Korparna

Korparna av Tomas Bannerhed (2011) En mycket hyllad debutroman som fick Augustpriset, men även flera andra priser. En bok som jag tänkt läsa länge men som det dröjde innan den blev läst. 

Baksidetexten :
"En pojke ser, med stigande skräck, sin far förtvivla över omständigheterna. Håller fadern på att bli galen på riktigt? De magra åkrarna ger inte tillräckligt, vädret håller honom vaken på nätterna, grannarna vänder honom ryggen - gården är han som besatt av att sonen måste ta över och gården. Kedjan av generationer med plågade småbönder får inte brytas. Pojken räddar sig undan hos fåglarna." Det är Sverige, det är Småland det är ett annat sjuttiotal än det vi sett förut."
  
Bannerhed har lyckats fånga en stämning i denna roman, som för mig känns ovanligt stark. Jag ser allt tydligt framför mig, miljön både inomhus och utomhus, naturen och fåglarna Allt känner jag, och till och med kan jag förnimma lukterna. Det är sällan en berättelse etsar sig så fast i mig. jag tror att det är just detta, att Bannerhed lyckats skapa denna stämning som gjort att Korparna har blivit så prisad.
Det är en tolvårings berättelse, hans tankar om sin far, sin familj och
den omvärld han lever i. Hans berättelse om hur han flyr till naturen till fåglarna för att slippa ta det ansvar, som pappan anser han ska. Hans berättelse om hur han känner sig som en svikare när han inte orkar se pappan som blir allt mer konstig o inbunden. Pappan som flyttar ner till pannrummet om nätterna för att få vara för sig själv och som på dagarna städar gården genom att bygga upp en stor skrothög.  

Jag rekommenderar Korparna,även om jag tyckte den var lite tung o läsa. Det är inte en romantisk uppväxtskildring av landsbygden. Hur framtiden blir för Klas, som pojken heter, och hans familj det får jag som läsare gissa mig till.