Äkta amerikanska jeans av Jan Guillou (2016) är sjätte boken i författarens projekt om 1900-talet - Det stora århundradet. I den här delen skriver Guillou i jagform, och jag förmodar att mycket av berättelsen är självbiografisk. Pojken som berättar om sitt liv är Eric, och hans morfar är Oscar, en av de tre bröderna som det började med i Brobyggarna. Tiden för handlingen är 1953-1959, även om författaren lagt in brev från 1968 där man förstår att det är då som historien i boken skrivits ned.
Det som skildras genom Erics ögon är den nya ungdomskultur som föds på 50-talet där influenserna kommer från USA.Titeln anspelar på att det inte gick att köpa Jeans från USA i Sverige eftersom det fanns tullregler för att skydda den Svenska textilindustrin. Coca Cola var inte heller tillåtet att saluföra i Sverige i början av 50-talet. Det var spännande på gränsen till heligt att smaka denna dryck som Eric fick tag på i Norge då han var där för att gå på sin Morfars mors (Bestemors) begravning. Äkta amerikanska jeans av märket Lee kunde Eric införskaffa i en butik i Tyskland och det var i slutet av 50-talet.
Erics liv är långt ifrån det fina liv som han fostrats till, då det är mycket som förändrats för släkten Lauritzen. Erics skola är Vasa Real och det är mycket som jag som läsare förundras över, att det var en så hård diciplin som eleverna fick förhålla sig till. I skolans värld är det mycket som förändrats det är ett som är säkert. Eric är simmare och det upptar en stor del av hans liv, förutom det som hörde dåtidens ungdomskultur till, gå på bio, spela flipper och lyssna på rockmusik från USA. Även flickvänner hinner han med trots rätt hård disciplin på att simma varje dag för att komma så långt som möjligt inom sporten. Det är mycket om sport för övrigt med en mängd olika matcher och resultat, för mig var den delen ointressant, men det är väl naturligt när det är en kille i tonåren som är jagpersonen i handlingen. Det var på 50-talet som uttrycket tonåring kom till, det är en direkt översättning från amerikanskans Teenager. innan dess var man antingen barn eller vuxen.
Jag har bestämt mig för att läsa hela den här serien och jag tycker Guillou skriver på ett lättläst sätt. Nu har han skrivit om 60 år och då återstår det alltså 40 år. spännade och se hur många delar till det blir, bör ju vara fyra.
Minns mig som en ängel (2014) av Kristina Appelqvist är första boken med Helena Waller Litteraturforskare på Västgöta universitet som huvudkaraktär.
Det finns redan två delar till med henne som huvudperson. Kristina hade ju tidigare Rektorn för (det fiktiva) universitetet som huvudperson i en serie om fyra böcker. Det var ingen jätteskillnad (som tur var) med denna förändring, utan Kristina håller sig till samma typ av deckare, och jag gillar dem och det är klart att det är ett stort plus för mig att det utspelar sig i en bygd som jag känner till ganska bra. I Minns mig som en Ängel, har hon på ett bra sätt fått med Nobelpriset i Litteratur, Karin Blixen samt om ett dilemma för en talskrivare i handlingen. Det är nämligen så att Helena Waller inte bara är litteraturforskare utan även har en bisyssla som talskrivare. Kristina knyter ihop det till en historia där spänningen hela tiden stegras. I slutet av pocketupplagan som jag läst skriver hon om att hon satt med tre spretiga idéer som hon ville baka in i en och samma intrig och att det inte var uppenbart hur det skulle gå till, hon lyckas helt klart göra det bra.
Helena Waller sitter med i ett sällskap som har möte på Bjertorps slott för att utse vilken författare som ska få det litteraturpris som sällskapet har tillsatts för att dela ut. Första dagen avslutas med trevlig samvaro och biljardspel, men morgonen därpå är det en av ledamöterna som saknas, hon hittas senare död och hon har dött på ett mycket märkligt sätt.
Jag funderade kring vem som kunde vara mördaren, men det var svårt att gissa och det är väl kanske just det som gör en deckare bra, när man inte lyckas med det. Som läsare får man lära sig lite om Karen Blixen. Jag har sett filmen om hennes liv, Mitt Afrika, men det var många år sen, så det kanske inte vore helt fel att göra det igen.
