrivit om i denna enda roman.  Visserligen kan livet vara så att man har olika jobbiga saker omkring sig, men för mig som läsare kändes det lite för mycket. Det är skrivet i korta avsnitt utan kapitelindelning. Handlingen hoppar från en händelse till en annan. Än  handlar det om samtalsterapin Erik som psykoanalytiker har med sina patienter, än får man läsa Eriks pappas brev , ibland handlar det om systerns och systerdotterns problem , och ibland är det Eriks förhållande till den inneboende kvinnan och hennes dotter. 
Jag tyckte inte riktigt att det blev en helhet av historien. Blev därför rätt besviken.

Pappan och havet

 

I Lördags morse så var det sista delen i Bokcirkeln om  Pappan och havet (1965)
i Lundströms bokradio. Jag lyssnade dock på reprisen igår. Då jag inte läst nån bok om Mumin innan så var det en lite spännande bekantskap.  Jag tyckte väldigt mycket om att höra Marie Lundström och författarna Lena Andersson Philip Tier diskutera boken. Cirkeln har varit i tre delar och i början av varje program. Det går ju naturligtvis  fortfarande  att lyssna på det i SR play. 
Pappan och havet är den tionde och sista boken Tove Jansson skrev om Mumintrollen, så det var kanske att börja i fel ände för mig att läsa denna först. 
Muminfamiljen flyttar i denna bok från Mumindalen ut till en fyr på en ö mitt i havet. Relationerna i familjen blir annorlunda och var och en går in i sin egen värld för att möta förändringen. I sista avsnittet  så frågade Marie om Muminföräldrarna kunde skiljas och vad som skulle hända med Muminpappan respektive Muminmamman i så fall. Här fnissades och skrattades det över denna något absurda tanke ! Även om det är en barnbok så finns det ett djup i boken och det är självklart att den tilltalar även vuxna. Jag kan inte låta bli att fundera på vad jag tyckt om Muminfamiljen  om jag läst om dem som barn.