Kallt nog för snö

 Kallt nog för snö (2024) av Jessica Au, blev jag tipsad om att läsa, den har fått fina recensioner men jag håller inte riktigt med. Det är en roman som inte gav mig något, tyckte den var rätt slätstruken. Det är sällan jag tycker så men ibland händer det. 

Förlagets text:

"En kvinna besöker Japan med sin åldrande mor. De går på konstmuseer, äter middagar och tar skydd undan regnet. De samtalar om livet, om banala saker, och mellan samtalen råder en svårtolkad tystnad. Under ytan tar en berättelse form, om migration, avstånd och den eviga gåta som en familj innebär."

Har inte så mycket mer att tillägga än att detta är en bok jag inte kommer komma ihåg handlingen i när det gått en tid sen jag läst den. Det var lite för lugn handling kan man uttrycka sig så? Ja det var nog det jag kände när jag läste den.

Här kan du läsa och lyssna på Svt:s Kulturnytts rescension och du kanske håller mer med dem än med mig, för så är det ju att vi läsare inte alltid tycker lika.

Ett hem för själen

 

Ett hem för själen - Ellen Keys strand (2007) av Ingela Bendt är en fin bok med många foton och jag som läsare får lära mig om både Ellen Keys liv och om huset hon lät byggs vid Vätterns strand. Strand var alltså ett mycket passande namn. Ingela Bendt skriver i sitt förord att hon under senare delen av sin barndom bodde granne med Strand på somrarna.

Från bokens baksida:

"Skönhet är ett urbehov som finns inne i oss alla, vi måste se skönheten i vardagen, i detaljen skrev Ellen Key, det förra sekelskiftets kanske mest omstridda svenska författare och opinionsbildare. Hon blev en världsberömd storsäljare.  En nyckel till sin tid-som chockerade samtiden med sin kärlekslära och vars idéer om pedagogik och barnuppfostran präglar oss än idag."

Jag är mycket intresserad av de kulturpersonligheter som var aktiva kring förra sekelskiftet. Ellen Key har jag inte läst så mycket om förutom att hennes debatt och ideér om pedagogik blev vida känt.

Små solfåglar långt borta

 

Små solfåglar långt borta (2011) av Christie Watson är en roman som prisats. "Det är en rolig, vacker och sorglig berättelse" står det i baksidetexten och jag håller  med, samtidigt som jag också tycker den är lite otäck. Det är 12-åriga Blesson som berättar om hur hon och hennes mamma och bror Ezikihel lämnar ett bekvämt liv i Lagos eftersom mamman hittar pappan "ovanpå en annan kvinna". De flyttar till en liten by i Nigerdalen där Blessings mormor och morfar bor. Det blir ett annorlunda liv i denna främmande och konfliktfyllda del av Nigeria. De får byta religion och bli muslimer, skolan är helt annorlunda, toalett och kylskåp finns inte och sällan någon el. Inte långt ifrån finns ett Amerikanskt oljebolag och det ger upphov till att det är farligt att röra sig i skogarna. Exempelvis när de ska tvätta i en rätt så smutsig flod. Morfadern köper sig en andra hustru, trots att det knappt finns pengar till någonting. Mamman jobbar mer än heltid åt amerikanarna, de har privatchaufför som kör henne dit och hem. Mormodern är barnmorska i byarna och bestämmer sig för att lära upp Blessing till detsamma, så hon slutar skolan som de ändå inte har råd med.  Ezikihel får gå kvar men inte så länge, då det händer något som gör att han får sluta.

Sammantaget var det en intressant bok att läsa och det är en sådan historia som jag kommer att komma ihåg. Alltså ingen "dussinbok" om man säger så, och för mig tog det lite tid att läsa den, men den var värd att lägga lite tid på.

Lögnaren i skafferiet

 

Lögnaren i skafferiet (2023) av Kristina Appelqvist är andra delen i serien om Nina Storm och Prästgården i Mjöbäck. Det är en spänningsroman utan mord, verkligen lite annorlunda. Det är skrivet med humor och som sagt spännande är det.
 Kristina växte upp i en prästfamilj och bodde just i Mjöbäcks prästgård. Jag har själv bott i två olika prästgårdar i Västergötland som barn och är förvånad över hur hon har fantasin att skriva om sitt barndomshem.

Nina Storm är kommunikationschef på kulturdepartementet och  Diana Wikman som är Generaldirektör tillika Ninas chef är ju inte riktigt den trevligaste personen om man säger så. 

Kulturministern Timmy som var nära vän till Nina i ungdomen dör. De två hade en hemlighet om ett busstreck de gjorde och som absolut skulle skada Nina om det kom i dager. Nina kommer på Diana med en hemlighet. Ett konstigt inbrott sker i Ninas hem.
En skrivarkurs arrangeras i Prästgården och kursledaren, en deckarförfattare, låter deltagarna utföra rätt konstiga uppgifter.

I slutet av romanen får jag som läsare svar på många frågor som jag ställts inför under läsningens gång.

Från bokens baksidetext:

" Lögnaren i skafferiet är en underhållande spänningsroman om lögner och livslögner, vänskap och maktkamp"

Talmannens guide till svensk poesi

Talmannens guide till svensk poesi (2024) av Andreas Norlén lånade jag på biblioteket för att jag blev lite nyfiken. Jag läser rätt lite poesi men gillar visor som många gånger är tonsatta dikter. Jag har inte läst denna bok från pärm till pärm däremot bläddrat igenom den. Ett flertal är just dikter som är tonsatta, exempelvis av poeter som Hjalmar Gullberg, Gustav Fröding och Dan Andersson.

Det är 110 dikter i samlingen fast det från början var sagt 100 då Andreas hade svårt att välja bort några. Andreas hustru (ja han använder hustru i stället för fru i sin text) har också varit aktiv vid urvalet. I förordet berättar han om hur han träffade sin hustru och hur de läste poesi på första träffen, det efter att de hade haft otur med matstället och efterföljande vandring på stan där det var något stökigt arrangemang just då. Dikterna står i bokstavsordning på poetens förnamn så det blir en bra blandning mellan typ av dikt, och olika tidsepoker. Flertalet av de som skrivits i närtid kände jag inte till alls. Vissa strofer eller första verser lärde jag mig redan som barn då pappa deklamerade dem ibland, fast de två jag minns bäst är inte med i denna samling. Kommer jag då läsa mer poesi efter att jag kollat in denna guide? Ja kanske och eftersom boken är efterfrågad fick jag bara låna den en kort tid, så kanske jag kommer att låna den igen när den inte är lika efterfrågad.

Skuggornas tid

 

Skuggornas tid (2017) av Agneta Andersson Westerdahl är den 9:e delen i serien släkten.

Jag läser någon bok i den serien då och då.

Det kom ut elva delar, sen har det varit ett uppehåll i några år. En glädjande nyhet är nu att det kommer att komma ut en ny del i september. Varje del har hittills skrivits av olika kvinnliga författare men den  tolfte delen håller alltså på att skrivas, och det är Maria Gustavsdotter som skrev Helenas hämnd (den fjärde delen i serien) som nu har tagit sig an utmaningen och då är vi på 1500-talet. Titeln är Pärlstickarens hustru.

Jag tyckte Skuggornas tid var bra och spännande. Den börjar år 1350 och Pesten har drabbat människorna och befolkningen minskar. En del överlever men mister hela sin familj eller släkt. Elin, en högättad kvinna i Uppland, förlorar man och båda sina barn. Två av hennes trälar har också överlevt och hjälper henne att kunna sätta mat på bordet med jakt och odling. En dag kommer en föräldralös flicka till gården hon har överlevt i en grotta och trots sin låga ålder vet hon hur man jagar och fångar djur för att kunna överleva. Unni har svårt att anpassa sig till ett liv nära maktens boningar. Framtiden för de båda kvinnorna till Visby. Det starka bandet mellan dem blir deras räddning vid det fruktansvärda slaget utanför Visby Ringmur 1361.

Jag har inte läst något av Agneta Arnesson Westerdahl tidigare men fastnade mycket för hennes miljöbeskrivning om väder, blommor, träd och djur. Det är poetiskt skildrat. 

Här är ett tydligt exempel:

"Längs strandlinjen sökte sälgarnas grenar ut över sjön. 

De nyutslagna löven sköt som pilar mot vattnet, och när den svaga vinden svepte bladen med sig, nuddade de ytan för att genast resa sig igen och tappa sina silverdroppar i glittret. Om och om igen löstes månglansen upp i tusentals små speglingar som åter samlade sig till vila. Några fladdermöss saxade förbi och näktergalen sjung och lommen ropade."

Vulcan

 

Vulcan (2023) av Nino Mick är en roman där vi får följa människor som jobbade på tändsticksfabriken Vulcan i Tidaholm under tiden före och under storstrejken 1909.
1875 brann fabriken ner och det var en tragedi då 46 unga kvinnor/flickor brann inne. Dessa jobbade med att fylla på tändsticksaskarna och de arbetade inte med det som kallas säkerhetständstickor utan tändstickorna innehöll fosfor som gjorde att de gick att tända var man än drog dem. Sorgligt nog tillverkades fosfortändstickorna långt efter att säkerhetständstickorna uppfunnits och fosfortändstickorna  förbjudits i Sverige. Då romanen utspelar sig 34 år efter branden  tillverkas de för export till stor del av världen. Sverige var världsledande i denna industri.

Handlingen i boken är lite annorlunda, då mycket av det som händer ses ovanifrån av de flickor som omkom. Ett annorlunda grepp som känns något jobbigt först men jag vande mig. Författaren Nino Mick är poet och det märks emellanåt på texten. Romanen är skriven på västgötska och det har jag ju som  västgöte inga problem med, men gissar att en del andra läsare kan ha det.  En intressant detalj är att kvinnorna/flickorna som utförde arbetet med tändstickorna kallades Labba (flera Labbor) det hade jag ingen aning om, men att Tidaholm alltid haft smeknamnet Labbås visste jag och nu vet jag varför.

Det tog mig lite tid att läsa Vulcan, men det en intressant historia som utspelats inte så långt ifrån där jag växt upp och där jag bor nu. Inte helt otroligt att  det blir lite museibesök framöver både till Tidaholms museum och till  Tändsticksmuseet i Jönköping