Förlagets text:
"På Skaugum lever prinsessan Märtha och kronprins Olav ett liv fyllt av kärlek och framtidstro tillsammans med sina tre små barn. Men när Tyskland invaderar Norge rämnar deras värld. Med nazisterna hack i häl tvingas kungafamiljen på flykt, och Märtha och Olav behöver fatta ett livsavgörande beslut - att skiljas åt för att överleva. Allt Märtha vill är att få vara tillsammans med Olav, men kriget vill annorlunda. Olav och Haakon går i exil i London medan Märtha tvingas korsa Atlanten för en helt ny tillvaro i Amerika."
Tyckte den här var lite jobbig att läsa då det hela tiden blev nya förflyttningar och ställen de bodde eller vistades på och hur de längtade efter varandra. Det är naturligtvis så som det var men som sagt något lång berättelse är det. Jag vet ju att de kunde återförenas efter krigsslutet. Märtha blev aldrig Drottning hon dör 1954. Olav kröns till Kung 1957 och när han dör 1991,vilket jag minns, kröntes Olav till Kung. Kung Olov är nuvarande Norges Kung Haralds pappa och nuvarande Kronprins Haakons farfar. Kung Harald är alltså barn i den period som boken handlar om, så han har naturligtvis minnen om hur han och hans syster och brortade runt med sin mamma under kriget.
Alla viktiga datum för Märtha och Olav mellan 1901 till 1991 finns i en tidslinje allra sist i boken. Det finns också ett par sidor med författarens tack och efterord.
Sammanfattningsvis tycker jag att denna bokserie är en fin idé och kommer att läsa de kommande delarna och jag tror att det bara kommer att vara om Kärlek i våra Nordiska kungahus.
Jag ser mig som Rojalist och känslan för Kungligheter började när jag som barn på 60-talet såg bilder från Hagasessornas bröllop i veckotidningarna som mamma och mormor läste. När prinsessan Birgitta gifte sig 1961 var jag bara 2 år så det minns jag knappast, men prinsessan Margareta och prinsessan Desiree gifte sig båda det året jag fyllde 5 år. Prinsessan Christina gifte sig 10 år senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar