Från bokens baksida :
"Storpatriarken Johannes Halland är död. Och nu samlas för första gången på länge hans sex söner. Bland all bråte han lämnat efter sig finns skrinet, ett kinesiskt skrin som de alltid varit förbjudna att röra. Förväntansfullt öppnar de det och hittar ett brev.
I ett slag förändras de sex brödernas liv. I sökandet efter familjens historia stiger spänningen när de konfronteras med sina föräldrars lycka och tillkortakommanden. Det som hänt i familjen kastar skuggor in i deras egna liv och leder till nya insikter men också skrämmande överraskningar."
Hade rätt stora förväntningar när jag började läsa Mördaren är död. Boken hade funnits på min att läsa lista länge men av nå´n anledning blivit en sån bok som blev bortprioriterat till förmån för annan läsning. Jag läste boken rätt snabbt men det kommer inte bli en bok som jag tänker tillbaka på som ett bra läsminne. Varför? Ja jag vet inte riktigt svaret men historien engagerade mig inte, eller är det sättet den framställs på ? Det handlar om ett mord, är jag färgad av alla kriminalromaner ? För denna historia berättas på ett helt annat sätt. Detta är första gången jag läser Stewe Claesson och visst han kanske får en andra chans med någon annan av sina romaner.
"Alla lyckliga familjer liknar varandra, men varje olycklig familj är olycklig på sitt eget sätt."
En av huvudpersonerna i handlingen tänker hela tiden på detta citat som tydligen har fastnat i hans huvud.
Måste erkänna min okunnighet var ifrån detta klassiska citat kommer men det fick jag ju lära mig i denna roman, ja svaret är att det kommer från Tolstojs Anna-Karenia, kanske borde läsa den... men jag har egentligen tänkt se filmen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar