Ett jävla solsken - En biografi om Ester Blenda Nordström (2017) av Fatima Bremmer, en biografi som prisades med Augustpriset. Jag kände inte till något om denna kvinna innan jag påbörjade min läsning om henne. Att hon var en mycket speciell och känd kvinna under sin levnad förstod man med en gång men lite förvånad blir jag då att hon inte på något sätt känns särskilt ihågkommen efter sin bortgång.
Ester Blenda Nordström levde 1891-1948 hon hade många då kända personer i sin bekantskapskrets, Elin Wägner, Prins Eugén, Anders Zorn för att nämna några och ja även Evert Taube en kort tid i ungdomen innan han blev känd för hela Svenska folket. Ester Blenda Nordström började sin journalistiska bana på Svenska dagbladet och tillhörde den grupp kvinnor som kallades pennskaften. Kvinnor som skrev helt enkelt och som kämpade för kvinnors rätt till det fria ordet kan man väl säga.
Ester Blenda Nordströms liv var växlande, glädje och uppsluppenhet ibland och mycket tungsint emellanåt. Vi får följa hennes resor ut i världen som hon sen skildrade i tidningar och böcker. Mellan dessa resor var hon ofta i Stockholm men även i Småland där hon tillbringat det mesta av sin barndom.
Hon blev den första wallraffande kvinnan eller den första undersökande jornalisten. Hon blev mycket populär när hon skrev reportage och en bok om hur det var att vara Piga på en stor gård. Hon hade helt enkelt själv tagit anställning på en gård och den upplevelsen skildrade hon till läsarnas förtjusning då var hon endast 23 år gammal. Genom detta slog hon igenom i hela vårt land, och debatten gick hög om pigornas arbetsvillkor. Det blev sen reportage och en bok om sin tid som lärarinna för samiska barn i Lappland. Här känns det lite förvirrat i brev och utdrag ur hennes bok och i tidningsurklipp står det om Lapparna, men i den nutida texten Fatima Bremmer skriver står det samerna och det är ju för att det är skrivet i olika tidsåldrar.
Fatima Bremmer har lagt ner mycket jobb och arbetat i fyra år med denna biografi skriver hon i efterordet, och alla hennes källor upptar många sidor i slutet av boken. Många är de små snuttar av eller hela brev som läsaren får ta del av. Det är en annan tid än vår det märks på så många sätt som exempelvis uttryck och stavning.
Ester Blenda Nordström skrev också några flickböcker med mycket självbiografiskt i handlingen.
Sammantaget får man en fin bild av Ester Blenda och jag tycker det är en mycket välskriven biografi som jag rekommenderar varmt. Vill man ha en snabbgenomgång av Ester Blenda Nordströms liv så läs på Wikipedia, där står det mesta, men som sagt läs hellre boken.
Under två timmar (2018) av Hanna Landahl handlar om en familj i Göteborg och det är Staffan, pappan i familjen som läsaren får följa. Staffan jobbar på migrationsverket och känner tristess. Han ser sig som en pappersvändare även om han vet att han har ansvar över människors liv och framtid. Chefstjänsten på verket blir ledig och han söker den och vill så gärna bli den som får det. Han vill visa omgivningen att han är något.
En dag ser han en anmälningslista för att springa Göteborgsvarvet och han kollar noga efter vilka som skrivit sina namn där. Själv har han ingen erfarenhet av att springa men lockas av att visa att han kan, hans motkandidat till chefsposten står på listan.Efter några dagar tar Staffan en penna och skriver sitt namn på listan.Nu går det inte att ångra - nu står namnet där.
Från baksidetexten:
"Under två timmar är ett humoristiskt samtidsdrama där läsaren får följa Staffan på den slingrande vägen mot att åter bli någon av betydelse- Hans strävan blir förödande, både för honom själv och för hans omgivning, och istället för att flytta fram sina positioner riskerar Staffan att förlora allt."
Titeln syftar på att Staffan får veta att Göteborgsvarvet ska springas under två timmar om det ska anses som en bra tid.
Relationen mellan Staffan och hans fru Anna, de två sönerna, svärföräldrarna och arbetskamraterna blir jobbiga för honom och även den till hans bästa kompis Henke, fast det är han som hjälper honom att skaffa de rätta träningsprylarna.
Utöver Henke så ser Staffan upp till Håkan Hellström som han mer eller mindre avgudar. Staffan är väl en karaktär som jag kanske inte gillar men på samma gång tror att det finns en hel del av i vårt samhälle. Det är inte alltid så lätt med relationer och att ha ett gott självförtroende är kanske för många svårare och viktigare än man kan tro. Sen kan jag väl tillägga att jag delar inte Staffans musiksmak och förstår inte storheten med HH (vill inte såra någon som kanske gillar honom, man kan ju ha olika tycke o smak.)
Under två timmar är en bra samtidsskildring och för den som känner till Göteborg (vilket jag gör "så där" trots många år i Göteborgstrakten) så är det extra kul att läsa. Hanna Landahl skriver på ett bra och lättläst sätt, ja jag gillar språket det känns mycket naturligt och läsandet flyter verkligen lätt.
Hanna Landahl har kommit ut med en bok till om Staffan och hans familj, Ljuskällan. Det var när jag läste om den som jag tänkte att jag måste läsa den första boken först så nu har jag börjat på Ljuskällan som utspelar sig i de trakter som jag bodde i som tonåring. Ja tänk Hanna Landahl bor nu i de huset som jag bodde i då ! Ett stort fint hus på landet. Ljuskällan handlar om en ekoby, ämnet är intressant och hur går det med Staffan och hans familj och hans relation till sin fru Anna? Blogginlägg om den kommer framöver.
