torsdag 25 april 2013

Promenad i regn





Igår var det stadsvandring i Göteborg med Göteborg läser. Vi läser John Hall av Sophie Elkan och har träffar med boken och författarinnan i centrum. Tyvärr så hade vi inte vädergudarna på vår sida, regnet föll över oss där vi gick fram på trottoarerna från hus till hus.




Bl a såg vi på Sophie Elkans barndomshem, Judiska synagogan och  Hallska huset. Linda (enligt O) och Anna (och dagarna går) hade läst på och de hjälptes åt att guida oss. En stor eloge till dessa tjejer som lägger ner sin själ i detta projekt. 
Efteråt fikade vi och det var gott med varm dryck och trevligt boksnack. 

Själv läser jag pocketutgåvan från 2002 som är en redigerad upplaga från 1993. 



Här är  John Hall i tre delar, från 1913, som min pappas faster läste när den var populär.


Här är vad några andra bloggare skriver om vår blöta promenad.

 Hanneles bokparadis

Boktjuven







Karta över hur vi gick





Nästa gång ses vi på Nääs slott den 20:e maj. 

onsdag 24 april 2013

Världsbokdagen i Sjövik

Igår på världsbokdagen  anordnades ett mycket trevligt arrangemang på biblioteket här i Sjövik. 
Vi var några stycken som hade förberett oss att berätta om någon eller några böcker som vi läst. Vi serverades te och smörgås. Mellan bokrecensionerna var det uppläsning av dikter.  Arrangemanget var mycket uppskattat. Jag tipsade om  Romanen Snöblomma och den hemliga solfjädern  av Lisa See och  Thrillern Kinesen av Henning Mankell. Båda dessa böcker handlar om Kinas kultur och historia, men på olika sätt. Två böcker som jag läst och tyckt väldigt bra om.
Det var kul att även ta del av de andras boktips.

söndag 21 april 2013

Fyrmästarens dotter



Fyrmästarens dotter (2009) är Ann Rosmans första deckare i serien med kriminalpolisen Karin Adler, och där handlingen utspelar sig i Marstrand. Jag har tidigare inte läst något av henne så detta var min första bekantskap med denna deckarserie. Tyvärr upplevde jag boken rätt rörig. Jag hade under läsningens gång svårt att hålla ordning på de rätt många personerna som är med i handlingen. Det växlar mellan nutid och 1960-tal, men där får man åtminstone rubriker som talar om när det är tillbakablickar. Jag hade ändå svårt att få grepp om historien. En del detaljer i handlingen kändes lite väl overkliga och det var lite väl många gånger som det slumpade sig att Karin Adler befann sig på rätt plats, träffade rätt person vid rätt tillfälle osv.  för att handlingen skulle drivas framåt. 
I handlingen förekommer det en slags gåta som ett par av huvudpersonerna får i sin hand. Denna gåta kände inte poliserna till och det gjorde det hela lite mer spännande.

Jag kommer trots allt att ge mig på någon mer bok av Ann innan jag helt avfärdar henne som en författare för mig.  Exempelvis lockas jag av att läsa Mercurium eftersom den bygger på en verklig händelse.

Utdrag ur  baksidetexten på Fyrmästarens dotter:

På den lilla ön Hamneskär utanför Marstrand pågår ett intensivt arbete med att ställa i ordning den nya turist- och konferensanläggningen. Bostäderna för den tidigare fyrpersonalen på ön ska rustas upp och den renoverade krinolinfyren Pater Noster från 1868 ska återbördas till sin ursprungliga plats. Det är april och invigningen närmar sig.
Två polska murare håller på att reparera den inre väggen i fyrmästarbostadens matkällare när de får en mycket obehaglig överraskning. Väggen ger plötsligt vika och i utrymmet bakom vilar kvarlevorna av en man. Kroppen är välbevarad men har av allt att döma legat där länge.
Karin Adler, vid kriminalpolisen i Göteborg, får hand om utredningen. Till en början har man inte mycket att gå efter bara en förteckning över försvunna personer och en vigselring. Det blir inte heller bättre av att Karins förhållande med sambon Göran är på upphällningen och att relationen till den fyrkantige kollegan Folke närmar sig kokpunkten. Allt medan mystiken kring den döde mannen tätnar. Vem är han? Och varför har han blivit inmurad?

onsdag 10 april 2013

Om Jesus


Har under en längre tid lyssnat på några kapitel då och då av Jonas Gardells uppläsning av sin bok Om Jesus. Det känns bra att lyssna på Jonas  röst, när han på sitt speciella sätt läser upp sin bok och där han redogör för sin Jesusforskning. Denna bok har han skrivit på i hela tolv år. Jonas blir personlig ibland exempelvis då han säger: "när jag som frikyrkobarn...." eller tar upp frågor om homosexualitet. Det känns bra med denna personlighet.
Boken börjar med att ta upp hur levnadsvillkoren var vid tiden för Jesus födelse och liv. Man får sedan följa händelserna i Jesus liv från födelsen till korsfästelsen och sen även den första tidens Kristenhet.  Jonas ger sin personliga syn på händelserna genom sina studier och efterforskningar. 
Det är många bibelcitat med hänvisningar , för det här blir ju som ett bibelstudium. Vill man verkligen följa med så kanske det bästa är att läsa boken med en bibel bredvid sig. Detta blir ju lite svårare när man lyssnar, för då får man ju pausa en massa gånger.
Sammantaget ger läsningen av den här boken många intressanta aha upplevelser och även jag tänker tillbaka på min barndoms söndagsskole och kristendomslektioner. ( Ja det hette så när jag gick i lågstadiet)
Beundrar Jonas för att han vågat ge sig på detta svåra som bibelforskning ändå är. Han har gjort det bra tycker jag och det blir nog  även att  jag lyssnar på eller läser Jonas bok, om Gud, framöver. Ser dock att man bör ha med sig en hel del grundkunskap av de bibliska berättelserna och om kristendomen för att ha bra behållning av läsningen.

