Fallvatten

Fallvatten  (2012) av Mikael Niemi är något så ovanligt som en svensk katastrofroman.

"Ett intensivt regnande har plågat nordligaste Norrland hela hösten. Det är här, i Lule älv, mot den norska gränsen, som kraftverkens enorma vattenmagasin ligger på rad.
En dag händer det ofattbara plötsligt reser sig en grå vägg, det är dammarna som till slut brister, enorma krafter släpps lösa och en flodvåg som inte borde finnas sveper undan allt i sin väg."


Berättelsen hoppar mellan olika platser och följer olika människor som utsätts för den enorma flodvågen. Det var spännande men också väldigt hemskt, det var inte bara hemskt för att det var katastrofläge, utan  flera av människorna som är med om denna katastrof är så hemska i sina personligheter och i sitt beteende. Kändes ibland som Niemi skrivit boken för att få berätta om dessa rätt otrevliga karaktärer.
Jag kan mycket väl tänka mig att den  här romanen blir filmatiserad för det kändes filmiskt att läsa den, med det menar jag att jag såg allt som i en film när jag läste.  Jag har tidigare läst  Populärmusik från Vittula (2000) som var Niemis genombrottsroman och som vann Augustpriset det året. Jag gillade inte alls den som bok, men jag gav senare filmen en chans och förvånat märkte jag att jag gillade att se den. Mikael Niemi nämnde  denna bok i handlingen i Fallvatten och han nämnde också ordet "tårtning" eller att vilja tårta någon vid nåt tillfälle. Ja varför gjorde han det? Det kan man ju undra...