Mördaren är död- Roman om ett brott och Hallands söner Stewe Claeson (2011)
Från bokens baksida :
"Storpatriarken Johannes Halland är död. Och nu samlas för första gången
på länge hans sex söner. Bland all bråte han lämnat efter sig finns
skrinet, ett kinesiskt skrin som de alltid varit förbjudna att röra.
Förväntansfullt öppnar de det och hittar ett brev. I ett slag
förändras de sex brödernas liv. I sökandet efter familjens historia
stiger spänningen när de konfronteras med sina föräldrars lycka och
tillkortakommanden. Det som hänt i familjen kastar skuggor in i deras
egna liv och leder till nya insikter men också skrämmande
överraskningar."
Hade rätt stora förväntningar när jag började läsa Mördaren är död. Boken hade funnits på min att läsa lista länge men av nå´n anledning blivit en sån bok som blev bortprioriterat till förmån för annan läsning. Jag läste boken rätt snabbt men det kommer inte bli en bok som jag tänker tillbaka på som ett bra läsminne. Varför? Ja jag vet inte riktigt svaret men historien engagerade mig inte, eller är det sättet den framställs på ? Det handlar om ett mord, är jag färgad av alla kriminalromaner ? För denna historia berättas på ett helt annat sätt. Detta är första gången jag läser Stewe Claesson och visst han kanske får en andra chans med någon annan av sina romaner.
"Alla lyckliga familjer liknar varandra, men varje olycklig familj är olycklig på sitt eget sätt." En av huvudpersonerna i handlingen tänker hela tiden på detta citat som tydligen har fastnat i hans huvud. Måste erkänna min
okunnighet var ifrån detta klassiska citat kommer men det fick jag ju lära mig i denna
roman, ja svaret är att det kommer från Tolstojs Anna-Karenia, kanske
borde läsa den... men jag har egentligen tänkt se filmen...
Så fort jag läste att Gunnel Linde har gått bort, kom jag att tänka på Pellepennan och Suddagumman, ett av de barnprogram som jag tittade på, på 60-talet. Utbudet var inte så stort då med en enda kanal. Jag minns att jag tyckte just Pellapennan och Suddagumman var skoj och jag minns även den speciella rösten som berättade historien. Den rösten var Gunnel Lindes, och det var Ulf Löfgren som höll i den riktiga pennan och skapade figurerna i dessa program. När jag tittade så var det svartvita program men senare blev det nog färg.
Det gavs även ut några böcker och i en av dem har de fått kluddabarn, och i den sista som kom ut så sent som 1989 handlar det om ordbehandlare. Inga böcker jag kommer ihåg, blir riktigt nyfiken på den sista... Denna info har jag hämtat från Retrobiblioteket. Den olydiga ballongen var också en av mina favoriter som barn och den visan sjöng jag ofta.
Nu är det mest
TV-serien, den vita stenen som Gunnel Linde ihågkoms för, en tv-serie
jag tror jag sett ett par gånger och även läst som bok. När jag söker om
Gunnel Linde på Wikipediaså ser jag att hon även gjorde radioprogram för barn på 50-talet. Nu blir det nog att kolla på Pellapennan o Suddagumman på Svt Öpppet arkiv och där kan man också se Den vita stenen.
Gunnel Linde var även en av grundana av BRIS Bilder från Svt
Denna bok blev först läst till hälften och sen liggande en lång tid till förmån för läsning av andra böcker. Vill inte med detta på nå´t sätt såga boken tro inte det, den är bra, men det krävs tid och eftertanke när man läser. Då jag läser vad GP:s recensent Elin Grelsson skriver i sin recension får jag detta bekräftat:
"Jag ägnar flertalet sömnlösa nätter åt att grubbla över diskussionerna
som förs i boken, går i närstrid med påståenden och slutsatser och blir
oftast lite klokare kring både vår kultur och mina egna ståndpunkter."
Mycket, men kanske inte alla, av de tankar om ekonomi och samhällssystem som Nina så klokt för fram i denna bok stämmer överens med mina personliga åsikter. Att få läsa Ninas sammanställning och funderingar i dessa frågor var mycket intressant. Jag gissar att jag kommer göra en omläsning av boken, åtminstone läsa om vissa avsnitt för att återigen göra mina reflektioner av hennes analyser och budskap. Mycket av budskapet ses som politiskt kontroversiellt, men ändå har boken fått bra recensioner både från höger och vänster, även om en del är mer ifrågasättande. Ett exempel ur boken:
" Jag får drömma om rosa solglasögon utlandsresor och egentid i badkaret och doftljus - men att drömma om mindre lönearbete- en annan ekonomisk och politisk ordning - Då blir jag en pekpinne."
Ja Nina du är verkligen en pekpinne i denna bok, och denna pekpinne eller kanske man ska kalla det tankeställare behövs för det behövs en debatt om vad som är viktigt i våra liv. Två andra bokbloggare som skrivit sina tankar om Lyckliga i alla sina dagar: Helenas bokhylla