söndag 24 mars 2013

Tulpanfeber


Tulpanfeber  (1999) av Deborah Moggach utspelar sig under 1630-talets tulpangalenskap i Amsterdam. Då man spekulerade i tulpanlökar istället för aktier.  Konstnären Jan van Loos får i uppdrag av Cornelis Sandovort, en förmögen gammal man att måla ett porträtt av honom och hans unga hustru Sophia, som han är mycket lycklig med.  Detta är inledningen på en historia som slutar med förskräckelse. Man dras snabbt in i berättelsen och vill läsa vidare för att se hur det hela ska sluta - Och slutet blir inte riktigt vad man tänkt sig. Kapitlen är rätt korta och har olika berättarpersoners namn. Man vet alltså under läsningens gång vem som berättar det som händer, och det är en hel del personer inblandade i handlingen.
Tulpanfeber utkom samma år som Flicka med pärlörhänge av Tracy Chevalier som jag tyckte mycket om när jag läste. Handlingen i den romanen utspelar sig också i Holland men  ett trettiotal år senare. Det finns  en hel del likheter, bl a att det handlar om konstnärer och deras kärlek till modeller.
Tulpanfeber är en lättläst bok, med en ovanlig intrig. Det är en bladvändare, och man får med sig lite historiekunskap  på köpet när man läser den. Här är en artikel om tulpanhysterin i 1600-talets Holland

måndag 11 mars 2013

Innan du somnar


Linn Ullmans debutroman Innan du somnar (1999) var inte den roman jag förväntat mig att den skulle vara. För mig var den jobbig att komma igenom.
Ur baksidetexten:
"Innan du somnar är den unga Karin Bloms berättelse om sig själv och sin stora märkliga familj. Karin är berättaren som förvirrar, ljuger och förför. I hennes värld glider fantasi och verklighet omärkligt in i varandra"
Innan jag började läsa skulle jag kanske tänkt på just ovanstående rader. Det kändes för förvirrande och fantasifullt för mig.
Jag läste denna bok som en bokcirkelbok och de fyra  andra  i gruppen hade samma uppfattning som jag.
Ändå togs boken emot stort  när den kom ut, även internationellt. Kan det bero på Linns kända föräldrar ?
Jag har inte läst någon annan bok av Linn Ullman, det är möjligt att hennes andra romaner inte är skrivna på samma sätt. Jag har ett par titlar till av henne i bokhyllan, kanske att hon kan få en chans till. 

Funderar en del på detta med att jag är en läsare som vill att det jag läser i romaner och deckare åtminstone ska snudda vid att kunna ha hänt på riktigt, för att jag ska tycka att det är bra.  I Lundströms bokradio i P1 härom veckan togs just det ämnet upp, om hur verklighetsnära man som läsare vill att det ska vara i skönlitteraturen. Det handlade i första hand om biografier, och jag tycker frågan är väldigt intressant.

fredag 8 mars 2013

Tankar på kvinnodagen

När jag gick i högstadiet i början på 70-talet hade jag en lärare i svenska som var aktiv i Fredrika Bremer förbundet. Hennes tal på lektionerna om jämställdhetskampen (feminism)  och kvinnors rätt att komma ut på arbetsmarknaden tyckte jag enbart var jobbigt och inte alls något som hörde till ämnet svenska. På svensklektionerna ville jag lära mig rättstavning och grammatik. Många av mina klasskamrater inkl. mig själv hade mammor som var hemmafruar. Jag inser nu att Kvinnokampen har fört jämställdheten framåt, men ändå har vi fortfarande löneskillnader mellan typiska kvinnoyrken o typiska mansdominerade yrkesgrupper. Samtidigt ser jag inte denna kamp som min. Jag ser kampen för en ren värld och kampen för klimatet som min kamp. Som väl är är vi olika även om vi har samma kön och jag förstår som sagt att det behövs en kamp för kvinnors lika värde och en dag som dessa frågor lyfts fram. Fast egentligen måste ju sådana här frågor kunna lyftas fram 365 dagar om året.
Jag har idag läst olika bloggares recension  av Maria Svealands relativt nyutkomna bok Hatet. Intressesant läsning.  Jag såg inte Uppdrag granskning om näthatet mot kvinnor, men har ändå följt den debatt som följde efter programmet. Visst är det hemskt för de som är  utsatta för detta, samtidigt får man ju hoppas att det är ett hat som bara skrivs i ord. Frågan som står i texten om boken är  Hur kommer det sig att aggressiviteten mot feminister och kvinnor ökar just nu? Säkert en väldigt relevant fråga, och för mig är frågan, ger boken något svar? De radiodebatter jag hört och de debattartiklar jag läst ger väl lite olika svar på den frågan.

Jag har lagt märke till att många bokbloggare har börjat ersätta ordet man till ordet en  exempelvis blir  Hur ska man tänka -  hur ska  en tänka. För mig uppvuxen i Västergötland där man (!) många gånger säger så dialektalt, känns detta som någon bara skriver slarvigt. Att i stället för han/hon säga eller skriva hen det kan jag faktiskt acceptera som praktiskt emellanåt, men en i stället för man låter Västgötskt eller kanske t o m lite lantligt för mig.

Läs om Maria Svelands Hatet på dessa bloggar enligto.se  fiktiviteter.se  booksonmymind.me