tisdag 7 april 2015

Att inte vilja se


Att inte vilja se (2014) är den fjärde delen i Jan Guillous serie om 1900-talet- Det stora århundradet. Läste denna del med en gång efter att jag läst Mellan rött och svart.
Denna del handlar mest om Lauritz och hans familj utifrån Lauritz perspektiv och man kan väl säga att titeln mycket anspelar på honom då det är han som inte vill se. Guillou har fått en hel del kritik för att han anser att det i den svenska pressen inte alls framgick vad som hände i koncentrationslägren. Han säger sig ha gått igenom mängder med dagstidningar från tiden, och ja jag tvivlar faktiskt inte på det. Jag hörde honom på bokmässan där han försvarade sig mot just denna kritik. 
Två av Lauritz barn är aktiva i kriget, ena sonen som SS-Officer och ena dottern är aktiv i norska motståndsrörelsen. Man får inte direkt följa dem närgående, något lite när det gäller sonen Harald men inget när det gäller dottern Johanne utan mycket ses utifrån Lauritz perspektiv. Intressant att en familj ser så olika på kriget men det var väl så som det är även idag att det finns många åsikter kring ett middagsbord. Lauritz håller fortfarande på med brobygge och i denna del är det Sandöbron som byggs. Brodern Oscar är den som står förfamiljeföretagets bostadsbyggande/ägande. De flesta fastigheterna i Berlins och Dresdens centrala delar. Man förstår ju tyvärr hur detta kommer att sluta.
Brodern Sverre får man inte läsa så mycket om i den här delen. Kanske blir det mer i nästa bok.
Jag tycker Att inte vilja ser var riktigt bra och faktiskt spännande, jag läste den relativt tjocka boken snabbt, och som jag skrivit tidigare man lär sig alltid mycket när man läser Guillous böcker. Något som jag retade mig på dock var Guillous flitigt användande av de två orden "den saken" det la jag även märke till i den förra delen, skulle vara roligt att räkna hur många gånger? Ser nu fram emot den femte delen som väl kommer i höst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar