Tove Janssons Pappan och havet i Lundströms Bokradio i morgon

I morgon klockan 08.00 i Lundströms Bokradios bokcirkel  kommer  Marie Lundström  och författarna Lena Andersson och Philip Tier, diskutera de två första kapitlen av Tove Janssons Pappan och havet. 
Var på biblioteket i eftermiddag och lånade boken,  så nu är min kvällsläsning ikväll given. Jag har inte läst så mycket Mumin men länge tänkt att läsa just denna bok.
I samma program kommer det utses en vinnare i tävlingen Bad Food Award! Vem har skrivit den sämsta litterära matskildringen? Ja vem kan ha gjort det? 
Som tur är kan man lyssna i efterhand på SR play eller på reprisen,  om man inte är vaken denna tid på lördagsmorgonen.

En sannolik historia

En sannolik historia (2010)  är den första bok av Karin Alvtegen som jag har läst. Hon är ju aktuell med  romanen Fjärilseffekten men jag valde att läsa denna som jag rätt nyss inhandlat på loppis. Det är en lättläst historia och ja den kan nog vara sannolik också. Handlingen, eller historien, berör mig  och som läsare får jag komma in innanför skinnet på romanpersonerna. Dessa är är hotellägaren Helena, hennes gamla barndomskamrat Anna-Karin, Werner en särling o Kuf, Anders en mycket rik affärsman och så Helenas tonårsdotter Emelie. Handlingen utspelar sig under några veckor vårvintern någonstans i Norrland.
Romanens Anders är uppvuxen i Huskvarna, och det har han gemensamt med författaren.

Från omslagsfliken:

"Med säker hand, stark psykologisk laddning och en osviklig känsla för att blottlägga det djupt mänskliga, skildrar här Karin Alvtegen relationer, sorg, konflikträdsla, fördomar och kärlek."

Kommer helt säkert att läsa fler böcker av Karin Alvtegen. Detta är den första bok som hon skrivit som inte är en kriminalhistoria.  Det är också  intressant att hennes farfar var bror till Astrid Lindgren.

Okända väsen

"Okända väsen av Tracy Chevalier (2010) utspelar sig på den engelska sydkusten. Det är tidigt 1800-tal och inom naturvetenskapen står man på tröskeln till flera viktiga upptäckter. En av dem skulle den unga och fattiga Mary Anning från den lilla staden Lyme Regis stå för"

Som alltid fascineras jag av Tracy Chevaliers böcker. Hennes romaner bygger ofta på verkliga händelser eller historiska personer. I denna roman handlar det om väninnorna Mary Anning och  Elisabeth Philpot  som var fossilsamlare och paleontologer. Dessa kvinnor berättar omväxlande i boken.
Tracy Chevalier har skrivit en bra roman där hon utgått ifrån de historiska fakta som finns om dessa kvinnor. Hon skriver på ett bra sätt där hon fått in hur det var att leva i en tid och i  ett samhälle där könstillhörighet och klasskillnad hade stor betydelse och där Bibelns skapelseberättelse tolkades ordagrant. Det hela blir till en spännande historia och samtidigt en förståelse för livsvillkoren  i en liten by på en engelska sydkusten vid denna tid. Även om geologi inte tillhör mina direkta intressen så väcks min nyfikenhet under läsningen.
I ett efterord i boken skriver Tracy Chevalier om ur hon tänkt när hon skrivit sin berättelse. Tycker alltid om att få sådan inblick i författarens arbete.
Jag har fortfarande några olästa böcker av Tracy Chevalier och det känns bra eftersom jag då vet att jag har fina lässtunder med dem framöver


Läs gärna  också vad Bokparet och Böcker emellan har skrivit om Okända väsen.

