Är med o tävlar hos En blogg för bokugglor

En blogg för bokugglor lottar ut en jättefin väska att ha böcker i, samt ett presentkort på Adlibris. 
Den fina väskan har hennes mamma sytt och tygets mönster är böcker -naturligtvis. För att delta i tävlingen vill hon att man berättar om en författare som man läst i år och gillat väldigt mycket. Jag har upptäckt  en norsk författare, Roy Jacobsen. Då jag läste, De osynliga av honom blev jag nyfiken på  hans tidigare böcker, men har inte läst något mer av honom än. Nu har han kommit ut med en fortsättning på De osynliga med titeln Vitt hav, som jag absolut kommer att läsa framöver. Roy Jacobsen har ett fint poetiskt språk som jag gillade.

Hetta

Hetta av Ian McEwan (2011) räknas som en satirisk roman. Jag var inte medveten om det förrän jag började läsa. Ibland var det riktigt dråpligt, och jag har aldrig läst något liknande, komiska situationer blandat med fysiska termer och fakta om klimathotet. På något sätt gillade jag att läsa Hetta, att läsa om den tidigare Nobelprisade forskaren Michael Beards äventyr både i privatliv och forskarliv. Romanen är indelad i tre delar, första delen utspelar sig år 2000, andra delen 2005 och tredje delen 2009. Beard är inne på sitt femte äktenskap som är på upphällningen i början av boken, och han är en riktig "kvinnokarl" trots att han är en kort och överviktig man i 50-årsåldern. Han har ett levnadssätt som inte är särskilt hälsosamt och han är mycket glad i mat, mycket och fet mat. Ian McEwan beskriver ingående vad Beard äter och dricker och i slutet av boken är Beards hälsotillstånd mycket illa. Hans sexuella bravader med sina älskarinnor beskrivs också en del i handlingen, det är som sagt en något annorlunda historia. Man får följa honom på resor och läsa om vad han säger i olika föredrag, samt spelet mellan olika forskare och kollegor. 
Det riktigt roliga stycket i boken är när Beard är på resa till Spetsbergen tillsammans med konstnärer och forskare. Där skrattade jag gott åt Beards tokiga äventyr. Just den historien är baserad på en resa Mc Ewan själv gjorde 2005  till Spetsbergen med just konstnärer och forskare. Han säger i en intervju om boken i Dagens Nyheter, att det var den resan som fick honom att börja skriva Hetta. 
Jag har inte tidigare läst något av Ian Mc Ewan, men kommer säkert att läsa
fler böcker av honom, då det finns några att välja på. Hans andra romaner är som jag förstått det inte satirer, och jag gissar att jag ändå kommer gilla även dem.  

Vi kom över havet

Vi kom över havet av Julie Otsuka (2011) är en tunn bok som är skriven i vi -form, vilket gör den annorlunda på många sätt. De som kom över havet kallades för postorderbrudar, de var kvinnor och unga flickor som reste iväg mot en helt okänd make och ett okänt liv.De hade fått fina fotografier av sina makar som visade sig inte alls stämma med verkligheten. Äktenskapet hade ingåtts utan att de träffat sina makar i verkligheten. Inget blev som de hade trott att det skulle bli. De reste från Japan både från den japanska landsbygden och städer, de kom från olika samhällsklasser, och alla trodde de på ett bättre liv i Amerika. Denna resa skedde 1919 och destinationen var Californien. Där fick de flesta  av dem slita på grönsaks och fruktodlingar, många timmar om dygnet. Romanen beskriver deras liv fram till 1941 då de blev deporterade och internerade under andra världskriget. Jag har tidigare läst om denna internering av japaner bosatta i USA i boken Hotellet i hörnet av bitter och ljuv. Innan jag läste den boken hade jag faktiskt ingen aning om detta, inget minne av att man läste om detta i skolan, men jag var inte den som direkt älskade ämnet historia. 
Just att Vi kom över havet, är skriven i vi-form gör att det hela tiden blir en upprepning i texten som jag tyckte var något jobbig, samtidigt är det helt genialt för att få fram ett kollektivs historia. Historien över dessa kvinnors resa, längtan, kärlek, hat, slit i odlingarna, barnafödande, och om barnen som fick klara sig med minimal tillsyn när föräldrarna arbetade. Några  av kvinnorna överlevde inte ens båtresan, andra dog ungt av olika anledningar. En del av dem hamnade i städer som hushållerskor åt amerikanerna. Ja det är en kollektiv berättelse så det är mycket som är olika men ändå på samma gång lika, såsom det hårda arbetet, känslan att vara i en annan kultur, vara annorlunda och många gånger illa sedd, längtan hem osv.
Som sagt Vi kom över havet är en ovanlig bok, och jag kan rekommendera den. Julie Otsuka har också skrivit en bok om just deportationen och interneringen 1941, titeln på den är, När kejsaren var gudomlig. 

Andra som bloggat om boken är

Carolina läser...

Feministbiblioteket

Bokmania

Tio över ett

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius (2016) är en ungdomsroman om tonårstjejen Maja som bor i Kiruna.
På baksidan av boken står det: "En roman om kärlek, vänskap och en smått otrolig stadsflytt."
Kiruna är staden som ska rivas och flytta och för Maja blir det mycket känslor. Hon vill inte flytta men samtidigt är hon orolig för att staden ska rasa, att huset hon bor i ska rasa ner i gruvhålet när de utförs sprängningar i gruvan. Varje natt ser hon till att ha telefonens larm på, så den väcker henne tio över ett, för då spränger man i gruvan. En väska står packad under hennes säng med förnödenheter om det värsta skulle hända och hon måste väcka sin familj. Majas bästa kompis Julia som betyder mycket för henne ska snart också flytta, men inte till "det nya Kiruna" som ska byggas upp, utan till Luleå. Maja vill inte att det ska bli så. Ja  det är mycket som är jobbigt för Maja. Hon är också kär i Albin som går i samma skola och som även är med i samma bokklubb på biblioteket, och hon vill att han ska upptäcka henne.

För mig var det en lättläst bok, en bok om hur det kan vara när man känner sig otrygg inför förändringar, man vill inte att marken under en ska gunga är ju ett uttryck och här blir det också bokstavligt så, då marken skakar när det sprängs i underjorden. Tio över ett handlar också om att våga göra sån´t som är svårt och som man är rädd för, att prata om sina rädslor och försöka övervinna dem. Maja är en riktigt stark tjej som trots rädslan vågar mycket. 
Det var intressant att läsa om Kiruna och om gruvan o stadsflytten, onekligen är det ju något mycket ovanligt att man ska flytta en hel stad.

Läs mer och se bilder på stadsflytten.nu