Den sista fristaden av Tracy Chevalier (2013) är den senast utkomna roman av henne på Svenska, och den enda av dem som jag inte läst förrän nu. Jag ser henne som en av mina favoritförfattare och den här hör absolut till en av de bästa hon skrivit.
Från baksidetexten:
"År1850 reser kväkaren Honor Bright till ett nytt liv i Amerika tillsammans med sin syster som ska gifta sig i Ohio. Men de hinner knappt sätta foten på den nya kontinenten förrän systern dör i gula febern. Ensam och utsatt tvingas Honor att tråckla sig fram på egen hand och får förlita sig på främmande människors goda vilja. Ohio är väldigt annorlunda jämfört med det England inte ens lapptäckena ser likadana ut"
Honor bor till att börja med hos den man som systern skulle gift sig med, eftersom han också bor tillsammans med sin brors änka anses det inte så lämpligt att han bor ihop med två ogifta kvinnor. Honor som egentligen nästan flytt från England för att hon blev ratad av sin fästman, blir nu uppvaktad av en man i den amerikanska församlingen. För att komma ifrån den knepiga boendesituationen tackar hon ja till frieriet och blir nu fru till en mjölkbonde på en enslig gård. På gården bor även hennes nyblivna svärmor och svägerska.
Det hela utspelar sig under slaveriets tid, i skogarna finns det slavar som flyr och Honor hjälper dem och genom att göra detta utsätter hon sig för stora risker. Kväkarna är emot slaveriet men att hjälpa flyktingarna har sitt pris eftersom det är olagligt att göra det. Hennes nya familj har sagt till henne att inte göra det, men Honor har svårt för att se dessa människors lidande och ger dem lite mat och ibland någon skyddad plats att vila på. Det finns fler som hjälper de som flyr från slaveriets bojor och verksamheten kallas den underjordiska järnvägen. Kanske just för att järnvägen just kommit till dessa trakter. Det finns inte bara hjälpsamma människor utan även slavjägare.
Det handlar även mycket om lapptäcken, för lapptäcken har stor betydelse under den här tiden och inför bröllop har man så kallade Quiltningskalas så brudparet har tillräckligt med täcken att föra med sig in i äktenskapet. Honor anses mycket duktig med sömnad och tycker mycket om att sy lapptäcken men hon gör det på Engelskt vis. I Amerika syr man applikationer, i England syr man lapp intill lapp som då bildar olika sorters mönster, såsom stjärnor och blommor. Det är mycket intressant o lärorikt att läsa om detta fina hantverk som tydligen hade så stor betydelse som hemgift. Jag har många gånger tänkt att själv börja med lappteknik, men har hittills bara gjort lite småsaker, men naturligtvis har jag många böcker i ämnet. Tracy Chevallier blandar berättelsen med att läsaren får ta del av de brev som skickas mellan Honor och hennes föräldrar och med sin bästa väninna i England, det är ett bra grepp tycker jag.
Domaren av Ian McEvan (2015) är den andra boken på kort tid som jag läst av Ian Mc Ewan. Tidigare har jag läst Hetta. Det är stora skillnader på dessa då Hetta är skriven som satir och Domaren inte är det. Jag märker ändå att jag i Domaren känner igen författarens stil. Domaren utspelar sig i England och huvudperson är Fiona, en kvinna som närmar sig 60-årsdagen och som är överdomare. Fiona har hand om mål inom familjerätt. Den engelska originaltiteln är "The children act" som är namnet på den Engelska barnanavårdslagen. Romanen börjar med att Fionas man erkänt att han tänkt ha en affär vid sidan om äktenskapet, samtidigt som denna privata kris får hon ett brådskande fall om en pojke tillhörande Jehovas vittne som inte är myndig, och som inte vill ta emot blodtransfusion som gör att han kan överleva sin Leukemi. Pojkens 18-årsdag närmar sig men i nuläget har han inte rätt att bestämma detta själv. Även hans föräldrar tillhör Jehovas vittne. Detta blir för Fiona ett känslomässigt fall, och jag vill inte spoila så mycket om händelseutvecklingen. I romanen tas det upp en del andra fall som Fiona eller hennes kollegor har haft att döma i tidigare. Genom Ian McEvans sätt att skriva så får man fakta och tankeställare, där ser jag likheten i de båda böckerna jag läst av honom. Jag kommer helt klart läsa fler böcker av honom. Jag har boken med den korta titeln Lördag av honom i min bokhylla, den verkar vara mycket annorlunda från de två jag nu läst. Det blir nog den tredje roman av denna för mig rätt nyupptäckta författare som jag läser.
Lex Duplex av Staffan Gullsby (2015) är en spänningsroman som jag fick som recensionsbok av författaren. Det är Staffans första bok och efter denna har han kommit ut med en fristående fortsättning med titeln Lex Domini.
Lex Duplex betyder: Lagen om två ovanliga händelser i nära anslutning till varandra.
Handlingen utspelar sig en sommarvecka i en liten stad i norra Sverige. En stad där många invånare är med i Pingstförsamlingen och denna sommar planerar man en stor väckelsekampanj. På lokaltidningens nyhetsredaktion har man nyhetstorka, det enda som bryter av tristessen är upptåg av två killar som gör filmer när de är drogpåverkade och sen lägger ut dessa på internet. Dessa filmer är omdiskuterade i staden och trots att dessa filmer kränker en del av stadens invånare rätt rejält gillas det av stadens kulturpersonligheter som ser det som konst. På sjukhuset i staden är stämningen mellan läkarna minst sagt dålig och en ung AT-läkare har beskyllts orättvist för att begått ett misstag. Läget på sjukhuset är också något som tidningens journalister skriver om i brist på annat.
I början presenterades jag som läsare för nya karaktärer för varje kapitel, det känns därför lite jobbigt att få en enhetlighet i berättelsen, men vid fortsatt läsning klarnar det och det hela blir till en spännande historia. Något overklig dock, det är händelserna på sjukhuset och tidningens sätt att hantera det, som för mig känns något överdrivna. Det är ju i och för sig fiction och det är ändå alla händelser som driver handlingen framåt vilket gör att jag som läsare vill läsa vidare. Berättelsens språk är det inget större fel på mer än att det kunde korrekturlästs något bättre och att det förekommer en del medicinska facktermer som jag inte alls vet vad det betyder. Jag kan mycket väl tänka mig att läsa Lex Domini också, för det är alltid intressant att följa serier när det gäller spänningsromaner, och Staffan har visst även en tredje på gång. Lex Duplex var helt klart spännande och med en något annorlunda handling än i många andra deckare.
Tack till Staffan Gullsby för recensionsboken.
