Denna gång är det Johanne Lauritzen man får följa. Hon är dotter till Lauritz som man fick följa i den fjärde delen. Återigen kan jag känna när jag börjar läsa att det går långsamt framåt eftersom det handlar om samma tid som föregående bok. Det är alltså fortfarande under andra världskriget som handlingen utspelar sig fast nu är det en annan huvudperson. Det är egentligen inget fel med det långsamma tempot på serien. Jan Guillou får fram olika berättelser genom att placera familjen Lauritzens medlemmar i olika miljöer.
"Johanne, som redan i början av kriget arbetade som kurir åt den norska Hjemmefronten, är närmast förutbestämd att hamna i Stockholms illegala värld av spioneri, svek och förräderi eftersom hon rekryterats av den brittiska spion- och sabotageorganisationen, SOE. Inom kort befordrad till kaptens grad i den brittiska armén kommer hon att hamna i strid med såväl SS-styrkor i Norge som tyska gränsvakter när den största och viktigaste operationen närmar sig: att rädda Norges judar på flykt undan Förintelsen."
Denna del är alltså en spionroman, en genre som Guillou verkligen behärskar. Han har också fått "beröm" för att han skrivit en "feministisk roman."
Som med de övriga böckerna i serien så läste jag Blå stjärnan relativt snabbt, även om det är rätt tjocka böcker. Blå stjärnan var bitvis mycket spännande. Mycket av det som Guillou skriver om är sidor av kriget som inte är så allmänt känt. Ser nu fram emot nästa del som förmodligen kommer nästa höst.
Jag har de fyra första böckerna i bokhyllan, men har inte ens påbörjat den. Det är hög tid nu :)
SvaraRadera