Arn Tempelriddaren

När Jan Guillou gav ut sin trilogi om Tempelriddaren Arn Magnusson (som sen utökades med en fjärde bok som utspelade sig efter Arns död) läste jag dem allt eftersom de kom ut. Jag tyckte mycket om  dem. Att läsa dessa böcker fick mig att se på det landskap jag växt upp och bott i, i hela mitt liv, med andra ögon. Historia hade inte tillhört mitt favoritämnen i skolan. Redan på 80-talet väcktes  dock mitt intresse med  Tv-serien och boken med titeln Svea rikes vagga. Dag Stålsjö, Tv-producent som stod för programmet och senare boken,  ifrågasatte här vår historieskrivning och tillskrev bland annat Västergötland som Sveriges vagga. Tv-serien blev anmäld och Uppsalahistorikerna satte kaffet i vrångstrupen om man så säger.  Det blev verkligen debatt i våra medier om denna nya historiesyn. När Jan Guillou kom med ungefär samma teori fast i romanform cirka  20 år senare blev det inget bråk om detta alls.
Hur som helst jag har nu i dagarna tittat på filmerna som bygger på böckerna och ja de är riktigt bra - men de tyckte jag inte när de gick på bio. För det är ju så att när böcker filmatiseras blir det sällan som man som läsare upplever böckerna. Därför tyckte jag filmerna var bra nu när läsupplevelsen låg så långt tillbaka i tiden. Får faktiskt lust att läsa böckerna igen. Och ni som inte har läst dem rekommenderar jag att göra det. 

De tre böckerna i trilogin är Vägen till Jerusalem, Tempelriddaren och Riket vid vägens slut. Den fjärde boken som bygger på dessa tre är Arvet efter Arn

Läs även Bloggen  Vår bokvärld  som har skrivit ett bra och mycket mer djupgående inlägg om detta.

Hotellet i hörnet av bitter och ljuv

Hotellet i hörnet av bitter och ljuv  av Jamie Ford (2009 )


Utdrag från bokens baksida:
"Seattle, 1986: Henry Lee ansluter sig till en folkmassa utanför Hotel Panama, som en gång var en portal till den japanska stadsdelen. Hotellet har varit stängt i årtionden, men den nya ägaren har gjort ett otroligt fynd
i hotellets källare - tillhörigheter från japanska familjer, som blivit kvarlämnade då familjerna samlades ihop och skickades till interneringsläger efter angreppet på Pearl Harbor 1941.
Åsynen av de efterlämnade föremålen tar Henry tillbaka till barndomen i 1940-talets Chinatown. 
Henrys föräldrar var strarkt nationalistiska och emot allt japanskt, men trots det blir Henry vän med den japanska flickan Keiko, och de två utvecklade en oskyldig kärlek till varandra innan  Keiko och hennes familj tvångsinternerades."


Jag måste säga att jag inte kände till att man tvångsinternerade  amerikanska medborgare av japanskt ursprung efter Pearl Habor. Ofta när det är berättelser från andra världskriget så handlar det om Europa och judeutrotningen.
Hotellet i hörnet av bitter och ljuv är skriven på det sättet att  man får följa huvudpersonen Henry växelvis, som vuxen och nybliven änkeman 1986, och växelvis som skolpojke under kriget 1942-1945. Det framgår tydligt vilket årtal kapitlet utspelar sig.
Det är inget fel i själva historien som berättas men den kanske hade kunnat berättas på ett djupare plan och det blir inte så gripande som jag tycker att handlingen och själva kärlekshistorien hade kunnat varit. 
Jag hade förväntat mig något mer av den här berättelsen och den grep alltså inte tag i mig som många andra romaner kan göra. Samtidigt är det en berättelse om en del i vår historia  som förtjänar att komma fram i ljuset och berättas, och själva berättelsen är trots allt lite "söt", just därför kan jag ändå rekommendera den.

Åtminstone i pocketupplagan jag läste var det alldeles för många stavfel och fel i ordföljd. Helt enkelt mycket dåligt korrekturläst. Sådant irriterar mig !

Livstid

Livstid (2007) är Liza Marklunds Sjunde bok om Annika Bengtzon och en direkt fortsättning på Nobels testamente.

Utdrag ur texten på bokens baksida:
 

- Jag gjorde det inte, sa Annika. Det var inte jag.
- Vet du, sa kommissarie Q, det säger nästan alla.