Är faktiskt glad över att jag har fler böcker av Kristina olästa, och förhoppningsvis kommer det fler.
Rödby-Puttgarden av Helle Helle (På svenska 2009) prisades av kritikerna till årets bästa roman när den kom ut i Danmark. Helle Helle är född 1965 och växte upp i Rödby. Hon fick också P-O Enqvists pris 2009.
Från baksidetexten:
"Två systrar bor tillsammans i en lägenhet i Rödbyhamn och arbetar i parfymeriet på färjorna. Tine har fått en baby och Jane vill inte fortsätta studera i Köpenhamn utan kommer tillbaka. Män kommer och går i deras liv, precis som män gjorde hos systrarnas mor."
Jag har tidigare läst Förestälningen om ett okomplicerat liv med en man av Helle Helle. Rödby - Puttgarden är ingen tjock roman, och det är ingen deckare även om det dör flera personer i handlingen. Det handlar om vardagen för systrarna Jane och Tine, det är Jane som berättar historien om henne och systerns liv. Jane börjar jobba på färjorna till Tyskland och vardagslivet för de båda beskrivs på ett mycket ingående sätt, men ändå avskalat. Kritikerna kallar det att Helle Helle skriver på ett Hemingwayskt sätt. Jag har bara läst lite av Hemingway på engelska i skolan, så jag har svårt att säga om jag tycker att det stämmer.
Det är många personnamn med i handlingen,det är vänner, arbetskamrater osv jag kan tycka att det är lite svårt att hålla reda på vem som är vem, men egentligen är det inte så nödvändigt att hålla ordning på dessa bifigurer. Vi får också i ett av kapitlen läsa om systrarnas mor och hur systrarnas förhållande var till henne.
När jag skrev om Föreställningen om ett okomplicerat liv med en man, skrev jag att första kapitlet borde varit sist och att jag funderade på innehållet i det kapitlet under hela min läsning av romanen. I Rödby-Puttgarden känns slutmeningen som ett frågetecken och fritt att tolka, och nu undrar jag igen om Helle Helle skriver på ett sådant sätt som gör läsaren fundersam även i andra av sina romaner. Jag har visserligen läst böcker av andra författare där de sista raderna kan få hela handlingen att omkullkastas, så det är inte helt ovanligt. Jag gillar Helles Helles sätt att skriva och att läsa om handlingen i den så typiska Danska miljön, och hennes senast utgivna roman med titeln Om du vill, är jag riktigt nyfiken på.
Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian av Sherman Alexie (på svenska 2008) är en ungdomsbok som enligt baksidetexten är hysteriskt rolig och hjärtskärande sorglig. Sherman Alexie är författare och ståupp-komiker och berättelsen bygger på hans egna upplevelser.
Mer från baksidetexten:
"Junior är den nördigaste indianen i hela Spokanereservatet. Han läspar, stammar och är född med vattenskalle sitter mest hemma ochritar serier.
Av sin lärare får han rådet att ta sig från reservatet så fort han kan. Det enda man lär sig där är hur man ger upp. Trots att alla, även Juniors bästa vän, ser honom som en förädare, lyder han rådet och börjar på en helvit medelklass- skola 22 miles bort. de enda indianerna där är han själv och skolans maskot"
Jag noterade titeln som en "intressant att läsa bok" redan när den kom ut, men den kom inte i min hand förän nu.
Sherman Alexie kan verkligen formulera sig så det tragiska blir roligt,nästan i alla fall. Jag är inte så påläst om Indianernas villkor och om reservaten, så på det sättet var det som jag trott, en intressant bok. Kanske finns det andra böcker som tar upp indianernas villkor i reservaten, får nog kolla upp det.
Det är alltid intressant med böcker om ursprungsbefolkning och om det sätt de lever på, och om hur de har hanterats av majoritetsbefolkning både långt tillbaka och i nutid. Ja ursprungsbefolkningen har förstås en gång varit majoritetsbefolkning på en viss plats.
Boken, är rikt illustrerad med författarens teckningar en del i serieform, det gör att den lättare tilltalar den målgrupp unga läsare som den är tänkt för. Här är ett exempel ur boken, en teckning av Juniors mormor som visar hur hon brukar klä sig och vilka föremål som betyder mycket för henne.
