No och jag (2009) av Delphine de Vigan, är något så ovanligt som en bok som riktar sig till vuxna men som utgår utifrån en 13-årings perspektiv. Lou är en överintelligent tjej som hoppat flera klasser. Handlingen börjar med att hon skall hålla föredrag i klassen och bestämmer sig för att då tala om hemlöshet. Lou har nämligen sett en hemlös tjej på tågstationen och hon tar kontakt med henne för att göra intervjuer till sitt skolarbete. En vänskap uppstår, inte helt utan komplikationer. Lou lyckas bra med sitt skolarbete och får applåder från klasskamraterna.
Lous mamma befinner sig i ett psykostillstånd efter att Lous lillasyster dog i plötslig spädbarnsdöd. Lou själv sysselsätter sig med att katalogisera, analysera o exprimentera med en massa konstiga saker, såsom att mäta toarullars längd eller flingpakets innehåll.
När Lou föreslår sin familj att No ska flytta hem till dem och bo i det tidigare barnrummet accepterar föräldrarna det. Nu får jag inte berätta mer om handlingen, men jag kan säga att trots att boken handlar om människor som av olika anledningar har det svårt så är det en lättläst bok med korta kapitel som man läser vidare i för att se hur det ska gå.
Läs vad DN.s recensent Matilde Sköld skrev om boken här och vad
En bok om dagen, skrev i sin blogg här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar