Vykort från en bortglömd prins

 

Vykort från en bortglömd prins (2024) av Kristina Appelqvist är tredje delen i serien med Nina Storm och hennes prästgård i Mjöbäck. Det räknas som en deckare men jag vet inte om jag håller med om det begreppet, det är däremot en spännande historia med mycket humor. Jag skrattade många gånger och kunde även räkna ut en hel del i det fortsatta skeendet. Kristina har verkligen fantasi när hon skriver denna serie. Jag har tidigare läst de deckare som hon skrivit om det fiktiva universitetet i Skövde. Då bodde jag inte i närheten av Skövde som jag gör nu, men hade ju varit där en hel del (åtminstone i själva stadskärnan) Alltid roligt när man känner till orter där handlingen utspelas. I Mjöbäck har jag däremot  aldrig varit men det finns ändå en viss igenkänning då jag precis som Kristina är uppvuxen i en prästfamilj och således i en Prästgård. Att skriva böcker som där handlingen till stor del utspelas i ens barndomshem och bygden runt omkring tycker jag är  modigt och bra gjort. Nina Storm bor inte i prästgården, men hon har ärvt den och börjat använda den som konferensgård. I denna bok har Nina Storm tillfälligt blivit Generaldirektör för "Kulturmyndigheten" Kanske mer rätt att kalla det för Kulturrådet som jag tror är det verkliga namnet för denna myndighet.  I tidigare böcker har hon varit myndighetens talesperson utåt. Diana Wijk som nu blivit utmanövrerad skyr inga medel för att få Nina på fall. 

Ur förlagets text:

" Efter en konferens fastnar Nina Storm i ett samtal med en okänd kvinna vid hotellfrukosten. Den pratglada bordsgrannen ber Nina vakta hennes otympliga handväska medan hon uppsöker damrummet, men när kvinnan inte kommer tillbaka måste Nina skynda till tåget. Väskan tar hon med sig. På jobbet har hon flera akuta kriser att hantera. Inte nog med att Diana Wikman gör vad hon kan för att krossa Nina, som övertagit rollen som generaldirektör på myndigheten. Det stormar dessutom på intranätet och en förslagen rånarliga stjäl konst på landets myndigheter. Nina inser att säkerheten genast måste förbättras."

Det händer som sagt mycket i denna berättelse och under läsningens gång blir det bara mer och mer invecklat. Jag har läst de andra två böckerna serien och på något sätt vill jag nog kora Vykort från en bortglömd Prins som den bästa av dem. Svaret på den märkliga titeln får man i slutet av berättelsen.

Det har kommit ut en fjärde bok i serien med titeln Död man på rymmen som jag inte läst än. Den titeln känns verkligen märklig om man läser början på baksidetexten så jag går nog till biblioteket och lånar den snart. 

Så här står det: 

"När kollegan Bengt ska begravas åker Nina Storm till Dalarna för att delta i ceremonin. Det är trettio grader kallt och begravningsgästerna håller på att förfrysa då kistan sänks i jorden. Under natten sker ett kraftigt väderomslag och när de återvänder till kyrkogården nästa dag väntar en makaber syn. Graven har fyllts med smältvatten och förvandlats till en sjö och längst upp guppar Bengts kista med de frusna blommorna fortfarande kvar på locket."