Annika Bengtzon misstänks för mordbrand i sitt eget hus.
När David Lindholm, Sveriges mest kända polis, hittas skjuten i sängen identifierar hon sig snabbt med hans unga hustru Julia.
Julia hotas av livstids fängelse för mord, både på sin man och sin försvunna fyraårige son Alexander.
Men Julia nekar. Det var inte hon. Det var en annan kvinna som sköt hennes man och kidnappade hennes son. Medan tillvaron rasar samman omkring Annika gräver hon sig allt djupare ner i den mördade polisens våldsamma förflutna.
Till slut återstår två grundläggande frågor.
Om Julia ljuger: Var har hon gömt Alexander?
Om hon talar sanning: Vem håller honom fången?

 

Eftersom Livstid är en direkt fortsättning på Nobels testamente så läste jag dessa två böcker efter varandra. Jag brukar sällan läsa två böcker av samma författare på raken om det inte är en serie. Att det är en fortsättning stämmer på sitt sätt för den tar ju direkt vid som det står men ändå hamnar man direkt i ett nytt fall.

Denna gång har Liza Marklund gått mer in i polisarbetet än hon gjort i de tidigare böckerna. Det handlar om två kvinnliga poliser där den ena anklagas för mordet på sin man och bortförandet av sin son,  samt hennes bästa poliskollegas sätt att hantera detta. Jag tycker hela bokens upplägg var bra och spännande till sista sidan. Annika Bengtzons privatliv har i denna boken verkligen blivit trassligt och jag vet ju att fortsättning på detta följer i senare utkomna böcker i serien. Boktiteln syftar på Livstidsstraffet och  som läsare får man också följa Annikas man Thomas som jobbar på regeringsdepartementet och gör en utredning om just detta straff. Sådant tycker jag att Liza Marklund får in så bra i sina böcker. Tidningsredaktionen på kvällspressen förändras också mycket i denna bok och det är säkert en med sanning överensstämmande förändring som skett på tidningsredaktionerna till följd av den digitala utvecklingen. 

Jag kommer att fortsätta min läsning av böckerna om Annika Bengtzon, det finns nu tre böcker till då den tionde med samma titel som en gammal svensk schlager, Lyckliga gatan,  just släppts. 

ABBA och Carl Larsson med flera

Varit i Stockholm några dagar och hann med att gå på två helt olika museum. Först var jag på ABBA THE MUSEUM och Swedish Music Hall of Fame Mycket kul och intressant, men samtidigt blev det lite mycket intryck av musik och blinkande lampor från flera håll. För mig blev det i alla fall en riktig nostalgitripp och  Swedish Hall of Fame avdelningen gjorde ju inte den trippen mindre. Här kunde man lyssna på populärmusiken och läsa om dess utveckling  från 1910 till nutid.

Andra museibesöket var Carl Larsson Vänner och Ovänner, här var det mycket lugnare !
Denna utställning var i Konstakedemiens lokaler eftersom Nationalmuseum är stängt för renovering. Det var fina lokaler och jag tyckte om utställningen. Eftersom temat var Carl Larsson vänner & ovänner,  var det tavlor av flera konstnärer. Det speglade det svenska konstnärslivet från hans samtid men trots allt var 100 av de 120 verken signerade CL.  Jag läste noga på varje skylt så det tog lite tid att gå igenom utställningen. Jag fick mer kunskap om Herr Larsson och hur hans förhållande var till samtiden. August Strindberg var exempelvis först vän till honom men han kallade i en bok Carl och Karin för "hopljugna karaktärer" efter det var Carl Larsson fylld av hat mot honom.
Selma Lagerlöf, Ellen Kay, Thor Heyerdahl och Bruno Liljefors är exempel på personer man genom utställningen får veta hur de stod i förhållande till Carl Larsson. Kolla gärna här om du är vän eller inte med Carl Larsson - Behöver jag säga att jag var totalt lojal med honom...

August och Selma porträtterade av Carl Larsson