Hemåt över isen

Hemåt över isen av Gunilla Linn Persson (2015) Kom  av en slump i mina händer och ja varför inte då läsa den. Jag har ju annars en lång läslista, men nu fick den hoppa in högst upp :-). Vad tyckte jag då om den? Ja det är två händelser som berättas i denna roman. Den ena mycket hemska och skrämmande händelsen utspelar sig 1914 och den andra handlar om om nutid, nästan hundra år senare (2013). Det är inte alltid så lyckat att ha två parallella händelser eller tillbakablickar, jag gillar oftast inte det. I det här fallet tycker jag det fungerar bra ändå eftersom detta ger den nutida berättelsen en annan dimension. 

Från baksidetexten:

"Hustrun är Roslagens vackraste ö, belägen precis vid människogränsen. En stormriden natt 1914 ger sig sju ungdomar ut på isen efter en dans. Den dramatiska hemfärden ska komma att prägla ön för generationer. 
Men nu är det 2013 och Elinor lever på ön med sin åldrande far Algot. Ellinor är kvinnan vars liv så länge gått på sparlåga, Hennes enda tröst och sällskap är djuren, örterna i den gömda klosterträdgården och poesin. Men en dag när hon kör sjötaxin står Herrman Engström och gör åkarbrasor. Herrman!"

Gunilla Linn Persson känner väl till hur ölivet i Skärgården är och var. Hon har skrivit fler böcker på temat och inte minst är hon manusförfattare till den mycket populära tv-serien Skärgårdsdoktorn. Den största delen av handlingen är om Ellinor och även Herrman, deras liv blev inte som det borde blivit och det är det gamla som finns emellan. Jag kan tycka att 
Ellinor känns äldre än vad hon är, kanske för att denna romanperson  är i min egen ålder och jag har lite svårt o förstå att en kvinna lever ett så ensamt liv i vår nutid. Ellinor skildras på ett bra sätt och man förstår att hennes liv inte varit så lätt, men på något sätt har hon själv skapat saker som ger henne tröst och lite glädje och anpassat sig trots allt. Detta är en roman som rymmer mycket, Hat och  kärlek, Liv och Död hur hård naturen kan vara och hur skön den också är. Det är en del avsnitt som är mycket poetiska, jag har lite svårt för det, men som helhet tycker jag det är en bra och läsvärd historia.