Nattvakten av Anna Ihrén

Nattvakten (2018) av Anna Ihrén är första delen i Jubileumsserien. 
Namnet på seriens namn syftar på att Göteborg kommer att fira 400-årsjubileum år 2021. Hur många delar det är tänkt att bli vet jag inte.
Anna håller sig till samma huvudkaraktärer i denna nya serie, som förekommit i hennes tidigare böcker – Morden på Smögen. 
Jag har lite svårt för när det är ett stort ”persongalleri” i handlingen och särskilt när det växlar ofta. Så är det i Nattvakten och kanske får jag skylla mig själv då lässtunderna i den blev korta och många, det är inte så spänningsromaner ska läsas. Samtidigt så känner jag ju till poliserna sen de tidigare böckerna som sagt.
Handlingen i nattvakten utspelar sig i Göteborg, Stockholm, Köpenhamn, och Amsterdam. Brottsligheten har inte gränser, även olika områden i Göteborg är med i handlingen. 
Göteborg är dekorerad med iskulpturer, En flicka gör en fasansfull upptäckt i en av iskulpturerna finns en man infrusen. Det visar sig vara en av stans politiker och fallet får högsta prioritet av polisen. Sandra som nu arbetar på Göteborgspolisen får i uppdrag av Camilla Stålberg att leda spaningsgruppen. Dennis befinner sig i Stockholm där han studerar musikhstoria. Detta har han tagit tjänstledigt för plötsligt händer det att han och hans kompis blir överfallna på en restaurang. En av deltagarna i kursen Jasmin var också med på restaurangen och Dennis förstår snart att hon har med händelsen att göra.
Det står att Nattvakten är inspirerad av tv-serier som Bron och Brottet. Jag har inte sett någon av dessa, men handlingen är spännande och fartfylld, så jag skulle kunna tänka mig att även Nattvakten skulle kunna filmatiserats och bli en helt ok film.
Anna skriver i ett efterord av boken om 400-årsjubileet och om förändringar som är på gång i Göteborg i samband med projektet Västlänken. Hon skriver också om de så kallade utmaningar som man står inför för att nå en trygg och integrerad stad. Denna första del, Nattvakten handlar om stadsdelarnas extremt olika förutsättningar och om våldet och knarket som hotar människornas säkerhet och framtidstro.
Förhopningsvis kommer varje del spegla en alltmer ljusnande samtid, skriver hon avslutningsvis.

Roy Jacobsens Barröyaserie

Den norske författaren Roy Jacobsen är just nu aktuell på flera sätt. Den första delen i hans böcker  om Ingrid på Barröya, De osynliga, går nu  som radioföljetong. Jag har läst den och tyckte mycket om den, men har ändå inte läst del två Vitt hav ännu. Del tre, Fartygets ögon har just kommit. Det blir kanske att jag kommer att läsa båda dessa delar efter varandra framöver. Men först tänker jag att det kan passa bra att lyssna på De osynliga, så jag uppdaterar minnet av den. 
Lyssna på Sveriges Radios  intervju med Roy Jacobsen om denna romanserie.
Här kan du läsa mitt blogginlägg från 2016 om De osynliga.

Inte längre min

Inte längre min (2018) av Ann-Helen Laestadius är en fortsättning på Tio över ett som blev Augustprisvinnare 2016.
Det handlar om Maja som i första boken var rädd att huset skulle rasa när det sprängdes i gruvan. Hon ställde därför klockan på just Tio över ett för att vara beredd på katastrofen och kunna rädda sin familj. I Inte längre min går Maja i nian och hon är fortfarande tillsammans med Albin. Hennes bästa kompis Julia som flyttade till Luleå har hon kontakt med via chatt och Julia kommer till Kiruna ibland på loven. Men Maja har fått en ny kompis i Luleå och Albin sätter sin Hockeykarriär först. Maja följer också husflyttningarna i Kiruna och är väldigt ledsen att det hus hon bott i flyttas. Hon försöker få sina föräldrar att flytta tillbaka till samma lägenhet men de är nöjda med den bostad de har nu. Det är inte lätt med förändingar och förändade relationer i den här åldern och
det är helt klart att Ann-Helén Laestadius kan skildra tonårstiden med alla dess tankar. Hon har ju även skrivit serien om Agnes, där jag har läst den första boken Sms från Soppero. 
Det som särskilt fångat mig i den här serien, är hur Ann-Helén Laestadius genom Maja har beskrivit Kirunas förändring, genom att stora delar av stan håller på at flyttas.  Jag tycker hon har lyckats bra och även denna del är värd att få pris för bra ungdomsbok.

Lässtatistik 2018 och Läsplanering 2019

En liten fin snöängel med bokhög
 jag köpte i advent

Tycker inte jag läst så lite i år som statistiken visar, men så är det. Jag har påbörjat några titlar som av olika anledningar inte blev utläst, några av dem kommer jag läsa klart under 2019.
Min blandning är heller inte den allra bästa, mest lästa författare är kvinnor och jag har nästan bara läst  författare från Sverige.
Så här ser det ut:
Jag har läst 28 böcker
19 av dessa är skrivna av kvinnliga författare och således 9 av manliga författare.

Jag har läst 22 böcker där författaren kommer från Sverige och 6 böcker från andra länder det fördelar sig så här:
Finland 2
Danmark 1  
England 1 
Spanien 1 
USA 1

Tyvärr har det gångna året varit det året som jag gjort minst inlägg sen jag började blogga. Det hör väl ihop med så få lästa böcker. Borde bli en förbättring under 2019.

Mitt personliga tema som var Carl Von Linne blev det inte läst så mycket om som jag tänkt mig, så nu tar jag och fortsätter med honom även under 2019.
Jag har också tänkt att läsa många biografier under året som kommer, både självbiografier och biografier om kända personer både historiska eller nu levande.
Kanske det blir dålig könsfördelning och mycket svenskt även i år, då får det bli det, men jag hoppas verkligen få läst något mer än 2018.