Arvejord (2022) av Maria Turtschanninoff var i mitt tycke en udda bok, ja eller åtminstone på hur upplägget är. Man får följa händelser på en gård i Österbotten, Finland och människorna där, från 1600-talet till 2000-talet. Jag kände på något sätt att den var mer lättläst mot slutet, kanske för det är lättare att hänga med i tider som jag läst mycket mer om och känner till och förstår på ett annat sätt.
förlaget kallar det Episodroman. Så här skriver de:
" Arvejord är en förtrollande episodroman om människoöden i en liten österbottnisk by. Under fyra århundraden prövas invånarna av krig, farsoter, svält och sorger och deras relation till platsen där de bor skiftar och lever. Skogen är en vildmark att tämja, en visthusbod, en tillflyktsort, landets gröna guld och ett rum för själen.
Men oavsett hur människorna ser på den är skogen, och platsen, evig."
Arvejord har prisats och fått bra recensioner.
I boken Skogen - I folktro sägner och sagor av Tora Wall nämns Arvejord, kändes lite speciellt då jag läste de två böckerna parallellt.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar