Svenska gummistövlar

 

Svenska gummistövlar(2015) av Henning Mankell är en bok jag tänkt läsa länge eftersom jag gillade Italienska skor(Ser att det är hela sju år sen jag läste den.)  som Svenska gummistövlar är en fristående fortsättning på. Läs gärna mitt inlägg om den. 

Jag har bland annat  läst en del av Mankells Wallanderdeckare och ett par av hans barnböcker. Hans utgivning är ganska stor så det finns  en hel del att välja på om jag vill läsa mer av honom. Han blev intervjuad i Babel 2015 om just Svenska gummistövlar, intressant att se och lyssna på men tyvärr så är det lite sorgligt för han trodde han skulle klara sin cancer men dog faktiskt rätt snart efter det. Han blev 67 år.

Nu till boken: som läsare får man i båda böckerna följa Fredrik på ålderns höst, boendes ensam på en ö någonstans i Sverige, tror det ska vara på östkusten.  Hans ålder framgår inte men han kan vara född på 40-talet och är i boken, som skrevs för nästan 10 år sen, något över 70 år. Fredrik är alltså huvudkaraktären. Han var läkare men råkade göra fel under en operation så en kvinna förlorade sin arm och fick därför sluta med sitt yrke. då flyttade han ut på ön så han har bott på ön i många år. Det var hans morföräldrars hus. Han har dock en patient som han undersöker och det är mannen som kör båten med posten. Enligt Fredrik är han inbillningssjuk. Fredrik fick i förra boken veta att han hade en vuxen dotter i denna bok är hon en stor del i handlingen. Även en journalist som Fredrik blir lite intresserad av tillhör karaktärerna.

Bokens första meningar: "Mitt hus brann ner en höstnatt för snart ett år sen. Det var en söndag. Det hade börjat blåsa under eftermiddagen. På vindmätaren under kvällen kunde jag se att det var över 20 sekundmeter i byarna."

Det är verkligen tufft för Fredrik som bestämmer sig att bo kvar i sin gamla husvagn. När brandundersökningen görs anklagas han för att anlagt branden själv och det leder till åtal.

Jag har tyckt om att läsa dessa böcker. Mankell berättar målande, det är mycket bra gjort.

Mot slutet börjar jag ana vem som tänt på och det visar sig vara rätt. På det viset är det ju lite av en kriminalroman, fast också så mycket mer.

Frälsarkransen

 

Frälsarkransen (2024) av Kristina Ohlsson är fjärde delen av Strindbergserien där handlingen utspelar sig i bohuslänska Hovenäset. Jag har läst de andra delarna snabbt och har tyckt om denna serie, men jag vet inte varför denna del inte kändes lika mycket som en bladvändare som jag tyckt de andra varit. Den var absolut inte dålig inte men jag tyckte alltså att den var något segare att läsa. August Strindberg och Maria är det riktigt kul att få följa och även de andra karaktärerna boende i Hovenäset som varit med från början. Jag har som läsare fått en god bild av dem, Kristina har alltså lyckats med att få fram karaktärer med personlighet. 

Ur baksidetexten: 
"Idyllen skakas än en gång om när ett äldre par hittas förgiftade. De har bott på näset i femtio år och är väldigt omtyckta. Vem kan vilja dem så illa? Utredningen hamnar på Marias bord, men det är något som skaver i polisgruppen. Vad är det kollegan Ray-Ray döljer? Fallet visar sig ha en mörkare baksida än någon hade kunnat ana …"

Upplösningen är verkligen tragisk men som läsare anar man nog att det kunde vara just så. 

Jag gissar att det blir fler delar i serien, för det finns vissa frågetecken som Agust har fått veta om sina föräldrars liv. Troligen löses detta i nästa bok.

Kallt nog för snö

 Kallt nog för snö (2024) av Jessica Au, blev jag tipsad om att läsa, den har fått fina recensioner men jag håller inte riktigt med. Det är en roman som inte gav mig något, tyckte den var rätt slätstruken. Det är sällan jag tycker så men ibland händer det. 

Förlagets text:

"En kvinna besöker Japan med sin åldrande mor. De går på konstmuseer, äter middagar och tar skydd undan regnet. De samtalar om livet, om banala saker, och mellan samtalen råder en svårtolkad tystnad. Under ytan tar en berättelse form, om migration, avstånd och den eviga gåta som en familj innebär."

Har inte så mycket mer att tillägga än att detta är en bok jag inte kommer komma ihåg handlingen i när det gått en tid sen jag läst den. Det var lite för lugn handling kan man uttrycka sig så? Ja det var nog det jag kände när jag läste den.

Här kan du läsa och lyssna på Svt:s Kulturnytts rescension och du kanske håller mer med dem än med mig, för så är det ju att vi läsare inte alltid tycker lika.

Ett hem för själen

 

Ett hem för själen - Ellen Keys strand (2007) av Ingela Bendt är en fin bok med många foton och jag som läsare får lära mig om både Ellen Keys liv och om huset hon lät byggs vid Vätterns strand. Strand var alltså ett mycket passande namn. Ingela Bendt skriver i sitt förord att hon under senare delen av sin barndom bodde granne med Strand på somrarna.

Från bokens baksida:

"Skönhet är ett urbehov som finns inne i oss alla, vi måste se skönheten i vardagen, i detaljen skrev Ellen Key, det förra sekelskiftets kanske mest omstridda svenska författare och opinionsbildare. Hon blev en världsberömd storsäljare.  En nyckel till sin tid-som chockerade samtiden med sin kärlekslära och vars idéer om pedagogik och barnuppfostran präglar oss än idag."

Jag är mycket intresserad av de kulturpersonligheter som var aktiva kring förra sekelskiftet. Ellen Key har jag inte läst så mycket om förutom att hennes debatt och ideér om pedagogik blev vida känt.

Små solfåglar långt borta

 

Små solfåglar långt borta (2011) av Christie Watson är en roman som prisats. "Det är en rolig, vacker och sorglig berättelse" står det i baksidetexten och jag håller  med, samtidigt som jag också tycker den är lite otäck. Det är 12-åriga Blesson som berättar om hur hon och hennes mamma och bror Ezikihel lämnar ett bekvämt liv i Lagos eftersom mamman hittar pappan "ovanpå en annan kvinna". De flyttar till en liten by i Nigerdalen där Blessings mormor och morfar bor. Det blir ett annorlunda liv i denna främmande och konfliktfyllda del av Nigeria. De får byta religion och bli muslimer, skolan är helt annorlunda, toalett och kylskåp finns inte och sällan någon el. Inte långt ifrån finns ett Amerikanskt oljebolag och det ger upphov till att det är farligt att röra sig i skogarna. Exempelvis när de ska tvätta i en rätt så smutsig flod. Morfadern köper sig en andra hustru, trots att det knappt finns pengar till någonting. Mamman jobbar mer än heltid åt amerikanarna, de har privatchaufför som kör henne dit och hem. Mormodern är barnmorska i byarna och bestämmer sig för att lära upp Blessing till detsamma, så hon slutar skolan som de ändå inte har råd med.  Ezikihel får gå kvar men inte så länge, då det händer något som gör att han får sluta.

Sammantaget var det en intressant bok att läsa och det är en sådan historia som jag kommer att komma ihåg. Alltså ingen "dussinbok" om man säger så, och för mig tog det lite tid att läsa den, men den var värd att lägga lite tid på.

Lögnaren i skafferiet

 

Lögnaren i skafferiet (2023) av Kristina Appelqvist är andra delen i serien om Nina Storm och Prästgården i Mjöbäck. Det är en spänningsroman utan mord, verkligen lite annorlunda. Det är skrivet med humor och som sagt spännande är det.
 Kristina växte upp i en prästfamilj och bodde just i Mjöbäcks prästgård. Jag har själv bott i två olika prästgårdar i Västergötland som barn och är förvånad över hur hon har fantasin att skriva om sitt barndomshem.

Nina Storm är kommunikationschef på kulturdepartementet och  Diana Wikman som är Generaldirektör tillika Ninas chef är ju inte riktigt den trevligaste personen om man säger så. 

Kulturministern Timmy som var nära vän till Nina i ungdomen dör. De två hade en hemlighet om ett busstreck de gjorde och som absolut skulle skada Nina om det kom i dager. Nina kommer på Diana med en hemlighet. Ett konstigt inbrott sker i Ninas hem.
En skrivarkurs arrangeras i Prästgården och kursledaren, en deckarförfattare, låter deltagarna utföra rätt konstiga uppgifter.

I slutet av romanen får jag som läsare svar på många frågor som jag ställts inför under läsningens gång.

Från bokens baksidetext:

" Lögnaren i skafferiet är en underhållande spänningsroman om lögner och livslögner, vänskap och maktkamp"

Talmannens guide till svensk poesi

Talmannens guide till svensk poesi (2024) av Andreas Norlén lånade jag på biblioteket för att jag blev lite nyfiken. Jag läser rätt lite poesi men gillar visor som många gånger är tonsatta dikter. Jag har inte läst denna bok från pärm till pärm däremot bläddrat igenom den. Ett flertal är just dikter som är tonsatta, exempelvis av poeter som Hjalmar Gullberg, Gustav Fröding och Dan Andersson.

Det är 110 dikter i samlingen fast det från början var sagt 100 då Andreas hade svårt att välja bort några. Andreas hustru (ja han använder hustru i stället för fru i sin text) har också varit aktiv vid urvalet. I förordet berättar han om hur han träffade sin hustru och hur de läste poesi på första träffen, det efter att de hade haft otur med matstället och efterföljande vandring på stan där det var något stökigt arrangemang just då. Dikterna står i bokstavsordning på poetens förnamn så det blir en bra blandning mellan typ av dikt, och olika tidsepoker. Flertalet av de som skrivits i närtid kände jag inte till alls. Vissa strofer eller första verser lärde jag mig redan som barn då pappa deklamerade dem ibland, fast de två jag minns bäst är inte med i denna samling. Kommer jag då läsa mer poesi efter att jag kollat in denna guide? Ja kanske och eftersom boken är efterfrågad fick jag bara låna den en kort tid, så kanske jag kommer att låna den igen när den inte är lika efterfrågad.