Död man på rymmen

 Död man på rymmen (2025) av Kristina Appelqvist är den fjärde och som jag förstått det den sista boken i serien om Nina Storm, (men man kan väl aldrig veta det) och det är den bästa enligt mig. Som uppvuxen i två prästgårdar tycker jag också att det har varit ett roligt grepp att låta en del av handlingen utspelas i en prästgård hon själv bott i. 

Förlagets text:

"När kollegan Bengt ska begravas åker Nina Storm till Dalarna för att delta i ceremonin. Det är trettio grader kallt och begravningsgästerna håller på att förfrysa då kistan sänks i jorden. Under natten sker ett kraftigt väderomslag och när de återvänder till kyrkogården nästa dag väntar en makaber syn. Graven har fyllts med smältvatten och förvandlats till en sjö och längst upp guppar Bengts kista med de frusna blommorna fortfarande kvar på locket."

Just den händelsen är makaber och skall ha hänt i verkligheten skriver Kristina i sina efterord, men i den här historien har hon gått lite längre en verkligheten.

Fortsättning på förlagets text:

"De vänner som får ärva Bengt beter sig alltmer besynnerligt och Nina börjar nysta i vad som egentligen har hänt. Nina upptäcker dessutom att hennes ärkefiende Diana Wikman fattat en rad märkliga beslut under sin tid som generaldirektör, flera av dem rör den berömda Othelloteatern."

Det är som alltid spänning och komik i Kristinas böcker, hon har en underbar humor och lekfullhet som få författare. Karaktärerna är ju också rätt speciella och Diana Wikman är en karaktär jag hoppas inte finns i verkligheten. Ser nu fram att läsa Kristina senaste bok med titeln Årets roligaste bok, det ska tydligen bli en ny serie som kallas Hillmans och handlar om ett bokförlagsägare i Lund. Så nu lämnar hon Västergötland